sen, alldenstund jag anser för ångfartyg rältast vara, alt angöra eller först få sigte af jutländska kusten: och då här visserligen förekommer, att ingen latituds observation, sedan den 7 Augusti om middagen, erhållits för den mulna himlens skull, men väderleken eljest så vacker, att ingen anledning förevar att tro någon skadlig strömsältning, till h:ikens undersökande man dessutom äger så ringa och litet ti!lförlitliga utvägar, så har chefen, efter trettiotvå timmars färd, eller ifråa klockan 42 den 7 till klockan 8 på aftonen den 9 antagit ett möjligt fel i sin förda räkning af ända till 45 engelska sjömil eller minuter östligare, än den besticket angaf, och som fartyget, om äfven detta fel förefunnits, bort löpa 40 engelska sjömil ifrån jutländska stranden, med en kurs, som bort sträcka sig längs med densamma, och det, efter mitt omdöme, med ett ångfartyg kan vara sak samma, antingen man löper 24 eiler 40 engelska sjömil ut if.ån stranden af det land, man skall passera, och härtill kommer, alt strömmen i närheten af jutländska kusten i allmänhet sätter inåt Kattegatt eller i motsatt riktning med den under norska kusten, så synes mig deraf hafva uppkommit anled ning att påräkna en fördel för fartygets framfird längs med denna kust. Underrättegången har blifvit invändt, att någon del af ångmachinen kan springa sönder, och deraf velat härledas, att större försigtighet bör iakttagas med ett ångfartyg, än med ett segelfartyg; men det kan likväl icke bestridas, att å det sistnämnda kunna segel bortblåsa eller mast och rå springa af, hvilka händelser äro möjliga för båda de nämnde slagen fartyg, och den verksamma menniskan skulle således af fruktan härför, icke kunna lita på något och sakna förtroende för allt, det hon har om händer, under utöfvandet af sitt kall; och tillerkänner jag, på grund af dessa anförda orsaker, Premierlöjtnanten Ehnemark hafva iakttagit allt, hvad reglementen och vanlig försigtighet bjuda och således icke, genom försummelse, eller efterlåtenhet, hafva vållat strandningen. Beträffande slutligen den hemställningsvis gjorda erinran, huruvida alla tillgängliga bjelpmedel kunna sägas hafva blifvit begagnade, dels att bringa fertyget från grund, sedan det stött på, och dels, sedan fartyget ej kunnat göras flott, för att bärga effekter med me.a, så anser jag fartygschefen hafva vidtagit alla ändamålsenliga hjelpmedel, som i dess belägenhet voro att tillgå, för att bringa fartyget af grund, äfvensom att han, för bergningen af effekter med mera, vidtagit tjenliga åtgärder och med tillbörlig ordning och uppmärksamhet densamma utfört, hvarvid endast kan vara att anmärka, i förra fallet, det kanonskott ej blifvit lossadt, hvilket, ehuru icke anbefalldt i någon författning, likväl alltid är vanligt om bord å fartyg i dylik belägenhet, der kanoner finnas, ehuru med visshet icke kan förutsättas, att någon fördel blifvit fartyget derigenom tillskyndad, hvilken fördel dock kunnat hafva varit möjlig, men denna utebiifna åtgärd kan förklaras af den förvillelse om strandningsstället, som i första olycksögonblicket lärer bafva förefunnits, då Premierlöjtnanten, enligt hvad under rättegången blifvit upplyst, trodde sig hafva strandat på en bank i öppna hafvet och icke på jutländska kusten; och i sednare fallet, besättningens utpurrning, under den första bergningstiden, i allmänhet skett nog seat eller klockan 6 och !, till 7 på morgonen, då likväl solen uppgick imellsn klockan 4 och 5, hvaremot dock lifvit anfördt, alt det för besättningen tröttande bergningsarbetet gjort denna hvila nödig, hvilket icke beller kon bestridas, helst anmärkningarne i loggboken icke bestämdt uppgifva, huru lång denna hvila varit, hvadan äfven och då dessutom någon ytterligare förlust Kongl. Maj:t och Kronan derigenom icke bevisligen tillskyndats, någon skälig anledning till klander härå synes mig icke förekomma. På grund af hvad jag af den hållna undersökningen inhämtat och nu i korthet anfört, angående de allmännaste eler hufvudfiågorne i detta mål, anser jag för mia del Kronoångfartyget Odins, den 9 Auzusli 1835, inträffade strandning, bafva varit föranledd af sådane orsaker, som icke kunnat af bristande anledning förutses eller verkningarpe deraf förekommas, hvarföre jag ock finner PremierLöjtnanten och Riddaren Ehnemark ej vara förvunnen att hafva genom försummelse, efteriåtenhet ceiler vårdslöshet vållat Kronoångfartyget Odins strandning, och honom häruti från allt ensvar härutinnan frikänne:; men enär Pcecemier-Löjtnanten Ehnemark sig felaktigt förhållit deruti, att han, under resan icke uti den ordning 477 af 4837 års tjonstgöringsreglemente stadgar, föst sjöjourr nal samt åsidosatt tillsyn deröfver, att middagsräknisgarna blifsit i enlighet med hvad det uti 4146 8 nämnde tjeostgöringsreglementet gifne formulär föreskrifrer uti Loggboken införde, alltså och då dessa förseelser, utaf hvilka någon skada icke uppkommit efter mitt omdöme icke kunna hänföras till den svårare art 9 Kap. 15 Kongl. K:igsartiklarne omförmäler, pröfvar jag, jemlikt nyss åberopade lagens rum, skäligt ålägga Premier-Löjtnanten och Riddaren Ehnemark extra judiciel bestraffning, den vederbörande befälhafvare äger att bestämma; kommande vid denna sakens utgång allt yttrande angående den yrkade ersättningen att förfalla. Beträffande sist Krigs-Fiskalens Hr Lagmannea Rkhodins yrkande ef ansvar å Premier-Löjtnanten Ehnemark för det skrifsätt, han omot Hr Lagmaunnnn sig tillåtit, instämmer jag med hvad Hr General-Direktören Livijn härutinnan ytåaonb vv