den begångna missräkningen med ramens till
urtaflan placering några tum mera åt ena si-
dan, än åt den andra, utan för att lofva af-
hjeipandet af denna brist på hans egen bekost-
nad och förklara skälet, hvarföre han, intilldess
sådant kan hinna ske, sökt undangömma felet
genom det anbragta brädöfverdraget. Detta låta
vi gälla, men vi kunna deremut icke antaga
som tillfredsställande hans benägna tillåtelse för
kritiken, att öfva sin domsrätt på tornet, när
det blifvit färdigt. Hon kan väl då anmärka,
men icke rätta, och som detta sistnämnda måste
vara hennes verkliga syftemål, icke det föga
afundsvärda nöjet att tadla, är det just, innan
misstaget begås, som Lon bör varna derför.
Annu är det tid att rätta och förekomma det
olämpliga i byggnaden; när den blifvit fullbor-
dad, är sådant för sent. Uppsatsen lyder som
följer: .
Till upplysning för läsare af Aftonbladet, som
fästat afseende å den insände artikeln, den 43 den-
nes, rörande Riddarholms tornbyggnaden, anser sig
en icke alldeles obehörig böra meddela följande
korta underrättelse.
Vid Professor Göthes frånfälle, sistliden höst,
voro ej allenast detalj-ritningarne, med helt få
undantag, redan uppgjorde, utan äfven gjuterierne
till ,,:delar redan förfärdigade, och då i öfrigt
vederbörlige kontrakter äro afslutade med entre-
prenörer för murarearbetet och jernpjesernes upp-
ställning, till bestämde tider under nästinstundande
sommar; så vill det synas, som vore det nog sent
att hoppas framgång af anonyma tillrättavisningar,
huru detta arbete, efter andra ideer, vare sig gamla
eller nya, kunde eller borde utföras.
När arbetet hunnit sin fullbordan, får kritiken
sin rätta terräng, der försvaret möter anfallet, men
icke förr, serdeles då motören för projektet icke
mera är tillstädes, att med ord sjelf kunna be-
skydda sitt verk.
Man har satt i fråga, att reparationen af kyrkan
borde hafva börjat med sjelfva skeppet och graf-
vårdarne; men om än det är vanligt, vid nybygg-
naden, att företaga arbetet nedifrån, så är det, i
motsats deraf, vid reparationen, lika vanligt, som
ofta nödigt, att tillvägagå uppifrån nedåt, då hvar-
jehanda byggnadsämnen eljest lätteligen kunna för-
störa, hvad man nyss förut förbättrat.
Det har ordats mycket om den stora olyckan,
att entreprenören för murarearbetet, som af välme-
ning och i afsigt att dölja vissa skefbeter i de ne-
dre gamla fönstergluggarne, placerat ramen till
urtaflan med tillhörande ornamenter på trenne si-
dor af tornet, några tum mera åt den ena än den
andra kanten af muren, och någon djupsinnig konst-
domare har, med synnerlig glädje, räknat detta
framlidne Professor Göthe till mycken last, lika-
som icke han skulle kunnat tälja alnar eller tum
likaså väl, som Herrar Gerss, Enander och Ny-
ström; men man har icke velat hålla ofvannämn-
de entreprenör räkning derför, att han — under
vintermånaderne och till dess en tjenligare årstid
medgifver honom att, på egen bekostnad, rätta det
genast klandrade och af honom gerna erkände för-
hållandet — dragit den der florshufvan af bräder
öfver urramarne, för att, tills rättelse sjelfmant
följer, skona synnerverne af en så superfin konst-
kritik.
Vanlige byggmästare veta i öfrigt, alt en vin-
terkarpus är nödig, der öppningar finnas å half-
färdigt murarearbete.
Ut supra, icke obehörig.a