ningen, i följe af uteblifven resolution å densam-
ma, kom den ej att häruti åberopas. — Med S::
inlaga vid detta tillfälle följde presterskapets fat-
tigdomsbevis för S.
Kongl. Maj:t fann ej skäl att ändra Hofkanslerns
utslag, ej heller att af gunst och nåd befria S. från
böterna. Kongl. Maj:t har troligen grundat sitt
utslag på förklaringen af ordet aSkvift i Tryckfri-
hetsFörordningens 4 S, 4 mom. Men månne ej
lagstiftarens mening der haft mera afseende på
skriftens innehäll, än på sättet huru den verkställ-
des, och om detta får antagas, torde väl de öfriga
stadgarne i TryckfrihetsFörordningen, som röra
sjelfva Boktryckerierna, böra ordagrant tolkas, i
annat fall skulle, om proklamationerne varit pro-
ducerade, medelst en brefkopierings-maschin (som
äfven trycker), S. efter samme principer, lika väl
kunnat dömas som Boktryckare.
Huru vederbörande åter iakttagit Tryckfrihets-
Förordningens 5 S, 45 mom. i afseende på målets
skyndsamma afgörande, synes af Kongl. Maj:ts dom,
daterad den 44 Maj 1838, således 46 månader från
målets början, hvartill ytterligare komma 3 måna-
der innan dess verkställande. — Domen var kon-
trasignerad af t. f. Rev.-Sekret. Bergstedt.
För domens verkställande fanns hos S. ej till-
gång, hvarför Svea HofRätt förvandlade böterna i
2 år och 3 månaders fängelse å Waxholms fäst-
ning, jemte 5 veckors fängelse för böterna till Po-
lisen. Således nära nog lika straff, som för ett
Majestätsbrott. Och! hvaruti bestod väl detta brott,
om ej i; obestämdaf lagarsi tillämpning, eller
uti de autoriteters försummelser, hvilkas pligt det
varit, att i tid förordna om deras tillämpning,
hyaraf åter föddes, ej ovissheten, utan rent af öf-
vertygelsen om desammas otillämplighet.
Det är i sanning häårdt, att då man minst trott
sig begå ett brott, dock se sin handling så förkla-
rad, och derför dömas, likt den fräcke lagbryta-
ren, till ett straff, hvaraf smärtan bittrast skall gri-
pa familj-fadren, på hvars verksamhet makas och
barns subsistens beror. Lägger man härtill de li-
danden och förluster, som nödvändigt måste uppstå
i en mans förhållanden, hvilken under den tid rät-
Legången varat, eller nära 2:ne år, ej ens kan be-
stämma den kommande dagens vistelseort, är Hr
v. S. på det högsta att beklaga, och kan med skäl
ien erfarenhet, han i dylika affärer nu mera för-
värfyat, kallas dyrköpt.
