Denna omission, hvilken i resultat varit af fög eller ingen vigt, förtjenar egentligen uppmärksam het, emedan man deraf ser, att det fria Svensk Folket knappt vet eller törs begagna någon end: politisk rättighet utan nådigt tillständ af Regerin gen. Eller hvad har Regeringen att göra mer Ständernas val af deras Revisorer uti ett Verk som ensamt står under Rikets Ständers värd oc förvaltning? Imedlertid är den abnorma praxi nu, avt Regeringen först skall anmoda Öfverståt hållaren att anställa lottning mellan de valberätti gade Städerna och Distrikterna, att denne derefte inberättar valets utgång till Regeringen, som slut ligen i nåder anbefaller valet. Ur samma princij har det antagits för sed, att Regeringen utfärda Förordningar, som fillåta Rikets Ständers Revisorer af Stats-, Riksgäldsoch BankoYVerken, ja sjelf. va Rikets Ständer att sammankomma till de i Grundlagen bestämda möten!! Denna praxis synes imedlertid både olämplig och onödig, och det torde således ej vara utan sin lilla nytta, att mean kommer att erfara något obehag af det ifrågavarande Kongl. Prerogativet. Utan att lägga mera vigt på ifrågavarande försurumelse än den må anses förtjena, torde man dock vid slutet af förestående resonnemang få anmärka, att Stländerna, som ej lämpligen böra för sin räkning underhålla en särskild administration mellan riksdagarna, ej kunna undgå att öfverlåta verkställighetsåtgärderna åt regeringen, samt att, om detta här i landet vid ett och annat tillfälle förefaller betänkligt, sådant må anses som en anomali bärflytande från det mindre afseende, som verkstälande makten stundom fästat vid ständernas beslut. I sjeifva de demokratiska Förenta Staterna, skulle det aldrig kunna falla kongressen in, att verkställigheten af något beslut erfordrade nåson annan myndighetsåtgärd än senatens. MMMMM—K ORT