den 2 April) uppgilfvas dessa orsaker vara trenne, nemligen de för-akademiska bildningsanstalternas klena beskaffenhet, det akademiska examensväsendet, och föraktet för lärdom, vålladt just af samma examensväsende. Insändaren, som med uppmärksamhet läsit den serie af artiklar ckom uppfostringsväsendet i Sverigen, Aftonbladet innehållit, har af dem funnit sig alltför mycket tillfredsstäld, för att någonsin önska sig en strid med deras författare, samt erkänner derföre utan omsvep, att äfven han är öfvertygad om verkligheten af de tre nyss anförda orsaker till lärdomens förfall, dem förf. uppgifvit. Men han är tillika öfvertygad, att de icke äro de enda, och hoppas, att denna öfvertygelse ej bör bringa honom i tvist med författaren, hvars tydligen röjda afsigt, att förena öfvertygelserna om det som är och det. som bör göras, utan att söndra dem i hänseende till orsakerna, synes hafva förmått honom att undvika hvarje obehaglig sanning, så vidt dess föremål ej lagt sig tvers ölver förf:s väg. Det gifves likväl, efter ins:s öfvertygelse, en sådan sanning, eller en fjerde orsak till lärdomens förfall, hvilken väl för en och annan kan vara mindre behaglig att höra, men som ändock maste påpekas, emedan den är så väsendtligt inverkande, och emedan den till och med undanrödjer ett vigtigt inkast mot verkligheten af det faktum — lärdomens ock grundlighetens förfall — hvars orsaker förf. sökt utreda. Detta inkast är, att läraomen och grundligheten icke synas i vårt land ringare nu än tillförene. Vi hafva i kemien vår Berzelius, i botaniken vår Fries och Wahlenberg, alla af europeisk ryktbarhet, och af hvilka den förstnämnde i sin sak öfverträffat både Bergman och v. Scheele, och den andre i ordningen i grundlighet kanske kan mäta sig med v. Linn, ehuru förändrade tider ej tillåtit honom att uppnå den sednares rykte; båda vetenskaperne äga dessutom långt flera idkare i vårt land nu än tillförne. I matematiken hafva Svenskarne aldrig serdeles utmärkt sig, men så mycket synes kunna antagas, att en Celsius, en Nordmark ej behöfva blygas för en Svanberg, en Rudberg, samt att Kjellin, Hill m. fl. fullkormligt uppväga hvad universiteterne fordom ägde i andra rummet utmärkt; matematiska kunskaperna äro dessutom i vår tid mer utbredda, ehuru man må medgifva, att de högre teorierne ännu för de flesta äro en hemlighet. I 2090logien har Nilsson utvidgat våra anspråk och inom en afdelning af denna vetenskap hafva vi tvenne namn, Gyllenhaal och Schönherr, som öfverallt citeras. Språkkunskapen, så vidt den alser det historiska vetandet, har icke aftagit; om latinet måhända ej är lika utbredt som förut, har likväl mycket deruti blifvit utarbetadt, och kuuskapen i de lefvande språken är större än någonsin. Teknologien har blifvit upphöjd till en serskild kunskapsgren, representerad af ett, bland de lärda, välkändt namn, och insigten deri spridt sig, så mycket näringstvånget kunnat tillåta Om vi icke i alla dessa grenar äro au niveau med utlänningrn, äro vi det likväl med vår forntid. . Hvar är det då som bristen på grundlighet egentligen röjer sig? Inom embetsmannakorpsen, säger förf., och deremot har ins, intet att invända. Frågan är blott, om de för-akademiska bildsingsanstalternas klena beskaffenhet, examensväsendet och föraktet för lärdom äro de enda, de primitiva orsakerna till denna brist. Detta betviflar ins. och är tvertom färdig att uppgifva en fjerde orsak, den han ställer i främsta rummet. Det torde medgifvas, att inom marknaden för de moraliska förnödenheterna gäller, lika som för de materiella, den regeln, att en varas produktion och tillförsel rätta sig efter afsättningen: är grundlig embetsmannalärdom starkt ef:erfrågad, så förvärfvas och erbjuder den sig äfven. Men hvem är då den store afnämaren af