å använda sin arbetskraft annorstädes än 1 korI LI ver Kommerskollegii liberalttet — eller att. nämnde kollegium skali hafva införlifvat min1 åre väl frejdade personer med fabrikskorpsen!: Vi anmärka, att denna samling af medborgare icke kan betraktas såsom en korps i hvad man kan kalla honnörsbemärkelse, ty den ene behöfver der alldeles icke ridderligen borga för den audras reputalion, äger inga gemensamma hedersintressen, emedan den består al en obestämmelig mångfald af olika klassers menniskor. Man kan såsom statsminister och såsom gatsopare, och å andra sidan såsom antingen millionär eller med upplånade huadrade riksdaler börja en tillverkning af produkter, som höra under fabriksklassen. Der kan således ingen annan likhet existera emellan alla dessa idkare än intressenas — penningeintressenas. Men en vida svårare sida får insändarens åsigt derigenom, att hin i vårt land ville utesluta den vanfrejdade från den enda sysselsättning, den enda verksamhet, der han är beroende blott af sin egen arbetsamhet och drift. Om en vanfrejdad, en af degen straffad, vill sedermera försona sitt fel genom nyttig verksamhet, skulle man då döma honom att icke korrektionshus och fästningar? Skråembetena emottaga honom ej, och med skäl, ty de utgöra en korps, ej derföre att de på det allmännas bekostnad äga privilegier, men derföre att deras medlemmar hafva ett visst moraliskt ansvar för hvarandra; i enskild arbetsanvändning har den vanfrejdade föga att hoppas, ty ingen emottager gerna en sådan ibland sina tjenare. Då vore det väl i alla afseenden hårdt, om han ei skulle använda sin arbetskraft sjelf, der han kan göra det utan att kasta skugga på kamrater. Och fabrikanterne i massa träffas lika litet deraf, som de kunna räkna sig till någon hedrande utmärkelse, ifall rikets dignitärer hvar och ena hade fabriker. Deremot medgifves alltför gerna, att Engiands och Sverges tullbevakning visserligen på intet sätt med hvarandra kunna jemföras. Beskaffenheten ar Englands kuster, öfverlägsenhet i tillgängar, välbetänkta reformer, verkställda ären 1842, 14818 och 4830, inom tullväsendet, allt detta skänker det sistnämnda landet en ojemförligt noggrannare bevaki ning. Men om ock sraugleri-premien der står bejtydligt högre, än hos oss, så är dermed icke sagdt, i att ju icke äfven hos oss samma premie på en män2ed varor är så stor, att smuglivgen icke mer bär sig. Detta förhållande tro vi inträffat vid den i tullstil betydande artikel Kaffe. Vi tro för öfrigt denna puukt — bevakning — visserligen fordra en närmare sranskning, och vilja icke heiler undandraga oss densamma, synnerligast då vi deri isenom torde er ett ytterligare stöd för värt j påstående, att äfven den bäst ordnade tullbevakning i verlden icke kan förekomma smugling af de j varor, hvilka, ehuru utgörande ett behof för nationen, dock äro med öfverdrifna tullafgifter belagda. Ar 4792 aflönades så väl GeneralTullstyrelsen, me HM MMMUMMMHMHUMUMUJM— nn som DepartementsChefer i England medelst sportJer. Samma systern låg till grund för hela tullpersonalens aflöning. Deras löner voro blott nominelt bestämda, och den hufvudsakliga lönefördelningen grundade sig på ett sportel-system, motsvarande det, som i Sverge i sednare tider blifvit j infördt. Dessa sportier voro dock ännu mera föränderliga, än de nu äro hos oss, och förorsakade i samma mån ännu fiera klagomål och dispyter emciian de trafikerande och tulltjenstemännen. I Efter många petitiocner och besvärs-ansökningar samt Gerpå följande undersökningar öfserändakaI stades slutligen detta system är 4812 (hufvudsaklil gen på grund af ett redan 4757 af FinansKommitteen afgiftet betönkande). Alla sportler afskaffades och bestämda löner af Staten blefro tulltjen-I stemän af alla grader tillagda (se The act 51 Geo. 3 c. 71)). H Tillökningen i löncanslag, kom, steg till 240,000 L. årligen; men deremot befriades allt ten från den så kallade lagliga sportel-utgiften, utgörande omkring 460,006 L. om! äret. i som härigenom upp-j VA ae Utom dessa sporter, hvarifrån allmänheten befriades, afskaffades på samma päng åtskillige andra; afgifter till karantäns-bevakningen, procenter till: uppbördsmän för inoch utilarerade varor m. fl.! extra afgifter al de trafikerande till statens tjenstemän, hvilka deremot aila erhöllo löner på stät. Ar 4792 var intet befordringssystem inom Tull-; verket antaget. Tjenstemåän ef alla åldrar och utan urskillning tillsattes. Så i London, som uthamnarne, lyckades det oftast personer, hvilka antingen hade blifvit ruinerade eller varit i tjenst hos inflytelserika män att förskaffa sig tulltjenst så-; som en beqväm reträtt: med ett ord, sällan ingick personens duglighet och arbetslust i beräkningen vid en sådan tjensts tillsättande, men fastmer huruvida han eller hans familj kunde vara i behof af ökade inkomster. Detta oskick bibehöll sig ända till 4848, då ändtligen så mycken förargelse härigenom hade uppstålt, att en Kommission blef nedsatt att undersöka förhållandet, och följden