— —LJHxEE—E ER
4827 Års Skiftesstadga.
En jordbrukare i Småland har härom insändt
en uppsats, som likväl icke allenast är för lång,
att kunna införas, utan äfven håller sig för
mycket vid allmänna satser, och för litet i de-
talj granskar författningens brister, att kunna
sägas afhandla ämnet. Han anmärker isynner-
het den tryckande föreskrift i nämnde stadga,
som nästan lemnar det åt landtmätarens godt-
finnande, att tvinga bonden till nytt skifte, äf-
ven der, hvarest både enskifte och storskifte
nyss föregått; påminner, att de tre småländska
länen hafva icke mindre än 358 landtmätare,
hvilka skola lefva endast af sina förrättningar
och sålunda måste vara angelägna om, att för-
skaffa sig sådana, samt försäkrar, att en små-
ländsk bonde med mindre fasa skulle se en
tropp kossacker inrycka i sin by, än han nu
skådar landtmätaren och gode männen i byga-
tan. De förra kunde på sin höjd fråntaga ho-
nom hans kreatur, hvilken förlust kan ersättas,
hvaremot de sednare hota honom med förlu-
sten af hans dyrbaraste och oersättliga egen-
dom — hans jord. Slutligen yttrar insändaren
den fromma önskan, att de styrande, hvilka
Gud skickat honom, måtte så sällan som möj-
ligt skicka honom och hans landsmän några
nya författningar. Han påstår, att de hafva
mer än nog af de gamla.
EE