nu icke inkommit med det äskade utlatandet,
och förrän Kollegium, enligt den gifna befall-
ningen, fullständigt utredt ceh upplyst dessa
till sin natur ganska invecklade punkter, vårt
eget kabinett sannolikt icke varit eller ens kan
vara i tillfälle att derom göra det danska en så
beskaffad framställning, att en verklig skrift-
vexling i saken kabinetterne emellan, och än
mindre en formlig underhandling, dymedelst
kunnat inledas. Men så mycket mera hade
man bordt kunna hoppas, att den andra huf-
vudpunkten i petitionernas framställningar eller
den af dem uttryckie önskan, som endast gick
ut på ett samvetsgrannt uppfyllande af trakta-
terna, tills desse möjligen i en framtid genom
ömsesidig öfverenskommelse kunna ändras, skul-
le af Danska Regeringen eller Autoriteterna
hafva rönt ett välvilligt afseende, samt att rö-
rande denna punkt all anledning till klagan
skulle hafva blifvit undanröjd; till och med u-
tan mellankomst af Svenska kabinettet, hvilket
för öfrigt, uti denna del af ämnet, visserligen
icke tarfvade något utlåtande från Kommers-
Kollegium, för att entamera saken och ge full-
följd ål petitionärernes önskan. Till nyssnämn-
de förväntan ägde man nemligen, utan sakens
egen billighet och rättvisa, så mycket mera be-
fogenhet, som: det icke tyckes ha kunnat und-
falla Danska kabinettet, att de mångåriga öfver-
trädelserna af traktaterne vid uppbärandet af
tullen i Helsingör, ännu längre fortsatta, förr
eller sednare skulle hos Svenska nationen väcka
tanken, att betrakta sjelfva traktaterne såsom å
Danmarks sida brutna och tillintetgjorda, samt
den, blott på en konventionell grund hvilande,
rättigheten, att uppbära tull i Sundet, såsom, i
följd af dessa öfverträdelser, förverkad och an-
nullerad.
Önskningen om en strikt efterlefnad af trak-
taterna, hvilket, åtminstone för närvarande, ut-
gör vigtigaste föremålet för petitionärernes fram-
ställningar, innehåller, som bekant är, ingen-
ting annat än, alt Danska tullkammaren t Hel-
singör vid tullklarering icke skall fordra eller
ullaga andra eller högre afgifter, än hvartill
densamma ullryckligen berättigas af Christia-
nopelska fördraget år 1645 och sednare conven-
tioner, samt den tariff som är samma fördrag och
conventioner bifogad. Och som kaffe och rått soc-
ker utgöra de ojemnförligt betydligaste import-
artiklarne till Sverige, i afseende på hvilka Tull-
kammaren i Helsingör under en lång följd af
år tillåtit sig att afvika ifrån tariffen och utta-
ga en afgift, vida högre än den i traktaterne
stadgade af en procent utaf värdet å afgångsor-
ten för alla i tariffen icke specificerade varor,
så var det för petitionärerne och Svenska band-
lande i allmänhet af synnerlig vigt, att detta
rättades och sådant så tidigt, att de såsom van-
ligt, nu på våren ifrån Brasilien ankommande
socker- och kaffelasterna icke betungades med
mer än den traktatenliga afgiften, och undgingo
att, liksom kaffe- och sockerlasterna de före-
gående åren, erlägga en vida högre tull.
Redan hafva åtskilliga af dessa fartyg passe-
rat Sundet. De handelshus, hvilka lasterna till-
hörde hade :medlertid på förhand gifvit sina
kommissionärer i Helsingör tillkänna, att då rått
socker och likaledes kaffe äro artiklar, som ic-
ke finnas specifierade uti 4645 års tariff, och
för alla sådana artiklar traktaterne blott utsta-
gift som de föregående åren, emot ett sådant
traktatstridigt förfarande i laglig ordning prote-
stera och reservera sina bufvudmäns rätt till å-
terbäring af de för högt uppburna beloppen.
Enligt föreskrifterna hafva också kommissionä-
rerne, vid fartygens ankomst, gifvit Tullkam-
maren del häraf, men denna har, det oaktadt,
taxerat afgifterne till samma belopp som de fö-
rezgående åren, och då kommissionärerne, i an-
ledning häraf, formligen genom Notarius publi-
cus låtit protestera emot Tullkammarens förfa-
rande, så utläto sig föreståndarne för denna, Hrr
Justitieråden Bagge, Bosch och Kammereraren
dT Maman Ak andact mad då ardan: vatt Tullkam-
fästa behörigt afseende, utan fordra samma ss
i