strationen på Sicilien endast ställer sådana mä
hvilkas lydaktighet och obetydlighet gör de:
tull blinda verktyg för dess oinskränkta vilj
För att öfvertygas om denna sanning, behöfvt
man endast komma ihåg de serskilde Vic
hkovungar, som under de sednare tiderna efte:
trädt hvarandra på Sicilien. Administration:
personalen, från de högsta ända till de lägs!
tjenstemännen, står i ständig beröring med re
geringens chef och är, med några få undanta;
sammansatt af de klenaste personer. Domarc
makten är icke bättre än den administrativ
Rättvisan skipas på Sicilien ännu sämre än
Neapel, oaktadt tillvarelsen af code Napolco
och sessionernas offentlighet. Så sannt är de
att älven de bästa inrättningar äro utan ver
kan i de länder, der de icke omgifvas af star
ka politiska garantier.
Hvad skola vi säga om den offentliga under
visningen, om icke, att hon på Sicilien är s
sodt som ingen? Ehuru elementar-undervisnin
gen är ganska ofullständig i sjelfva konungari
ket Neapel, finnas likväl öfverallt kommunal
skolor; men ganska få sådana existera på Si
cilien, och de, som träffas der, äro så organi
serade, att folket deraf ej kan hemta någo
nytta.
Salles dasile äro på Sicilien icke ens känd
till namnet, ehuru en mängd sådana äro inrät
tade i nästan alla andra Italienska stater.
Af Siciliens fordna municipal-frihet återstå
numera ingen.
Kommunernas administration är centralise.
rid, likasom landets alla öfriga intressen, ho
provinsens Intendent (ungefär detsamma son
Landshöfding). Det är nästan öfverflödigt at
säga, att denne embetsman icke gör någon re.
da inför de administrerade, rörande de åtgär-
der han vidtager eller för sättet, huru han an-
vänder deras penningar. Der finnas Kommu-
nalråd, men desse kunna ingenting göra utar
att förfråga sig hos regeringen i Neapel, som
låter i månader och stundom i år vänta på sit!
samtycke eiler ogillande, och som för det me-
sta känna till ingenting af de frågor, hvaröf-
ver de skola yttra sig. Denna sakernas ställ-
ning, redan i sig sjelf så obehaglig, förvärras
ännu mer genom kommunikationernas ytterliga
svårighet mellan kommunerna och provinsernas
hufvudorter, genom den hemlighet, hvari rege-
ringen insveper alla sina handlingar och den
djupa tystnad, som de styrda nödgas iakttaga
äfven öfver sina wvigtigaste angelägenheter.
Man inser lätt, hurudant åkerbrukets, indu-
striens och handelns tillstånd måste vara under
en sådan förvaltning. Man kan knappt göra
sig en föreställning om de hinder, som förvalt-
ningen lägger i vägen för all välmågans utveck-
ling i ett land, som naturen öfverhopat med
sina rikaste skänker och hvars elände likväl
stigit till den höjd, som det hittills nästan in-
gen annorstädes uppnått, utan att ens undanta-
ga de mest missgynnade länder, såsom Spanien,
Portugal och Irland.
Landsbygdens innevånare, hvilka på Sicilien,
liksom öfverallt annorstädes, utgöra nationens
majoritet, föda sig nästan endast med lök och svart
bröd; (rågbröd); det är blott om helgedagarna
de smaka en dålig grönsoppa och kött kommer
på sin höjd två eller tre gånger om året ölver
deras läppar. Om sådant är deras öde, som
arbeta, hurudant skall väl då deras vara, som
ej förmå det? Vi vilja i detta fall anföra blott
ett enda faktum: man har sett tiggare stilla
sin hunger med gräs och örter. Stadsboernas
belägenhet är icke bättre. Såsom allt på Sici-
lien är i ett tillstånd af stagnation, af tvinsot
eller af harndom, befinna sig slöjder, sjöfart,
handel och konster i det uslaste skick, och ar-
betaren anser sig lycklig, när han kan förtjena
nog mycket, att icke rent af förgås af svält.
Det är likväl från ett så ytterligen fattigt
iand som Neapolitanska regeringen icke desto
mindre tager skatter, till ett belopp af nära
30 millioner franes om året! På många orter
öfverstiga grundskatterna 20 procent; men det
är i synnerhet salt- och boskapsafgilterna, som
mest trycka, ty de ingripa i de aiidra fattiga-
stes knappa tillgångar. Härtill lägge man den
hårdhet, hvarmed utskylderne indrifvas, isyn-
nerhet på landsbygden, der uppbördsmän ofta
yorttaga sjelfva det usla husgerådet, de nöd-