samhällets tillstånd, med hänseende till seder
lagar, styrelse, materielt välstånd och civilisa
tion, dels att antekna de händelser ur hvar
dagslifvet, som tillfälligtvis mötte, för att a
dem draga nya slutsatser, rörande folkets belä
genhet, en afsigt, den Förf. äfven uppnått til
en viss grad och så långt, omständigheternt
medgjfvit, ehuru hvarken drift, erfarenhet elle
skicklighet förmå ersätta ett länge och med be:
tänksamhet fortsatt samlande af materialier, el-
ler göra hvad endast tiden förmår. Sedan Hi
Laing uppnått Sverge på den vanliga vägen öf-
ver Hamburg och Köpenhamn, uppehöll han
sig en kort tid i Stockholm, sannolikt med de
vanliga besöken i societeterpva, läsning af tid-
ningarna och inhemtandet af statistiska under-
rättelser; men på Christiania, Norges hufvud-
stad, spenderade han en hel vinter. Från Stock-
holm gjorde han en utflykt med ångfartyg till
Umeå, reste derifrån landvägen och återvände
så till Stockholm, som en främling skulle resa
från London till Hull på ångbåt och återvända
i postehäs. Derpå öfverfor han Östersjön till
det märkvärdiga Gottland, besökte en gentle-
man, som var landtbrukare, tog hans egendom
i ögonsigte, gjorde sig underrättad om priset
på egendomar och produkter, samt besåg Wisby,
hufvudstaden för Nordens fordna handel och
hansestädernas föregångare. Men i Norge an-
vände han en sommar såsom resande, en vin-
ter såsom observatör, och studerade dess språk
och institutioner hos en högre embetsman i
provinsen, samt lefde der ett helt år såsom
landtman och med ett bestämdt syfte. Kärnan
af den sålunda samlade kunskapen om Norge
fyllde, utan möda eller sökt vidlyftighet, en
bok, men i hänseende till Sverge har han blif-
vit tvungen att späda ut ämnet med en eskiss
af Hamburg och Danmark, och två eller tre
efterpjeser, angående den Kongl. familjen och
ett utkast till dess politik vis-å-vis Norge —
det fullständigaste i hela boken och tillika det
intressantaste, med undantag af de tekningar,
som äro tagna friska från naturen.a
Felet i detta arbete är derföre en viss osä-
kerhet på många ställen, icke saknande kun-
skap, skicklighet och urskiljningsförmåga, men
deremot helt och hållet det intresse, svm upp-
kommer af fakta, tagna direkte ur det verkliga
lifvet. Till trots af en uppfostran, lika ut-
sträckt som nationen, och en kyrka, i högsta
grad uppmärksam på sitt syfte, ståg, försäkrar
Hr Laing, aSvenskarne på den lägsta skala af
moralitet i hela Europa. Detta omdöme är
för öfrigt icke grundadt på hvad han sjelf kun-
nat erfara, utan hemtadt från en jemförelse
mellan serskilda nationers brottmålsstatistik, utan
tvifvel förtjent af uppmärksamhet, men till-
gänglig i England, utan att man derföre behöf-
ver resa till Sverge. Vi kunna dock icke, de
statistiska tabellerna må lemna hvad resultat
som helst, föreställa oss, att Sverge befinner
sig lägre på den moraliska skalan, än Spanien
och Portugal, ehvad vi tala om sedlighetskäns-
lan eller antalet af positiva brott.
Orsakerna till den uppgifna immoraliteten
tillskrifver Hr Laing utnötta institutioner, som,
sedan de upphört att ga na, frambragt mono-
polier, förderfvande dem, de tillgodokomma,
och förtryckande den öfriga delen af samhäl-
let, samt lagar, alldeles motsatta tidsandan,
och afpassade efter ett helt annat samhälls
skick. Den sednare delen af detta omdöme
stödjer Hr Laing med uppgift af åtskilliga miss-
bruk, dem han sjelf varseblifvit, men den förra
är hemtad från statistiska uppgifter, nativitets-
och mortalitetstabeller.a
Så långt den engelska tidskriften. Om man
deraf i ett eiler annat hänseende ej finner sig
fullt belåten med Hr Laings omdömen om sven-
ska nationen i allmänhet, ehuru den orsak,
han uti utlefvade institutioner söker till demo-
ralisationen, utan tvifvel är ganska träffande,
så kan man dock ej neka, att de tekningar,
dem han, för att tala med den engelska recen-
senten, tagit friska från naturen, äga mycket
intresse. Se här till prof Förf:s beskrifning på
sin resa till Umei.
Sista natten, förrän det blåste upp, sutto vi på
däcket, och ett fruntimmer, hvilket i hvad land som
helst skulle kallas skön, knäppte gitarren och sjöng
Ttalienska sånger, under det vi gledo öfver den spe-
gelklara sjön i aftonsolens strålar. År väl detta
vägen till Lappland: frågade jag mig, eller är det
en färd på Adriatiska hafvet? Det är verkligen
löjligt, när vi på stället undersöka de falska före-
Cfäillninaarn rasanda hihringa oc am carckilda Arfer.