AV bä DS AE nn rn o nn
fattige. Det hade aldrig varit nödvändigar
än nu, att den demokratiska delen af folke
höll tillsammans. Folkets tillstånd är eländig!
Herreklassen hade rösträttighet, men slaf
varne ingen. Han förklarade sig för en allmä
rösträttighet, en fordran, hvarpå hela folke
hade anspråk, men lagstiftningen, lik alla be
drägliga gäldenärer, ville ej betala det hela
derföre hade han måst nöja sig med så mycke
hon ville gifva, utan att derföre afstå från sir
rätt på det öfriga. Han var en afgjord fiende
till den hemliga omröstningen. Vid sista par-
lamentsvalen hade man användt icke mindre är
3 milloner L. St. på korruptioner. I Norwich
hade flere valmän sålt sig först åt det ena
partiet och för sina röster fått 40 L. St. och
derefter mottagit 60 L. St. af det andra. Li-
kaså benägen var han för korta parlamenter;
folket fordrade dem, och det var ett gammalt
ordspråk, att korta räkningar gjorde lång vän-
skap. Derefter yttrade han sin ledsnad öfver
de tvister, som uppstått mellan reformens vän-
ner. Sådant vore en glädje för Tories, hvilka
funno sin styrka i reformvännernas svaghet.
Äfven Whigs gladde sig deröfver och det vore
ingen under, att de ej ville gå längre. Ni
måste drifva på demla ropade en röst bland
gästerna. OConnell fortfor sägande, att han
trodde, det folket borde drifva på sig sjelft;
dess sunda förnuft tilltog dagligen. Der, hvar-
est för några år sedan icke funnos femtio, som
kunde läsa, räknade man nu 400. England hade
likväl gynnsammare utsigter än Irland. Vis-
serligen vore det illa bestäldt med rösträttigheten
på det förra stället, men ännu mer på det sed-
nare. Tories skola borttaga det lilla, som ännu
återstår för Irland och Whigs vägra det sin
rätt. Han hade vändt sig till engelska folket,
och om icke Kartisterne olyckligtvis hade blan-
dat sig i saken, talande om facklor och dol-
kar, skulle han förmått sammansmälta engelska
och irländska folkens känslor. Det skulle blif-
vit en union, icke mellan herrar och slafvar,
utan ett brödraförbund. Så länge den fullkom-
liga frihetens tid icke vore inne, stod han bland
folket och vore en af förelöparna. Till hvad
vore han förelöpare? Jo, till en förening med
England på principen af fullkomlig jemnlikhet
i rättigheter. Detta vore hans mål. Han ville
lemna Tories och Wbhigs tid under Fastan, för
att se, om de röjde någon ånger, och båda
kunde lita på, att de åter skulle få att göra
med honom. Det irländska folket hade redan
länge hyst förtroende till honom, och han vore
ett sällsynt exempel på en man, som i 25 år
bibehållit folkgunsten. Folket ansåg honom för
redlig och visste, att han varit det nyttig;
man nekade detsamma rättigheter, som det en-
gelska åtnöjt, och ville ej medgifva det ena-
handa valrätt, som Engelsmännen. Det vore
hans lifligaste önskan, att förbättra engelska
folkets tillstånd; men han ville sätta det på
samma fot med Irländarens. Detta vägrades af
Tories och Whigs, ja, till och med af någre
radikaler. Sedan det sista parlamentariska fält-
tiget hade han gjort en resa af 43500 mill ge-
nom åtskilliga trakter af Irland, och öfverallt
har han mötts med ropet: ,Hvarföre icke upp-
gifva allt annat och fordra unionens återkal-
landelw Från den stunden har han tänkt på
ett sådant återkallande, och om britliska par-
lamentet nekade att låta Irland vederfaras rätt-
visa, så skulle Irland vara rättvist mot sig
sjelft, derigenom, att det fordrade unionens
uppphäfvande. — Med hänsyftning till de in-
vändningar man gjort mot bevillningen af för-
skotter för jernvägarna, påstod OConnell, att
England vore förpligtadt till ett sådant för-
skott, emedan det genom sin politik tillintet-
gjort Irlands kredit. Han talade derefter om
fördelarna af ett irländskt parlament och om
den frikostighet, hvarmed detta parlament i g
brydsamma tider understödt England med pen-!h
ningar och stridskrafter. Om blott England
och Irland hölle tillsammans, så skulle de sä-
kert vinna rättvisa. Det vore orimligt att prata
om fysiskt våld i ett så konstgjordt socielt
samhäillstillstånd, som det engelska. Den verk- al
liga frihetens vänner voro fiender till oordnin-d
gen och endast dårar kunde tro, att de genom ri
prat om facklor och dolkar förmådde skrämma e
fredliga och beslutsamma män. st
SPANIEN. gt
Om de sednaste ohvecgligheterne inom pre- se