hum, hvarpå likväl mindre är att undra, då bränvinsbränningen utgör ett slags aristokratisk handtering och säkerligen bland alla näringar är under närvarande ställningar och förhållander den mest gynnade och protegerade. Bränvinstillverkning i stort eller med 80 och 99 kannors pannor kan nemligen icke drifvas af hvilken som helst, utan endast af dem, som äga eller arrendera större egendomar; och en slik uteslutande, vid större jordbesittning, fåstad rättighet utgör visserligen en art monoapolium. Utaf de citerade uttrycken, anationens beskattning af fabrikanternex styrkes äns nu mera den förmodan, att det endast är bränvinsfabrikerne, som den ropande möjligen kunnat hafva i sigte; ty med ordet beskattning, i den mening, som det här är användt, kan ej förstås annat än en obehörig, ovanligt stor prcfit. Men om mängden af fabriksyrken och i synnerhet om välverifabrikerna är det numera officielt kändt, att de i de sednare åren icke en gång gifvit en vanlig vinst, långt mindie någon stor och öfverdrifven profit; derom viltnar ovedersägligt nedläggandet af hundradetals väfstolar samt afskedandet af ännu flera hundrade arbetare endast vid hufvudstadens väfverifabriker under de sista tre åren, — facta, som på intet vis stå att förena med en fördelaktig och vinstgifvande utöfning af yrket. 3) Och att sockerbruk och tobaksfabriker ej heller drifvits med någon ovanlig profit, torde kunna slutas deraf, att cessionsansökningar äfven inom dessa fabriksgrenar förekommit och att det ingalunda varit sällsynt, att så väl sockerbrukssom tobaksfabriksidkare under de sednare åren nedlagt sina yrken — händelser, som ej pläga inträffa inom handteringar, som äro mera lönande, och framförallt ej vid sådane, som gifva en ovanligt stor vinst. Allt tyckes således tillkännagifva, att den ropindes egentliga mening varit, att yrka upphäfvandet blott af förbudet mot införsel af pränvin och stadgandet af en ytterst låg tull derå, för att bereda ett ännu lägre pris och ännu ymnigare tillgång på denna riksnyttiga vara. Må imedlertid den ropandes mening hafva varit hvilken som helst och gälla den ena eller andra fabrikshandteringen, eller ock fabriksyrkena i allmänhet, så tarfva i alla fall de satser, som han, med en emfas snarlik en m2thodist-predikants, till stöd för sitt yrkande framställt, att något närmare skärskådas. Den ropande påstår såsom allmän sats, att tullafgifterna böra rättas efter smuggleritaxan, eller efter den premie, som smugglaren betingar sig för risken vid den olofliga införseln. Men någon regel, svikligare och mindre duglig än denna, att använda såsom princip, kan svårligen tänkas; ty smugglingstaxan eller den ifrågavarande rremien beror helt och hållet af tullbevakningans b. skaffinhet. Äro bevakningsanstalterna ändamålsenliga och tillsynen öfver deras verkställighet kraftfull, vaksam och integre, så att risken är stor, så äro ock premierna i samma proportion höga: äger motsatsen rum, äro de i samma mån låga och obetydliga. Med få ord: någonting mera föränderligt, mera olika på olika ställen och tider, eller mindre allmänt giltigt kan ej gifvas, I England var smugglingstaxan å Fransyska sidenvaror, när Huskisson 1826 föreslog parlamentet, att tillåta deras införsel, icke mindre än 30 procent; så krafifull och verksam var derstädes tullbevakningen. Och då tullafgiften i öfverensstämmelse dermed bestämdes till samma belopp, hvilket, så vidt det är insändaren veterligt, sedermera icke blifvit förändradt eller nedsatt, så stadgades tillika, för att ej förlama och tillintetgöra tullbevakningens verksamhet, att Fransyska sidenvaror ej fingo införas till mer än tvenne hamnar och ej i fartyg under ett visst högre lästetal, samt ej under vissa noga bestämda qvantiteter på en gång. Vid den olofliga införseln i södra Sverige åter är premien troligen icke mer än en sjetteeller sjundedel af hvad den var och är i England; åtminstone är det insändaren med full visshet bekant, att Köpenhamnska handelshus, hvilka sålt kramvaror, som skolat insmugglas i Sverige, icke beräknat mer än 4 å 5 procent högre pris, då de sjelfye stått risken vid insmugglingen samt levererat varorna till köparen en eller annan mil ifrån kusten inuti landet. I sådant skick äro bevakningsanstalterna här och tillsynen öfver deras verkstäl lighet. ) För att följa den ropandes anvisning och 3) Vi böre här rätta ett misstag af Insändaren. Antalet al fabriker, och äfven af väfstolar har icke på de sednare åren minskats, utan ökats, när man beräknar hela riket. Om de minskats på ett ställe i bufvudstaden, så bewisar datta andact att Inkalan här är mine