lappat SJClitd VORE. . FOSONESOE SNOOK TES En vigtig reformfråga, bedömd af författaren till brochyren: Om press, reform och ministerstyrelse. Uti den vil ett föregående tillfälle i korthet anmälda brochyren om press, reformer och ministerstyrel!se, förekommer äfven i frågan om åtskiljandet af Regeringens nuvarande dubbla befattning med den egentliga verkställande makter och afdömandet af besvärsmål, ett räsonnemang, hvilket synes förtjent af en serskild uppmärksamhet, och hvaraf vi här meddela ett utdrag. Författaren har, såsom man ser, haft till syftemål, att åstadkomma en förbättring i det närvarande, med så liten rubbning af grundlagsparagraferna som möjligt. Om än den medelväg han härutinnan valt, efter hvad vi tro, icke skulle fullt uppfylla ändamålet, emedan det alltid är oegentligt, att domarebestyr ligga 1 amovible personers händer, så har han imedlertid på ett högst förtjentfullt sätt utrdt detta likasom flera i samma brochyr afbandlade ämnen, och i synnerhet bidragit till fullkomligt undanrödjande af den farhågan, att ett afskiljande af besvärsmålen från de egentliga regerivgshestyren skulle innefatta någon inskränkning i den konstitutione!la konurgamakten. Det ifregavarande stycket lyder som följer: cFordom låg kela öfverdomaremagten hos Konungen; och Radet var blott deladt i två divisioner: en för justitie-, en för civil-ärender Det var en tillfällighet, ait, vid ärendernas delniag, deras märgd och beqvämligheten kastade an pi civila sidan vissa mål, som voro lika väl af rättegangs-nalur, som någonsin de, hvilka komm9o på justitie-sidan. Då sedermera justitix-afdelningen af Rådet (eller den s. k. Justitix-revisionen) förvandlades till en särskild aHögsta Domstoi, kom den artificiella och i ingenting annat än en tillfällighet grundade skilnaden att qGvarstå och vissa verkliga domstolsmål att stadrna hos Konseljen, ehuru meningen var att förvandla denna till blott administration, blott styrelse. Något hvar torde nu mera vara ense, att detta förhållande är alldeles oformiigt, och att det måste ändras; ati Konungen personligen skall besitta tid och juridiska studier nog, för att slita en stor mängd beniga rättslrågor, är så orimligt, att näppeligen någon på allvar begär det. Afgörandet mås:e sålades bero af hans bisittare och föredraganden. Och när så är, hvarföre då gmvisas att bibebålia daallenax-principen i tvistemål? hvarföre icko lita bisittarne ensamma afdöma dem? Fictionen, att Konungen dömer, an lika väl bibehållas här, som den är bibe-. håilen i flögsta Domstolen; och de två rösterne må finnas qvar, likasom der, om man så. behagar. Förmodligen komme de lika litet att. begagnas på det ena stället, som pi det andra; och ärender, deri H. M:s personliga ingripande fordrades, kunde alltid blifva honom föredragna, likasom s. k. wajustitie-föredragningar, af mål, som anmälas från Högsta Domstolen, nu äga rum. Alt Statsrådet småningom toge ett mera juridiskt skaplynne, och att till ledamöter deri troligen komme att mera uppsökas personer med dertill passande bildning och vana, vore visst icke någon olycka och hinlrade icke råderna att vara lika dugliga i sitt rådgifvare-kall. Särskilda föredragande i aberedningsmålen; miste naturligtvis tillsättas; ty Statssekreterarne hafva helt annat att göra, och de nya föredraganderne borde vwara lagfarne män och tillika inamovible. Att Statcrådarna harde för dana. akt