DR Hill sSt
aLamb och
dill Ul DUN di al GUPIR20:
r den sjelf och Församlin-
gen, af hvilt t heledsagas med förböner
och välsigne!ser, om äreadets höga vigt och sköna
betydelse. Sedan den sålunda uppträdt, förbliifver
den, under hea den rörande akten, som gemenli-
gen uppiager en tidrymd af nära tre timmar astå
ende, och som sammanpackad emellan altaret
och den bakifrån tillströmmande folkmassan, som
af nyfikenket här, såsom allestädes, der något säll-
samt är på färde, gerna infinner sig och äfias a!t
vara den främste. Det torde vara nog mycket be-
gärdt, att andakten, under sådana förhållanden,
skall blifra uthållig, och att den mest lefvande
känsla ej skal! färslappas, ja, det torde vara nog
mycket begärdt, att helsa och fysiska krafter skola
uthärda en sådan både kroppens och själens an-
strängning, serdeles hos svaga, sjukliga och mindre
väl klädda subiekter. Man trodde förlidet år, att
den då, såsom nu, varande v. Pastorn, en man.
hvilken visat sig äga agod tact och veta, att vid
sina tillfällen göra sig både betydande och behag-
lig, skulle ombesörja en lämplig förändring i den
anmärkta ordningen, som dock liknar sig till oord-
ning. Men huru förvånad blef man ej, då man ic-
ke allenast sår samma uppträde som förr förnyas.
utan ock hörde de långa olämpligalistorna på barnens
för- och tillnamn uppläsas, och de garala tryckta chri-
stendomsfrågorna, med sina år ifrån år i arf gång-
na skrifnaa — af- och omskrifna — svar ordagrant
upprepas.
Det är smärtande att erfara, det i en tid. då allt
eljest vittnar om ett sträfvande till lyftning och
fullkomning, ingenting i det kyrkliga göres, som
tjenar att tillfridsställa tidens billiga fordringar,
och att gamla murkna former, till ära för skrå-
messigheten, som annorstädes håller på att förlora
sitt anseende, bibehållas just der, hvarest allt bör
vara anda och lif.
—tm—
— Vid middagstiden i dag skedde åter en
stöld på Kornhamnstorget. Bland den talrika folk-
samlingen, som var ute att upphandla sitt behof
för helgdagarne, var ett fruntimmer, en enka, som
stod med sin ridikyl på armen. I ett ögonblick,
då stark tränssel uppkommit, hade någon så kal-
lad hamnbuse passat på och med en knif afskurit
banden till ridikylen, i hvilken lågo 25 rdr res.
Fyra busar, som befunno sig i närheten och tyck-
tes hafva varit i någon komplott om saken, arre-
sterades; men pengarne stedo ej att återfå. Lik-
väl säges en af dem, då nan togs i förhör, angifvit
en femte pojke att hafva skaffat dem undan.
— e—
— Till rättelse i den notis, som i Onsdags lem-
nades om H. M. Drottningens slädparti, bör näm-
nas, att middagen eller dejewner dinatoire, som
det kallas, ej gafs vid Haza, utan vid Rosendal.
Då bladet lades i pressen, var Tyska posten
ännu ej ankommen.
— Privata bref från södra häraderna i Ellfs-
borgs län omtaia, att smittkopporna der göra be-
tydlig förödelse.
— Östgötha Correspondenten gör nigra be-
traktelser i anledning af dels den 43 dels den 42
Mars, såsom bemärkelsedagar, hyorefter förekom-
mer följande:
Således — den ena dagen frossar vär själ i
minnet af hvad som varit och är, den andra da-
gen i hoppet af hvad som blifva skall. Ho undrar
att Petter Persson blir hänryckt? - Med Petter
Persson mena vi svenska nationen. Den engelska
har länge bestått sig ett eget namn — nemligen
John Bull. Hvyarföre skall den svenska nationen
vara sämre, hvarföre skall icke den också bestå
sig ett eget namn? Vi hafva föreslagit Petter
Persson, men skola ej ilia upptaga, om någon på
goda skäl och bevis föreslår et: annat; ty för goda
skäl och bevis äro vi alltid tillgänglige.c
Den ofvannämnda hänryckningen, fortsatt i två
dagars tid, sträcker sig, mot slutet af andra da-
gen, ända ned till benen. Ho undrar derpå ? Och
när benen biifva hänryckta, vilja de dansa; ty
dans är det enda sätt, byarpå hänryckta ben kunna
uttrycka sin hänrycknipg.c
Högvälborne Herr Landshöfdingen, Trihearre
Palmstierna, hade förutsett det dansbebof, som,
till följe af ofvangifna skäl, skulle på den fjortonde
Mars infinna sig äfven i Ostergöthland, en pro-
vins, hvilken — i förbigående sagdt — är vida
berömd för fläsk, ärter och adresser. Fördenskull
månde högvälborne Herr Landshöfdingen, Friherre
Palmstjerna, bemälte fjortonde Mars tillställa enj
bal på Linköpings slott, hvartill omkriug 500 per-
soner voro inbjudna från alla vrår och vinklar i
provinsen. Äfven en borgare i staden Linköping)
var bjuden.a I
Aftonen, då balen skulle hållas, anlände till Lin- i
köping en Grefyve med liktornar på venstra foten.
Grefven, som var inviterad till balen, insåg, att han!
ej skulle kunna med nöje bivista den i sina egnal
trånga stöflar. Han skickade derföre sin betjent till
en borgare af serdeles reslig växt, samt fötter i,
förhållande dertill, och begärde låna ett par stöflar.
Ge
Har Grefven liktornar på begge fötterna? frågade
I
I
borgaren. Nej, endast på den venstra, svarade be-
tjenten. Då pacsar det fördömdt bra — fortfor bor-
garen — ty jag har verkligen en vensterstöfvel att
aflåta; maken har jag redan utlånat till en annan