4 vlldiLatlt Allvil JM MJ MI LIAa VV IUAPTA VARAV 9 MM AN
omständigheter, som uppgåfvos om tillfället
då han skulle hafva förlorat penningarne, inne-
fattade så många stridigheter och motsägelser,
att redan det minsta bemödande att göra sig
förvissal om det, som bör utgöra första vil-
koret för en sådan ransaknings företagande,
newmligen om stöldens verklighet, hade varit nog,
att genast upptäcka hela sammanhanget och den
anklagades oskuld. Allt detta finnes närmare
detaljeradt i sjelfva klagoskriften, hvarföre vi,
i stället för vidare recit i målet, här meddela
densamma. Den förtjenar verkligen att läsas.
Några ytterligare betraktelser, i anledning der-
af, äro kanhända ännu för tidiga, innan veder-
börande fatt förklara sig, isynnerhet då klago-
målen icke blott inuefatta beskyllning för be-)
gånget våld, utan, om de befinnas grundade,
skulle bevisa en vårdslöshet och brist på ur-
skillning i undersökningen, som föga skulle stå
tillsammans med handhafvandet af ett så an-
svarsfullt kall, som PolismästareEmbetet i Stock-
holm. Den ifrågavarande skriften lyder som
följer:
a Till Rikets Ständers Justitieombudsman!
Hos Hr Justitieombudsmannen vågar under-
tecknad bönfalla om skydd och upprättelse för
en mig oskyldigt öfvergången förföljelse ge-
nom Kongl. Poliskammaren i Stockholm och
en af dess betjening. Skälen till min kla-
gan ligga så tydligt utvecklade uti härhos bi-
fogade utdrag af Stockholms Norra Förstads
Östra Kämnersrätts protokoll, att jag icke he-
höfver vidlyftigt upprepa alla omständigheterna
al det barbariska och laglösa förfarande, för
hvilket jag varit blottställd, utan anser mig
endast behöfva derom lemna följande korta be-
rättelse:
Af Kämnersrättens protokoll täcktes nemli-
gen Hr Justitieombudsmannen finna, att jag
den 4 sistlidne December, i anledning af en
från Ofverståthållare-embetet ankommen remiss
arresterad, inställdes inför Rätten af följande
anledning: Gardisten vid Svea Lifgarde Johan
Carlsson befann sig Onsdagen den 34 Oktober
på eftermiddagen inne på näringsidkerskan
Hellmans krog å Ladugårdslandet, der han
hade lagt sig att sofva i ett rum en trappa
upp. Anmodad af en sjöman, som hade en
rock att sälja, besökte jag der Carlsson och frå-
gade honom, om han ville köpa denna rock,
hvilket äfven efter en stund skedde genom
byte med Carlssons egen, och 3 Rdr Res, dem
Carlsson gaf emellan, och hvilka han fick låna
af näringsidkerskan Hellman. En stund deref-
ter gick Carlsson ut på ett afträde i gården,
då jag, som var i samtal med honom, följde
honom ut på gården, men stannade utanför af-
trädet, hvarefter vi åter följdes åt in i krogen.
Enkan Hellman begärde då att återfå de för-
skjutna 3 Riksdalerna jemte några andra pen-
ningar, dem hon lånat Carlsson samma förmid-
dag. Carlsson lofvade att betala henne, och
sade, att han hade enstörre summa penningar
på sig, men att han först skulle gå ut och
vexla en femtio Rdrs sedel, hvarefter han, dock
utan att uppvisa nägra penningar, åtföljd af en
korporal vid namn Lundström, bortgick och be-
gaf sig till en närbelägen salubod. Här bad
han att få vexla samt började, enligt hvad
Lundström vitnat, leta i fickorna efter pennin-
garna, som likväl ej igenfunnos. Han sade då,
att han förmodligen glömt dem qvar på kro-
gen. Carlsson och Lundström gingo derefter
tillbaka dit, der jag ännu befann mig qvar, och
Carlsson yttrade, att han måtte glömt sina pen-
ningar qvar i kammaren, der han legat och
sofvit, hvarföre han, åtföljd af mig och tvänne
jemväl närvarands gardister, Jonsson och Svens-
son, begaf sig dit upp, der vi först letade i
sängen, men utan att finna några penningar,
samt derefter i fickorna på den af Carlsson
bortbytta rocken, men allt förgäfves. Fråga
blef nu äfven om, att de närvarande skulle lå-
ta visitera sig, helst som Qarlsson uppgaf att
han hade haft icke mindre än 218 Rår riks-
gälds på sig, och ett vittne har intygat, att jag
tog af mig tröjan och vände ut och in på mi-
na fickor. Vid nedkomsten tillbaka i krog-
rummet före de andra yttrade jag ock, enligt
hvad enkan Hellman intygat, till henne, att
penningarna möjligen tappats under det Carls-
son varit på afträdet, hvarföre jag och åtföljd
af Hellman gick dit att söka efter dem. Då
jag slutligen lemnade krogen, sade jag till kor-
poralen Lundström, hvar jag kunde träffas om