att presidenten van Buren vore betänkt på at sändande af en serskild underhandlare till Eng land för att negociera i gränsefrågan. Enligt hvad en af ministrarne yttrat i parlamentet, ämnar regeringen åter, under loppe! af innevarande session, föreslå Judarnes emancipation. Engeiske ministern i Madrid, Lord Clarendon, hade ankommit tili London och hade täta konferenser med ministrarne. Från Gibraltar hade den obehagliga underrättelsen inlupit, att en ordentlig batalj blifvit levererad emellan tvenne af de der i garnison liggande regementen. En öfverstlöjtnant Campbell hade dervid blifvit dödad. Närmare detaljer afvaktades. Såsom ett bevis på, till hvad grad representationens exklusiva rigtning och motstånd emot de reformer, hvilka skulle bereda en lyckligare samhällsställning åt den stora massan af nationen, förbittrar sinnena och väcker tankan på våldsamma medel, torde några fragmenter förtjena meddelas ur de tal, som nyligen höllos vid en stor sammankomst af de så kallade Kartisterna i London. Hr Sankey, fullmäktig från Edinburgh, yttrade: Konventet önskade, att national-petitionen måtte erhålla så många underskrifter, som möjligt; icke för det att man trodde, att antalet af underskrifter skulle betrygga dess framgång, ty om den vore underskrifven af millioner, så blefve den dock förkastad, men för det att de, som vågade att förkasta en petition af millioner menniskor, måtte se art det var en sak af betänklig vigt, och att de, som presenterade en sådan petition, måtte vara i stånd att säga — Se här millioner stridbara mäns underskrifter, män som känna sina konstitutionella rättigheter, och som icke skola tillåta någon aristokrati, oligarki, possessionater, bomulls-lorder, penninge-lorder, eller andra lorder, att längre tyrannisera sig, och som nu äro färdiga med hand och mun art göra sig fria. (De mest stormande bifallsyttringar, hviftande med hattar och näsdukar, följde nu för flere minuter.) Hr Rogers beklagade, att många af dem, som räftigt skreko öfver dröjsmålet med petitionens framlemnande, icke sjelfve undertecknat den; men om deras patriotism var så stor, att de icke ville underskrifva den med svart bläck, måtte de då unuerskrifva den med rödt. (Bravo, brayo!) Det blir betydelsefullt nog. Hr Feargus OConnor — acUnderstödt, såsom konventet blir af männen i Birmingham, Glasgow, Carlisle och andra städer kommer det att framvisa en sådan falang, att de, som vägra folkets karta åt petitionerna, blifva nödsakade att bevilja den åt någonting annat. (Höga. bifallsrop.) Folket bör komma ihåg, att en hel million petitioner icke kan drifva tillbaka en enda trupp dragoner; och folket bör handla i enlighet härmed. Och om maktens innehafvare beslutit att med våld sätta sig emot deras anspråk, kunde de bruka våld emot våld, och då farväl med — (de sista orden af denna mening dogo bort i bifallsropen). Dr Taylor — cMännen från Lancashire, Yorkshire och Northumberland voro icke att skämta med; och om det komme till en strid, så blefve det icke sprätten, som komme att bäst handtera svärdet, uten kolbärarnes svarta händer, hvilka äro vanda vid piken. (Bifallsrop och skratt.) När alla moraliska medel, för att skaffa folket rätt, visat sig vara fruktlösa, då skulle talaren begära att bli ställd på den farligaste platsen, och han skulle blifva den förste, som ringde stormkleckan. (Bravo, bravo!) Hr OBrion — Petitionen hade redan 41,200,000 underskrifter. Men talaren visste, att Underhuset skulle förkasta den, ehvad antal underskrifter den också hade, så vida det icke fanns ett lika antal pikar på kort afstånd bakom petitionärerne. (Skratt och bravorop.) Som konventet förutsåg, att dess fordringar skulle blifva afslagna, så hade detsamma beslutit att vidtaga ytterligare åtgärder. Då Underhuset var tillsatt af endast 700,000 bland 25,000.000, så ansåg talaren ej detsamma existera med nationens samtycke. Om han finge se petitionen undertecknad af millioner, så skulle han tro sig hafva rättighet att försöka hvad medel som helst för dess realiserande, till och med om fråga blefve om menniskolif. (Stormande bifallsrop.) Hr Harney sade, att man borde icke ingå med andra petitioner än sådane, som voro askrifna med stålpennor, — afolket skulle innan årets slut hafva allmän rösträttighet eller döden., BELGIEN. Senaten har nu äfven för sin del autoriserat regeringen, att underteckna den af konferensen i London projekterade traktaten med Holland. Det var i sessionen d. 26 Mars, som detta beslut fattades, med 34 röster emot 414, således med en majoritet af 47 röster. Tvenne ledamöter afhöllo sig ifrån att rösta. Flere dueller af politisk anledning hade föreFr 6 a I