AV bä DS AE nn rn o nn fattige. Det hade aldrig varit nödvändigar än nu, att den demokratiska delen af folke höll tillsammans. Folkets tillstånd är eländig! Herreklassen hade rösträttighet, men slaf varne ingen. Han förklarade sig för en allmä rösträttighet, en fordran, hvarpå hela folke hade anspråk, men lagstiftningen, lik alla be drägliga gäldenärer, ville ej betala det hela derföre hade han måst nöja sig med så mycke hon ville gifva, utan att derföre afstå från sir rätt på det öfriga. Han var en afgjord fiende till den hemliga omröstningen. Vid sista parlamentsvalen hade man användt icke mindre är 3 milloner L. St. på korruptioner. I Norwich hade flere valmän sålt sig först åt det ena partiet och för sina röster fått 40 L. St. och derefter mottagit 60 L. St. af det andra. Likaså benägen var han för korta parlamenter; folket fordrade dem, och det var ett gammalt ordspråk, att korta räkningar gjorde lång vänskap. Derefter yttrade han sin ledsnad öfver de tvister, som uppstått mellan reformens vänner. Sådant vore en glädje för Tories, hvilka funno sin styrka i reformvännernas svaghet. Äfven Whigs gladde sig deröfver och det vore ingen under, att de ej ville gå längre. Ni måste drifva på demla ropade en röst bland gästerna. OConnell fortfor sägande, att han trodde, det folket borde drifva på sig sjelft; dess sunda förnuft tilltog dagligen. Der, hvarest för några år sedan icke funnos femtio, som kunde läsa, räknade man nu 400. England hade likväl gynnsammare utsigter än Irland. Visserligen vore det illa bestäldt med rösträttigheten på det förra stället, men ännu mer på det sednare. Tories skola borttaga det lilla, som ännu återstår för Irland och Whigs vägra det sin rätt. Han hade vändt sig till engelska folket, och om icke Kartisterne olyckligtvis hade blandat sig i saken, talande om facklor och dolkar, skulle han förmått sammansmälta engelska och irländska folkens känslor. Det skulle blifvit en union, icke mellan herrar och slafvar, utan ett brödraförbund. Så länge den fullkomliga frihetens tid icke vore inne, stod han bland folket och vore en af förelöparna. Till hvad vore han förelöpare? Jo, till en förening med England på principen af fullkomlig jemnlikhet i rättigheter. Detta vore hans mål. Han ville lemna Tories och Wbhigs tid under Fastan, för att se, om de röjde någon ånger, och båda kunde lita på, att de åter skulle få att göra med honom. Det irländska folket hade redan länge hyst förtroende till honom, och han vore ett sällsynt exempel på en man, som i 25 år bibehållit folkgunsten. Folket ansåg honom för redlig och visste, att han varit det nyttig; man nekade detsamma rättigheter, som det engelska åtnöjt, och ville ej medgifva det enahanda valrätt, som Engelsmännen. Det vore hans lifligaste önskan, att förbättra engelska folkets tillstånd; men han ville sätta det på samma fot med Irländarens. Detta vägrades af Tories och Whigs, ja, till och med af någre radikaler. Sedan det sista parlamentariska fälttiget hade han gjort en resa af 43500 mill genom åtskilliga trakter af Irland, och öfverallt har han mötts med ropet: ,Hvarföre icke uppgifva allt annat och fordra unionens återkallandelw Från den stunden har han tänkt på ett sådant återkallande, och om britliska parlamentet nekade att låta Irland vederfaras rättvisa, så skulle Irland vara rättvist mot sig sjelft, derigenom, att det fordrade unionens uppphäfvande. — Med hänsyftning till de invändningar man gjort mot bevillningen af förskotter för jernvägarna, påstod OConnell, att England vore förpligtadt till ett sådant förskott, emedan det genom sin politik tillintetgjort Irlands kredit. Han talade derefter om fördelarna af ett irländskt parlament och om den frikostighet, hvarmed detta parlament i g brydsamma tider understödt England med pen-!h ningar och stridskrafter. Om blott England och Irland hölle tillsammans, så skulle de säkert vinna rättvisa. Det vore orimligt att prata om fysiskt våld i ett så konstgjordt socielt samhäillstillstånd, som det engelska. Den verkal liga frihetens vänner voro fiender till oordnin-d gen och endast dårar kunde tro, att de genom ri prat om facklor och dolkar förmådde skrämma e fredliga och beslutsamma män. st SPANIEN. gt Om de sednaste ohvecgligheterne inom prese