ve me PP -
sr FF
PO 0 VERB ARAM AV OULL ITCUdUl Pen Yqvadr ldlol Hd
va influtit. Härom hörde man likväl icke tala
i Öfverståthållareembetets förslag angående till
ökadt anslag af stadens allmänna medel. P:
hvad sätt har då denna beskattning användts; ty
polisbetjeningen lärer ännu ej kommit till någr:
högre löneförmåner; eller hvarföre togos icke
dessa medel i beräkning vid den nya budgeten?
RR
(Insändt.)
En tidning härom dagen har gjort sig lustig
öfver den honetta ambition, , som några landtsta-
tens tjenstemän i Södermanland visat i en un-
derdånig klagan öfver den obillighet, som lig-
ger deruti, att deras yttre värdighetstecken ä-
ro mindre lysande än många andra tjenstemäns,
hvilkas befattningar äro af vida mindre vigt
och ansvarighet.
Denna ansökning ser i första början under-
lig ut; men det löjliga ligger cgentligen deru-
ti, att det är tjenstemännen sjelfve, som väckt
frågan. Afräknas detta, så är knappast något
alt skratta åt i hela affären. Se här skälen
för denna åsigt. Vore frågan om ett land, der
uniformer äro något ovanligt, der deras bäran-
de är endast ett fåfängans symptom, så vore sa-
ken helt annorlunda. Men man bör besinna,
all Sverge är uniformernas förlofvade land,
och att en stor del personer mäter sin akt-
ning och vördnad efter det guld, som lyser på
kragen. Uniformsväsendet är en gång antaget
sasom Tegel i hela emhbetsmanna-hicrarkien; och
svårligen kan man inse, hvarföre undantaget
just bör drabba den korps, som inera än de
fiesta andra har arbete, ansvar och beröring
med den för det yttre skenet iillgängliga mas-
san. Vill man (lugnt och utan en st fat-
tad föresats att skratta) jemnföra visten af en
fendriks, en kopists, en kammarskriivares be-
fattning med en kronofogdes, så skall man för-
vånas öfver den obilliga missaktning, som visas
I dessa sednare i yttre företräden.
Detta är dock icke glömska, icke ett betydelse-
löst fenomen. Tecknet vore i och för sig sjelft
icke värdt ett ord; men det hetecknade, det
deri framlysande systemet förtjenar betraktas.
Det sträcker sig icke blott till uniform
rangen; det uppenbarar sig i he
gen al den på folket närmast w
således i hög grad vwigtiga landistafer
riksdagar och inellan riksdagar arietas Irigt
ait skaffa förd !
iSInni
1
I
2lar at andra, Vv
påliggande embelsmanna-korpser, i 3in-
ga eller ingen uppmärksamhet vid de
eimbetsmän, på hvilkas duglighet och i i
tet landtfolkets trefnad til så stor cel
närmast beror. Alla i kalendern lncernde
kammarherrar, diplomater, ofli : isler,
sekreterare, Öfver- och under-ct ja
(Gud förlåte vår djerfhet att sön de ) ala rå-
der och landshöfdingar tllsaric:? :
sina personer icke häften si sior Loiydeise för
Sverges allmoge, som kronubetlenin:
de förre äro förslåndige och huuu:
tvärtom, så har den stora mass
åfinin-
dernärings, idkare dera! försa kännivg
stone omedelbart och i första haud. Men en
klok, ärlig, menskligt sinnad fogde är sin
orts allmoge nästan den största vi Iver: son
kan fis, då deremot en af motsatt är
ett verkligt plågoris, och kan göra sneligt
ondt, utan att ändock utsätta sig för lagens
näpst. Ja, hvar och en, som på närmare håll
sett sakernas gång i våra landsorier, skall er-
känna, att en mera maktpåliggande cemnahetsman
icke finnes för svenska folket. Ar han wvälvil-
ig, så kan han i hundradetals af dess bördor
ätta och hjelpa, utan att öfverträda sin pligt;
ir han åter en bondplågare,, så kan ingen
ag hindra honom att, som man säger, päta
ipp folket; båda delarna, under det ban hål-
er sig imem gränserna al sin instruktion.