AV IME VA BOM a hä öfverila sig med infallet i Afghanistan, då de rät väl känna den fara, som derigenom uppkommer: från de inhemske indiske furstarnes sida, äfven som från Nepals och Birmas, och derföre hafvs Engelsmännen sjelfyve ledt och påskyndat utbrotte från Mehemed Alis sida, för att flytta krigsskåde platsen till en för dem mindre farlig terräng. Mar komme noga ihåg, att anstalterne till Herats belägring gå så långt tillbaka, som i Augusti 13536 och att den fara, som hotade det engelska Ostindier genom Herats fall, redan om våren 4837 icke längre kunde vara för Engelsmännen någon hemlighet. De bade alltså tillräcklig tid att manövrera på den europeiska sidan. Sultan kunde de aldrig säkrare vinna, än om de arbetade på den hatade och fruktade Mehemed Alis fall. Sålunda föreslogo de Turkiet den bekanta handelstraktaten, hvars vigtigaste, el: ler fastmera, enda vigtiga punkt är afskaffandet af monopoliesystemet äfven i Egypten. Denna traktat kunde Mehemed Ali aldrig underkasta sig, utan att underteckna sitt eget förderf, och sålunda tvang man honom i förtid till ett krig, som gifver Engelsmännen, såsom Turkiets bundsförvandter och deltagare i handelstraktaten, rättighet, eller åtminstone en förevändning att taga parti emot Mehemed Ali; ty man måste icke förgäta, att denne i många hänseenden blifvit Engelsmännen besvärlig och till hinder. Indien hotas så mycket från Persien, att man snart icke längre kan taga den långa omvägen om Kap, för att transportera truppar till Indien, utan mäste välja den närmare vägen öfver Egypten; men detta skall Mehemed Ali, om han blir sjelfständig, aldrig tåla, och sålunda är han en stötesten i vägen för Engelsmännen, hvilken de måste undanrödja. Dertill hafva de också, genom intagandet och besättandet af Aden, alldeles oförtäckt banat sig vägen, och denna stads in-räktande har väl också gifvit Mehemed Ali anleduing, att ofrödröjligen bryta löst, emedan hvarje dröjsmål måste försämra hans belägenhet. Lyckas det hoatt besegra Turkiska armeen, att ifrån Arabien eröfra Bagdad, och sålunda försäkra sig om Eufratfloden, så torde ställningen bli kinkig nog för Engelsmännen. Då kunna deras bemödanden att sätta en thronpretendent emot den nuvarande Schaken i Persien väl tillintetgöras, och besättandet af Kharak i Persiska Viken blir så godt som utan nytta. Deraf kan äfven det på sednare tiden ofta omtalta ryktet förklaras, att Schaken i Persien ingått förbund med Mehemed Ali emot Turkiet: chaken skulle derigenom kunna visa tillbaka Engelsmännen och den kronpretendent, som, understödd af dem, kunde hota från Mesopotamien och Persiska viken, och med Mehemed Alis tillhjelp samt de mot Porten fientligt sinnade Kurderne, sätta Englands bundsförvandt Sultan i en ganska svår ställning. Derigenom vore äfven för Ryssland den fördel vunnen, att man icke mera kunde beskylla denna makt, att den äggade Persien till Herats belägring, då deremot å andra sidan England likväl tillräckligt hölles varmt genom de förenade Afghaniske fustarne, och genom sakernas hotande ställning i Nepal, Birma och det inre Indien sattes i den värsta förlägenhet. På detta sätt sammanhänger, från Irawaddy, ända till Medelhafvet den ena politiska rörelsen med den andra. Under en längre tid var den IndoPersiska frågan mycket skild från den Turkiska, men derigenom att Mehemed Ali bryter löst, hvilket väl knappast mera kan betviflas, träda de på n gång i förbindelse, och bringa omsider den långsamt mognade krisen till utbrott. TYSKLAND. — Den Tyska Censuren. Till hvilken ytteriighet af småaktig skuggrädsla denna stigit, äfven i Tysklands s. k. konstitutionella staier, kan inhemtas deraf, att i Sachsen bestraffas obetydliga formfel med flera veckors fängelse, att redan censurerade böcker, färdigtryckta, underkastas en ny censur af Ölfvereensur-kollegium och att böcker, utomlands tryckta på näågon Sachsisk bokhandlares förlag, ehuru de i den främmande förbundstaten undergått behörig censur, icke destomindre måste undergå en ny sådan, innan de få komma i den Sachsisha bokhandeln. Följden är, att boktiryckerierna i Leipzig mycket aftagit och att flere förläggare derstädes måst betydligt inskränka sina affärer. I Bijern är det ännu värre; hvarom följande bref från Nörnberg torde gilva ett begrepp. Huru vidt censuren utsträckt sin makt öfver våra protestantiska anrgelägenbeter, derpå torie följande händelse kunra tjena som exempel. Här i Nöraberg har en frunticimersförenin,, bildat sig, som genom boriauktiovneraude af handarbeten söker förskaffa understöd åt Neuburgska protestantiska församlingen. För nagra dazsar sedan ville nämnde förening ennonsera tidningarna en sådan auktion, men Ccenourdu vägrade annonsens tryckning. Nu utdelas anonsea på en särskild sedel. Jag inför den hör ordavrannt för att visa, huru högst oförargeliz den var, ja, att den icke en gång vågade an: tyda auktionens ändamål dTillkännagifvand.. Att de, till följe af vår den 26 Januari yttrade önskan, till oss aflemnade vackra arbeten Thorsdagen efter Påsk, den 4 April förmiddagen från kl. 9 och eftermiddagen från kl. 2, an