- -— - hdd
halva väntat nagol annat, än iörslager utal
denna art, när nan paminner sis, alt, redan
för w2:r än 40 år, samme Lonseljledamot var
snart sayltt den ilfrigaste alt förleda sin Ko-
nuus. all aupetalla högsta aklagaremakten for-
dra fönoerre C H. Anckarsvärds hufvud der-
nde Friherre uti de mest lindrisa
ordul yttra, att det sält, hvarpå indel-
DNUlssy för tiden handhafdes, för land
Och I y lundslörder! fligt. Att Hr Grefve
C. AA. Eowenbielm nu vill uppfostra Svenska
föruu ieritgt. Men hvad som i sanning förvå-
. or -
nar, i. all Hr Greifve OC. A. Löwenhielm så
länge junnet blilva bibehallen inom en Svensk
kunsiiutionel kuvnaselj; och detta bevisar mera
elst prygling, är således ingenting
än nesvl vunat, huru ciangsamt mognande,
Sveusua fulkets usigter varit uti detta fall.
Om det som långsamt mognar, är likväl i och
med detsamma erkändt, alt det mognar; och
den sviumr skritver dessa rader, tvekar ej ett
nda Öögvnblick att lata förstå sin öfvertygelse
om utslaget, i fall Svenska folket med ledning
al 197 HKRegeringslormen ägde twillfälle, att
yttra siy völver sitt förtroenue, öfver sin till-
fredsstilelse uch belatenhet med Grefve C. A.
Löweihielms utölning af sitt radgifvarekall.
Huru Svenska Folkets ombud en gång i detta
hänseende kommer att handla, derom förespår
insändaren ingenting, med de former under
hvilka Svenska folket för närvarande represen-
teras. Der är ingen omöjlighet, att författaren
till denna uppsats äger en sjelfskrifven repre-
sentationsrätt, om han också under närvarande
förhållanden försmår att begagna den; och han
vagar om Svea Rikes Ridderskap och Adel
hysa den tanken, att med undantag naturligt-
vis af Hr Grelve C. A. Löwenhielm, hvarenda
en af dess medlemmar icke sku.ie tveka vid
valet emellan förlusten af sin Riksdagsmanna-
rätt och åliggandet att blifva en slafpiskare
inom sin socken. Hr Grefve Löwenhielms för-
slag, all göra alla krögare till vice länsmän
(stu. B7) är 1 sanning ganska naift, men for-
drar, för konseqvensens skull och till utveck-
ling af idecen, att konseljens ledamöter, vid
vissa tillfällen, af till exempel föregifna maje-
stätsbrott, såsom domare kunde intaga plats i
Hofrätterne; jag förmodar duck, att detta icke
inträffar förr, än på samma gång, som krö-
garne blifva förordnade ull länsmän, då värds-
;relsen i sadant fall imöjligen kunde kom-
ne att hänskjutas till Hrr Landshöldingar,
Burzmästare, eller deras vederiikar inom stä-.
derne. ;
I
7
J:g frånträder uti ingen mån, att det för
Sve.cia folket är ärekränkande, att Hr Grefve
Löwoenalelms pryglings-system kunnat utgå från
såsom ännu varande en konseljens le-
- och så upprördt mitt sinne känt sig
vid oenvumläsningen af Ar Grefve Löwenhielms
förslag, hvars rmöjliga bättre deiar jag lemnar.
åt andra alt uppleta och redogöra, sa har jag
duck ieke kunnat neka mig ett löje, vid en
förnyad ungdumsbekantskap med det orediga,
och se inkonseqventa uti Hr Grefvens
fruiosiällningssätl; ty den som ej förargas må-
sie le. da Hr Grefven (sid. 5) yttrar cvill man
nuv veta hvilka straff, som egentligen må anses
skadiiga, såsom vanärande, tör man rådfråga
allräinna omdömet, hvilket åter omvextlar med
tiuciverfren och går i bredd med folkens sti
ill folk har då Hr Greive
då han tror sig halvö
tll svar, att ena högst betydlig del af Sven-
allmärhelen icke skiulle anse såsom van-
te, all genom och inför en sockenstyrelse
biilsa pryglad eller uu mörkt fängelse insatt
vid valtes och bröd. Huru förlk:er man väl detta
med yttrandet (sid. ä7): cI våra tider äro jbegrep-
pen sö Ombytta, att man snarare är derätii-
gad alt fråga, huruvida militären, som alitid
bör ledas af ambition, kan och bör underka-
stas en så beskaifud afstraffning, som prygel-
straffet utgör. Deu Svenske bonddrängen och
den Svenske arbetskarlen, som i sitt anletes
svett förnämligast inedverka till sammanbrin-
gaudet af de oerhörda kostnaderna för miliä-
rens underhåll, skola saledes till följe af Hr
Grefve Löwenhielns förslag, i ambitionsväg
blitva sänkte så djupt under militären, att der
denne Ull bibehållandet af sin ambilion ej må
kunna lida kroppsstraff, skall deremot bondens
son och arbetskarlen oupphörligt pryglas, in-
tilldess han får den äran att uppträda såsom
ee Ph man . er at Då