sen, alldenstund jag anser för ångfartyg rältast va-
ra, alt angöra eller först få sigte af jutländska ku-
sten: och då här visserligen förekommer, att in-
gen latituds observation, sedan den 7 Augusti om
middagen, erhållits för den mulna himlens skull,
men väderleken eljest så vacker, att ingen anled-
ning förevar att tro någon skadlig strömsältning,
till h:ikens undersökande man dessutom äger så
ringa och litet ti!lförlitliga utvägar, så har chefen,
efter trettiotvå timmars färd, eller ifråa klockan
42 den 7 till klockan 8 på aftonen den 9 antagit
ett möjligt fel i sin förda räkning af ända till 45
engelska sjömil eller minuter östligare, än den be-
sticket angaf, och som fartyget, om äfven detta
fel förefunnits, bort löpa 40 engelska sjömil ifrån
jutländska stranden, med en kurs, som bort sträcka
sig längs med densamma, och det, efter mitt om-
döme, med ett ångfartyg kan vara sak samma, an-
tingen man löper 24 eiler 40 engelska sjömil ut
if.ån stranden af det land, man skall passera, och
härtill kommer, alt strömmen i närheten af jut-
ländska kusten i allmänhet sätter inåt Kattegatt
eller i motsatt riktning med den under norska ku-
sten, så synes mig deraf hafva uppkommit anled
ning att påräkna en fördel för fartygets framfird
längs med denna kust. Underrättegången har blif-
vit invändt, att någon del af ångmachinen kan
springa sönder, och deraf velat härledas, att större
försigtighet bör iakttagas med ett ångfartyg, än med
ett segelfartyg; men det kan likväl icke bestridas,
att å det sistnämnda kunna segel bortblåsa eller
mast och rå springa af, hvilka händelser äro möj-
liga för båda de nämnde slagen fartyg, och den
verksamma menniskan skulle således af fruktan
härför, icke kunna lita på något och sakna för-
troende för allt, det hon har om händer, under ut-
öfvandet af sitt kall; och tillerkänner jag, på grund
af dessa anförda orsaker, Premierlöjtnanten Ehne-
mark hafva iakttagit allt, hvad reglementen och
vanlig försigtighet bjuda och således icke, genom
försummelse, eller efterlåtenhet, hafva vållat strand-
ningen. Beträffande slutligen den hemställnings-
vis gjorda erinran, huruvida alla tillgängliga bjelp-
medel kunna sägas hafva blifvit begagnade, dels
att bringa fertyget från grund, sedan det stött på,
och dels, sedan fartyget ej kunnat göras flott, för
att bärga effekter med me.a, så anser jag fartygs-
chefen hafva vidtagit alla ändamålsenliga hjelpme-
del, som i dess belägenhet voro att tillgå, för att
bringa fartyget af grund, äfvensom att han, för
bergningen af effekter med mera, vidtagit tjenliga
åtgärder och med tillbörlig ordning och uppmärk-
samhet densamma utfört, hvarvid endast kan vara
att anmärka, i förra fallet, det kanonskott ej blif-
vit lossadt, hvilket, ehuru icke anbefalldt i någon
författning, likväl alltid är vanligt om bord å far-
tyg i dylik belägenhet, der kanoner finnas, ehuru
med visshet icke kan förutsättas, att någon fördel
blifvit fartyget derigenom tillskyndad, hvilken för-
del dock kunnat hafva varit möjlig, men denna ute-
biifna åtgärd kan förklaras af den förvillelse om
strandningsstället, som i första olycksögonblicket
lärer bafva förefunnits, då Premierlöjtnanten, en-
ligt hvad under rättegången blifvit upplyst, trodde
sig hafva strandat på en bank i öppna hafvet och
icke på jutländska kusten; och i sednare fallet,
besättningens utpurrning, under den första berg-
ningstiden, i allmänhet skett nog seat eller kloc-
kan 6 och !, till 7 på morgonen, då likväl solen
uppgick imellsn klockan 4 och 5, hvaremot dock
lifvit anfördt, alt det för besättningen tröttande
bergningsarbetet gjort denna hvila nödig, hvilket
icke beller kon bestridas, helst anmärkningarne i
loggboken icke bestämdt uppgifva, huru lång denna
hvila varit, hvadan äfven och då dessutom någon
ytterligare förlust Kongl. Maj:t och Kronan deri-
genom icke bevisligen tillskyndats, någon skälig
anledning till klander härå synes mig icke före-
komma.
På grund af hvad jag af den hållna undersök-
ningen inhämtat och nu i korthet anfört, angåen-
de de allmännaste eler hufvudfiågorne i detta mål,
anser jag för mia del Kronoångfartyget Odins, den
9 Auzusli 1835, inträffade strandning, bafva varit
föranledd af sådane orsaker, som icke kunnat af
bristande anledning förutses eller verkningarpe der-
af förekommas, hvarföre jag ock finner Premier-
Löjtnanten och Riddaren Ehnemark ej vara för-
vunnen att hafva genom försummelse, efteriåten-
het ceiler vårdslöshet vållat Kronoångfartyget Odins
strandning, och honom häruti från allt ensvar här-
utinnan frikänne:; men enär Pcecemier-Löjtnanten
Ehnemark sig felaktigt förhållit deruti, att han,
under resan icke uti den ordning 477 af 4837
års tjonstgöringsreglemente stadgar, föst sjöjourr
nal samt åsidosatt tillsyn deröfver, att middags-
räknisgarna blifsit i enlighet med hvad det uti
4146 8 nämnde tjeostgöringsreglementet gifne for-
mulär föreskrifrer uti Loggboken införde, alltså
och då dessa förseelser, utaf hvilka någon skada
icke uppkommit efter mitt omdöme icke kunna
hänföras till den svårare art 9 Kap. 15 Kongl.
K:igsartiklarne omförmäler, pröfvar jag, jemlikt
nyss åberopade lagens rum, skäligt ålägga Premi-
er-Löjtnanten och Riddaren Ehnemark extra judi-
ciel bestraffning, den vederbörande befälhafvare ä-
ger att bestämma; kommande vid denna sakens
utgång allt yttrande angående den yrkade ersätt-
ningen att förfalla. Beträffande sist Krigs-Fiska-
lens Hr Lagmannea Rkhodins yrkande ef ansvar å
Premier-Löjtnanten Ehnemark för det skrifsätt, han
omot Hr Lagmaunnnn sig tillåtit, instämmer jag med
hvad Hr General-Direktören Livijn härutinnan yt-
åaonb vv