Denna omission, hvilken i resultat varit af fög
eller ingen vigt, förtjenar egentligen uppmärksam
het, emedan man deraf ser, att det fria Svensk
Folket knappt vet eller törs begagna någon end:
politisk rättighet utan nådigt tillständ af Regerin
gen. Eller hvad har Regeringen att göra mer
Ständernas val af deras Revisorer uti ett Verk
som ensamt står under Rikets Ständers värd oc
förvaltning? - Imedlertid är den abnorma praxi
nu, avt Regeringen först skall anmoda Öfverståt
hållaren att anställa lottning mellan de valberätti
gade Städerna och Distrikterna, att denne derefte
inberättar valets utgång till Regeringen, som slut
ligen i nåder anbefaller valet. Ur samma princij
har det antagits för sed, att Regeringen utfärda
Förordningar, som fillåta Rikets Ständers Reviso-
rer af Stats-, Riksgälds- och BankoYVerken, ja sjelf.
va Rikets Ständer att sammankomma till de i
Grundlagen bestämda möten!! Denna praxis synes
imedlertid både olämplig och onödig, och det tor-
de således ej vara utan sin lilla nytta, att mean
kommer att erfara något obehag af det ifrågava-
rande Kongl. Prerogativet.
Utan att lägga mera vigt på ifrågavarande
försurumelse än den må anses förtjena, torde
man dock vid slutet af förestående resonne-
mang få anmärka, att Stländerna, som ej lämp-
ligen böra för sin räkning underhålla en sär-
skild administration mellan riksdagarna, ej kun-
na undgå att öfverlåta verkställighetsåtgärder-
na åt regeringen, samt att, om detta här i lan-
det vid ett och annat tillfälle förefaller betänk-
ligt, sådant må anses som en anomali bärfly-
tande från det mindre afseende, som verkstäl-
ande makten stundom fästat vid ständernas be-
slut. I sjeifva de demokratiska Förenta Staterna,
skulle det aldrig kunna falla kongressen in, att
verkställigheten af något beslut erfordrade nå-
son annan myndighetsåtgärd än senatens.
MMMMM—K ORT