ansåg sina anspråk väl grundade, och tog dej före med vapenmakt fästningen i besittning., I Öfverhusets session, den 4 dennes, förs: krade Lord Melbourne, såsom svar på en fråg af hertigen af Buckingham, det regeringen er hållit kunskap om, att en del af Kartistern verkligen fogat anstalter till sitt beväpnande utan att likväl dervid tillägga någon anmärk ning. Ehuru det förutsades, att regeringe ärnade anställa åtal mot medlemmarna af na tional-konventet, är man likväl hittills okunni om hvad ministrarne vilja göra, i anseende ti Kartisterne. Saken synes tydligen sätta dem förlägenhet. I sista nummern af tidningen Opera live, Kartisternas organ, ser det väl ut, som dera chefer vore sins emellan oense, men Folkkartan anhängare tilltaga likväl dagligen, underskrifter na på densamma ökas och konventet har be slutat sända 43 missionärer till de åkerbrukan de distrikterna, om hvilket stegs laglighet d förut rådgjort med en jurist. Några af ledar ne vilja redan försöka sin lycka med vapnen andre anse sådant ännu för tidigt, och vilj: först hafva folket mera förberedt på saken Bland de sednare finnas obestridligen flere akt. ningsvärda personer. Mesta anseendet bland dem tyckes en viss Richardson åtnjuta, som förut är bekant sedan reform-billens tid. Har idkar snickare-handtverket i Salford, har derjemte en liten bokhandel och har genom sjelfbildning bragt sig derhän, att han med lätthet läser latinska klassiker och är väl bevandrad i den stats-ekonomiska litteraturen. Han har till och med gjort ett utdrag af Puffendorff, som han ärnar utgifva. Flere sådana personer finnas bland Kartisterne, och ju mer man ger akt på det sociala tillståndet i England och det hos de högre stånden tilltagande föraktet för hvar och en, som icke bär en modern rock, desto mer finner man det förklarligt, att hos de fattigare klasserna allt mer och mer utvecklar sig ett bestämdt hat mot de högre stånden och ett djupt rotadt missnöje med det bestående. Hos alla Kartister finnes likväl icke denna moderation och bildning. Mycken exaltation råder hos andra, och Londons Dispatsch, som äfven är en af deras organer, har nyligen tillkännagifvit, att bladet nästa Söndag ärnade som bilaga utgifva folkets karta, atryckt i blodfärg och i en sådan form, att hon kunde upphängas i hvarje koja.n SCH WEITZ. Uppfostringsrådet i kanton Zärich har icke antagit regeringsrådets i kantonen förslag, att förklara den lärostol i dogmatiska theologien vid universitetet i Zärich ledig, till hvilken doktor Strauss blifvit kallad, utan i stället föreslagit inrättandet af ännu en profession i dogmatiken vid nämnde universitet. Invändningen emot Dr Strauss hemtades hufvudsakligen deraf, att han ensam komme att föreläsa dogmatix, och att således de satser, han framställde, blefve utan motvigt hos de studerande. Detta skulle nu förebyggas genom anställande af ännu en professor i samma vetenskap. — För öfrigt yrkade uppfostringsrådet, att saken måtte underställas kantonens stora råd, såsom den tillförlitligaste organen för folkviljan. TURKIET. Från Konstantinopel skrifves d. 24 Februari, att den krigiska tendensen hos Porten fortfor. De stora makternas föreställningar kunde icke öfvertyga Sultan, att han skyndade sin undergång till mötes, i fall han ick2 alfvarligt sökte undvika hvarje konflikt med Mehemed Ali. Han hade beslutit att börja kriget, och väntade blott på några upplysningar, som han be-l gärt, för att taga sina mått och steg. Hela diplomatien i Konstantinopel var i bestörtning, och uppbjöd allt för att afhålla Sultan från ettj; steg, som kunde föra till ändlösa invecklingar.: Lord Ponsonby, som misstänktes att under( kand ägga Sultan till krig, hade nu gifvit dejr nest öfvertygande bevis, att han lika öppetls ( 1 som sina kolleger rådde Porten till moderation, och uppbjöd hela sitt inflytande för att bibeaålla freden. Han hade aflatit en not till Por-: en, hvari han, på sin regerings vägnar, på detli vestämdaste förklarade, att om Porten på nå-j sot sätt gick angripande tillväga, så kunde hon i cke mera räkna på England, utan ginge miste mm dess vänskap. Denna not hade dock för-f elat sin verkan, hvilket väckt allmänt uppsende och ledt till den tron, då man icke mea kunde anföra Engelskt inflytande såsom be-a