JUIUIIL OMI 1ÄMMATLVi fdivlg MIA VIVA AMA MMS Me gelsk urfjederssig. ——EEREE— KORRESPONDENS-ARTIKEL. Kiel den 24 Mars. Den som för tio år se dan besökt Danmark och serdeles dess Tysk: stater och dervid haft tillfälle att göra sig nå got bekant med allmänna tillståndet, samt nt dit återkommer, kan icke undgå att märka er stark förändring uti sinnesstämningen bland allmänheten. På den tiden hörde man ännu sällan någon bekymra sig om offentliga angelägenheter; endast uttryck af belåtenhet och entusiasm för Konungen och anekdoter om hans storsinthet, om hans sparsamhet, om hans välgörenhet, flärdfrihet och nedlåtenhet utgjorde ; detta hänseende ämnen för dagens samtal Provincial-Ständernas återinförande och der kunskap om styrelsen och hushållningen i de allmänna, hvars spridande deraf blifvit en oundviklig följd, synes vara det, som egentligen gif. vit en annan och mera allvarlig riktning åt opinionen och hastigt skapat en public spirit hvaraf man förut knappt såg ett spår. Men : samma mån som offentligheten tilltagit, har och Jevouementet i betydlig mån försvunnit. Akt ningen för Konungens person, betraktad i dess enskilda lif, är väl ännu efter allt utseende densamma, men deremot har i många afseenden uppstått ett missnöje med styrelsen, som öfverallt öppet uttalar sig och förr eller sednare synes leda till en brytning. Det bedröfliga förhållandet, att förvaltningen af finanserna, under det djupaste fredslugn, nedsänkt staten i skuld öfver öronen, har nemligen gifvit ett bedröfligt bevis på oförmiga att hushålla, och på vådan, att utan kontrolier, lemna de skattdragandes inedel till verkställande maktens oinskränkta disposition, samt väckt ett bekymmer, hvarur man icke ser någon annan uigång än genom införandet af en verkligt representatil styrelse och öfverlemnandet af en del af makten i folkets egna händer. Men att regeringen, det vill säga hofvet och byråkratien, i det längsta söka att spjerna emot en sådan reform, dertill kan man af många anledningar sluta; ty det första vilkoret, för att uppnå denna reform, är naturligtvis erkännandet af yttranderätten och opinionernas frihet, och det är isynnerhet i afseeude på detta erkännande, som man med förundran erfar, att den allt hittills gängse föreställningen om maktens frisinthet hvilat på en villforelse. Regeringens förbud emot petitioners inlewninde, men ännu mera den minutiösa stränghet, som ägt rum emot tryckfriheten, hafva helt och hållet skingrat denna villfarelse och; med den, populariteten. et är redan förut roligen äfven i Sverge bekant, hurusom tid efter annan hvarjebanda utländska tidningar blifvit fö bjudna att irföras i landet, blott för det de innehållit en eller annan misshaglig artikel. Svårare är en åtgärd, som blef bekant bär för omkring 14 dagar sedan; nemligen att det i Apenrade utkoi mande allmänna veckobludet blifvit på förslag af det Schleswig Holstein-Laueaburgska kansliet helt och hållet indraget på omedelbar kunglig befallning, och utgifvarens, Hr Kopperbolds, privilegium eller rättighet att vidare utgifva någon tidning, upphälfvet. Väl har Hr Kopperbolds blad vavit af en bestämd opposition, isynnerhet för det man vägrat honom, likasom de öfriga jurnalisterna i Schleswig, en laglig undersökning vid de tillfällen, då hans blad blifvit belagdt med beslag, hvilket som oftast inträffat, och för det kansliet slutligen till och med nekade wonom att upplaga politiska nyheter af hvad I:s som helst, hvarigenom det allmänna veccobladet nedsjönk endast till ett annonsblad. Detta allt har väckt en icke obetydlig harm, å mycket mer som detta var det mest omekta bladet i Schleswig. I sammanhang härned förtjenar kanske omnämnas, hvad som inräffade i ett sällskap för några dagar sedan, ler iag befann mig. och der nyssnämnde re