å använda sin arbetskraft annorstädes än 1 kor-
I
LI
ver Kommerskollegii liberalttet — eller att.
nämnde kollegium skali hafva införlifvat min- 1
åre väl frejdade personer med fabrikskorpsen!:
Vi anmärka, att denna samling af medborgare
icke kan betraktas såsom en korps i hvad man
kan kalla honnörsbemärkelse, ty den ene behöf-
ver der alldeles icke ridderligen borga för den au-
dras reputalion, äger inga gemensamma heders-
intressen, emedan den består al en obestäm-
melig mångfald af olika klassers menniskor.
Man kan såsom statsminister och såsom gatso-
pare, och å andra sidan såsom antingen millio-
när eller med upplånade huadrade riksdaler
börja en tillverkning af produkter, som höra
under fabriksklassen. Der kan således ingen
annan likhet existera emellan alla dessa idkare
än intressenas — penningeintressenas.
Men en vida svårare sida får insändarens å-
sigt derigenom, att hin i vårt land ville ute-
sluta den vanfrejdade från den enda sysselsätt-
ning, den enda verksamhet, der han är bero-
ende blott af sin egen arbetsamhet och drift.
Om en vanfrejdad, en af degen straffad, vill
sedermera försona sitt fel genom nyttig verk-
samhet, skulle man då döma honom att icke
korrektionshus och fästningar? Skråembetena
emottaga honom ej, och med skäl, ty de utgö-
ra en korps, ej derföre att de på det allmän-
nas bekostnad äga privilegier, men derföre att
deras medlemmar hafva ett visst moraliskt an-
svar för hvarandra; i enskild arbetsanvändning
har den vanfrejdade föga att hoppas, ty ingen
emottager gerna en sådan ibland sina tjenare.
Då vore det väl i alla afseenden hårdt, om han
ei skulle använda sin arbetskraft sjelf, der han
kan göra det utan att kasta skugga på kamra-
ter. Och fabrikanterne i massa träffas lika
litet deraf, som de kunna räkna sig till någon
hedrande utmärkelse, ifall rikets dignitärer hvar
och ena hade fabriker.
Deremot medgifves alltför gerna, att Engiands
och Sverges tullbevakning visserligen på intet sätt
med hvarandra kunna jemföras. Beskaffenheten ar
Englands kuster, öfverlägsenhet i tillgängar, välbe-
tänkta reformer, verkställda ären 1842, 14818 och
4830, inom tullväsendet, allt detta skänker det sist-
nämnda landet en ojemförligt noggrannare bevak-
i ning. Men om ock sraugleri-premien der står be-
jtydligt högre, än hos oss, så är dermed icke sagdt,
i
att ju icke äfven hos oss samma premie på en
män2ed varor är så stor, att smuglivgen icke mer
bär sig. Detta förhållande tro vi inträffat vid den
i tullstil betydande artikel Kaffe. Vi tro för öf-
rigt denna puukt — bevakning — visserligen for-
dra en närmare sranskning, och vilja icke heiler
undandraga oss densamma, synnerligast då vi der-
i isenom torde er ett ytterligare stöd för värt
j påstående, att äfven den bäst ordnade tullbevak-
ning i verlden icke kan förekomma smugling af de
j varor, hvilka, ehuru utgörande ett behof för na-
tionen, dock äro med öfverdrifna tullafgifter be-
lagda.
Ar 4792 aflönades så väl GeneralTullstyrelsen,
me HM MMMUMMMHMHUMUMUJM— nn
som DepartementsChefer i England medelst sport-
Jer. Samma systern låg till grund för hela tull-
personalens aflöning. Deras löner voro blott no-
minelt bestämda, och den hufvudsakliga löneför-
delningen grundade sig på ett sportel-system, mot-
svarande det, som i Sverge i sednare tider blifvit j
infördt. Dessa sportier voro dock ännu mera för-
änderliga, än de nu äro hos oss, och förorsakade
i samma mån ännu fiera klagomål och dispyter
emciian de trafikerande och tulltjenstemännen. I
Efter många petitiocner och besvärs-ansökningar
samt Gerpå följande undersökningar öfserändaka-
I stades slutligen detta system är 4812 (hufvudsakli-
l gen på grund af ett redan 4757 af FinansKommit-
teen afgiftet betönkande). Alla sportler afskaffa-
des och bestämda löner af Staten blefro tulltjen-I
stemän af alla grader tillagda (se The act 51 Geo.
3 c. 71)). H
Tillökningen i löncanslag,
kom, steg till 240,000 L. årligen; men deremot be-
friades allt ten från den så kallade lagliga
sportel-utgiften, utgörande omkring 460,006 L. om!
äret. i
som härigenom upp-j
VA
ae
Utom dessa sporter, hvarifrån allmänheten be-
friades, afskaffades på samma päng åtskillige andra;
afgifter till karantäns-bevakningen, procenter till:
uppbördsmän för in- och utilarerade varor m. fl.!
extra afgifter al de trafikerande till statens tjen-
stemän, hvilka deremot aila erhöllo löner på stät.
Ar 4792 var intet befordringssystem inom Tull-;
verket antaget. Tjenstemåän ef alla åldrar och utan
urskillning tillsattes. Så i London, som utham-
narne, lyckades det oftast personer, hvilka antin-
gen hade blifvit ruinerade eller varit i tjenst hos
inflytelserika män att förskaffa sig tulltjenst så-;
som en beqväm reträtt: med ett ord, sällan in-
gick personens duglighet och arbetslust i beräk-
ningen vid en sådan tjensts tillsättande, men fast-
mer huruvida han eller hans familj kunde vara i
behof af ökade inkomster. Detta oskick bibehöll
sig ända till 4848, då ändtligen så mycken förar-
gelse härigenom hade uppstålt, att en Kommission
blef nedsatt att undersöka förhållandet, och följden