— —LJHxEE—E ER 4827 Års Skiftesstadga. En jordbrukare i Småland har härom insändt en uppsats, som likväl icke allenast är för lång, att kunna införas, utan äfven håller sig för mycket vid allmänna satser, och för litet i detalj granskar författningens brister, att kunna sägas afhandla ämnet. Han anmärker isynnerhet den tryckande föreskrift i nämnde stadga, som nästan lemnar det åt landtmätarens godtfinnande, att tvinga bonden till nytt skifte, äfven der, hvarest både enskifte och storskifte nyss föregått; påminner, att de tre småländska länen hafva icke mindre än 358 landtmätare, hvilka skola lefva endast af sina förrättningar och sålunda måste vara angelägna om, att förskaffa sig sådana, samt försäkrar, att en småländsk bonde med mindre fasa skulle se en tropp kossacker inrycka i sin by, än han nu skådar landtmätaren och gode männen i bygatan. De förra kunde på sin höjd fråntaga honom hans kreatur, hvilken förlust kan ersättas, hvaremot de sednare hota honom med förlusten af hans dyrbaraste och oersättliga egendom — hans jord. Slutligen yttrar insändaren den fromma önskan, att de styrande, hvilka Gud skickat honom, måtte så sällan som möjligt skicka honom och hans landsmän några nya författningar. Han påstår, att de hafva mer än nog af de gamla. EE