Ule sr dem oo or mm ar ads. tlatt gå varsamt tillväga och söka all behöflig upj 5 Ilysning. Man har då lika svårt att förklara s missnöjet dermed, som farhågorne för utredninge Efter att hafva alltför knapphändigt omnämi skillnaden i de methoder för tablåernes uppstål ning, som äro antagne, å ena sidan, af Friherr Boije, och å den andra, af Lagmännen Cassel oc Norin, öfvergår anmärkaren till en absolut förka stelsedom, förnämligast öfver Friherre Boijes ar beten, hvilka förklaras sakna all användbarhet. D förebråelser, som göras honom, gå icke ut på min dre än att han skall icke hafva förstått sitt upp drag, då han icke, i sina tablåer gifvit en veten skaplig redogörelse för lagförslagets läror, syste mer och schematisering, i deras helhet; samt at han skall, i tablåns uppställning, hafva splittra lagförslagets bud ifrån hvarandra, och derigenon åstadkommit en villervalla, hinderlig för pröf ningen. Hvad nu den första af dessa förebråelser angår så mötes den af en invändning, med rättmätig for dran på afseende. -Anmärkaren har intagit den de af ständernas underdåniga skrifvelse, som innefat tar kommittens uppdrag; och deraf visar sig, at tyenne arbeten äro kommitten anförtrodde. De ena, att gifva en redogörelse för lagyverkets plar och grundsatser, och det andra, att gifva en åskådlig tablå öfver de väsentligaste skiljaktigheter och af förordet till den af Friherre Boije först utgifne tablå känner allmänheten, att han ansett de: sednare arbetet böra föregå det förra, derföre, att det är endast ifrån de speciella lagbuden och deras motiver, som upplysningen om plan och grundsatser står att upphemtas. Om man nu också ville, emot verkliga förhållandet, antaga, att nyssnämnde anspråk ägde i uppdraget någon grund, så skulle ju allt sådant böra till det arbete, som Friherre Boije ännu icke hunnit författa; och med hvad rätt förebrår man honom då sådane brister, som han ännu icke haft tillfälle att visa? Men af det alldeles tillräckliga försvar, som ligger i detta förhållande, behöfver Friherre Boije icke begagna sig. Han kan tryggt, och hufvudsakligen, jäfva sjelfva anspråket, hvars orimlighet han lätt bevisar med f. d. Lag-Kommittens egen förklaring, intagen på första sidan af de tryckta motiverna, af följande ordalydelse: Då Kongl. Maj:t åt Kommittån uppdrog att utcarbeta förslag till allmän civiloch criminal-lag, clemnades tillika den föreskrift, att 4734 års lag, atill dess yttre form och indelning i vissa balkar, adervid borde tjena till grund och efterföljd. Det char således ej berott af Kommittån att välja en meara systematisk uppställning, hvilken visserligen elajest hade kunnat äga rum och måhända gjort arabetets utförande i hela dess vidd lättare; men äfven, cutan denna föreskrift, skulle Kommitten hafva tvekat catt afvika från den form, Sveriges lagar från äldsta atider bibehållit. Lagen är en bok för folket. Lickasom sjelfva folkstammen, under tidernas lopp, cvexer ut och omdanas, måste äfven lagen, hvaruti sambhällslifvet skall, så till sägande, öfverskåda sig asjelft från hvarje betydlig ståndpunkt på dess utavecklingsbana, gång efter annan utvidgas, omarabetas och ur massan af de söndrade delar, som cunder olika tiders inflytanden tillkommit, samamangjutas till ett nytt helt, med ett ord: föryngras: cmen den bör dock aldrig annorlunda omskapas, eller i annan form framträda, än att folket städse cigenkänner och förstår den. För Kommitten, hvars afasta föresats det ifrån arbetets början varit, att cicke i förut gällande stadganden tillstyrka någon cändring, som ej, efter Kommittens öfvertygelse, avarit påkallad af de nya förhållanden, och ombytata tänkesätt, hvilka under samhällets fortgång till chögre utbildning, uppkommit och stadgat sig, har cdet alltså utgjort en tillfredsställelse, att i det foramella få lämpa sig mera efter folkets behof än veatenskapsmannens fordringar. Kommittån ville blott cönska, att bristen af det systematiska i uppställaningen funnes någorlunda ersatt genom enhet och csammanhang i sjelfva föreskrifterne. — Nå väl! Sedan f. d. LagKommittån sålunda sjelf fritagit sig från avetenskapsmannens fordringar och jemväl sjelf antydt orsaken, som cahindrat f. d. Kommitten catt välja en mera systematisk uppställning, hvilcken visserligen eljest kunnat äga rum; så må man råga: Gifves väl någonting mera orimligt, än att af nya LagKommitten fordra redo för den saknad, som f. d. LagKommitten så offentligen sjelf vidgått? eller med hvad rätt skulle väl nya LagKommitten hafva tillåtit sig, att för den förras räkning sammanfoga de spillror af systemer, som, ehuru spridda, visserligen stå att finna i motiverna till de speciella Lagbuden, för att deraf, efter vetenskapsmannens fordringar, uppföra en teoretisk byggnad, som troligen då skolat, med mera skäl, icke erkännas, än den nu fordras? Sedan man slagit ikring sig med de stora orden: Läror, Systemer och Schematisering, torde det falla sig svårt att alldeles öfvergifva dem; och måhända torde man förklara, att dermed blott menas de åsigter, som blifvit framställde såsom motiver till de hufvudsakligaste afvikelser ifrån gamla Lagen, såsom t. ex. i frågan om könens olika giftorätt, om den ogifta qvinnans myndighet, med flere sådane, 1 sådant fall är förebråelsen lika ohemul, och Friherre Boije behöfver, till vederläggning deraf, icke mera än en ofentlig uppmaning till anmärkaren, eller hvar man, som läst hans tablåer, att uppgifva något enda stälje, der någon sådan åsigt icke är ärligt, om också . sammandrag, framställd. Förebråelsen. att hafva söndersplittrat Lacförslan