från hårda straff och Siberien, att hon icke sjel
vill uppfostra en förvägen demoraliserad befolk
ning i gränsländerna, är fullkomligt i sin ordning
men dessa provinser måste blifva utfattiga, då d
icke få handla med det bakom liggande, på span
mål rika Polen, hvars produkter de, enligt natu
rens ordniug, skulle bringa i verldshandela, eme
dan få eller inga egna hjelpkällor stå dessa pro
vinser till buds, i hvilka de kunde finna ersätt
ning. Alla spärrningsanstalter hafva i de sednart
tiderne blifvit fördubblade och skärpta med sådar
stränghet, äfven för den vanliga kommunikationen
att Polen är så godt som tiilslutet. Ingen får nu:
mera, utan regeringans pass, komma öfver grän-
sen, då deremot förut en passersedel af hvarje au-
toritet i städerna eller på landet var tillräcklig
för att legitimera sig. Många andra besvärlighe-
ter, som dermed äro förenade, afskräcka hvar och
en, utan yttersta nöd, ifrån försöket. De klago-
mål, som nu med hvarje dag blifva högljuddare,
synas här hafva gjort djupt intryck, och man tror,
att de kraftigaste åtgärder komma att vidtagas å
preussiska sidan, för att skaffa hjelp. Huru föga
Ryssland är benäget för en handelstraktat, grun-
dad på ömsesidiga fördelar, det har tillräckligen
visat sig vid de sista försöken i denna väg. Blott
öfvervägande politiska konsiderationer kunde verka
till någon eftergift.a
FRANKRIKE.
Rörande fredsslutet med Mexiko, säger Na-
tional: Freden är visserligen ljuf, 1 synnerhet
när folken kämpat, utan att veta hvarföre.
Utan tvifvel skola den Moitska ministerens
skuggor irwinfera över denna Brittiska diplo-
matiens nya seger. Man borde för hvad pris som
helst söka draga sig ur den ofördelaktiga ställ-
ning, hvari man rakat genom en kedja af nä-
stan otroliga förseelser. Tack vare den Engel-
ske underhandlaren Packenhams skicklighet, fre-
dena har nu blifvit återställd, sedan de Fran-
syska underhandlarnes oskicklighet brutit den.
Allt går saledes till på bästa sättet i den bä-
sta af republiker, och lefve Freden! lefve Pae-
kenham! lefve den förträtfliga Melbournska mi-
nistern , hvilken varit så god och vänskapligt
åtagit sig vara förhållanden med Mexiko, kan-
hända mot vilkor, att S. Juan de Ulloas fästnings--
verk, som på vår bekostnad blifvit förstörda,
äfven skola på vår bekostnad återställas, liksom
de fasta platserna i Belgien. Denna fred, som
så mycket efterlängtats af de handlande natio-
nerna, denna fred så dyrt betald med våra
skattskyldiges svett och våra tappres blod, ha-
de det endast berott af Ludvig Filips rege-
ring att afsluta sex månader förut. Vid kon-
ferensen i Xalapa i November, erbjöd Mexi-
kanska ombudet Franske amiralen de största
eftergifter. Han samtyckte till erläggande af
den fordrade skadeersättningen och till de Mexi-
kanske embetsmäns bestraffning, som föroläm-
pat våra landsmän i Mexiko. Förevändningar-
na till ett fredsbrott hemtades ur Mexikos
vägran att antaga den bandelstraktat, Frankrike
ville påtvivga detsamma, och från redaktionen
af fredstraktaten. Af dessa fyra fordringar har
Frankrike nu afstått från tre och till hälften
från den Ijerde; det erhåller blott 600,000:
plaster i skadestånd, och likväl har, sedan dess, I
biod flutit och S. Juan de Ulloa eröfrats!
Harföre ville vår olycekstjerna, att prinsen af
Joinville skuile söka sina ofrukibara lagrar ij
Mexikanska hafsviken? Hade denne Franske prins
icke lika så gerna kunnat lära krigshandtver-
ket i marininuseum? inan hade då besparat en
ofantlig massa af krut, af nautisk vältalighet
och melodrawfraser, och Frankrike hade utan
svärdslag erhuilit, hvad den Engelska hemed-
lingen icke ens förinatt skoffa det efter segern.
Visserligen hace hofvet då mistat förevändnrin
gen, att utnärnna en 20- årig linieskeppskapten;
men då det likväl en gång är afgjordt, att
prinsarne veta allt och kunna ailt, endast till
följe af deras höga börd, att de genom föd-
seln äro sjeliskrine generaler, ainiraler och lagstil-
tare, hvarföre uå belasta landet med kosina-
v
derna för deras Erospan ? Gif den ene så ger-
na krigsministern, den andre marin portföljen,
den tredje presidentskapet i pöirskammaren,
raen för allt i verlden skicka dem icke ännu
en gang ut på äfventyr, ivarken till Mascara,
Constantineh eller Vera Cruzla
ur NEAREST DET
STO i den 29 Amnril