Ule sr dem oo or mm ar ads.
tlatt gå varsamt tillväga och söka all behöflig upj
5 Ilysning. Man har då lika svårt att förklara s
missnöjet dermed, som farhågorne för utredninge
Efter att hafva alltför knapphändigt omnämi
skillnaden i de methoder för tablåernes uppstål
ning, som äro antagne, å ena sidan, af Friherr
Boije, och å den andra, af Lagmännen Cassel oc
Norin, öfvergår anmärkaren till en absolut förka
stelsedom, förnämligast öfver Friherre Boijes ar
beten, hvilka förklaras sakna all användbarhet. D
förebråelser, som göras honom, gå icke ut på min
dre än att han skall icke hafva förstått sitt upp
drag, då han icke, i sina tablåer gifvit en veten
skaplig redogörelse för lagförslagets läror, syste
mer och schematisering, i deras helhet; samt at
han skall, i tablåns uppställning, hafva splittra
lagförslagets bud ifrån hvarandra, och derigenon
åstadkommit en villervalla, hinderlig för pröf
ningen.
Hvad nu den första af dessa förebråelser angår
så mötes den af en invändning, med rättmätig for
dran på afseende. -Anmärkaren har intagit den de
af ständernas underdåniga skrifvelse, som innefat
tar kommittens uppdrag; och deraf visar sig, at
tyenne arbeten äro kommitten anförtrodde. De
ena, att gifva en redogörelse för lagyverkets plar
och grundsatser, och det andra, att gifva en å-
skådlig tablå öfver de väsentligaste skiljaktigheter
och af förordet till den af Friherre Boije först ut-
gifne tablå känner allmänheten, att han ansett de:
sednare arbetet böra föregå det förra, derföre, att
det är endast ifrån de speciella lagbuden och de-
ras motiver, som upplysningen om plan och grund-
satser står att upphemtas. Om man nu också vil-
le, emot verkliga förhållandet, antaga, att nyss-
nämnde anspråk ägde i uppdraget någon grund,
så skulle ju allt sådant böra till det arbete,
som Friherre Boije ännu icke hunnit författa;
och med hvad rätt förebrår man honom då såda-
ne brister, som han ännu icke haft tillfälle att vi-
sa? Men af det alldeles tillräckliga försvar, som
ligger i detta förhållande, behöfver Friherre Boije
icke begagna sig. Han kan tryggt, och hufvud-
sakligen, jäfva sjelfva anspråket, hvars orimlighet
han lätt bevisar med f. d. Lag-Kommittens egen
förklaring, intagen på första sidan af de tryckta
motiverna, af följande ordalydelse:
Då Kongl. Maj:t åt Kommittån uppdrog att ut-
carbeta förslag till allmän civil- och criminal-lag,
clemnades tillika den föreskrift, att 4734 års lag,
atill dess yttre form och indelning i vissa balkar,
adervid borde tjena till grund och efterföljd. Det
char således ej berott af Kommittån att välja en me-
ara systematisk uppställning, hvilken visserligen el-
ajest hade kunnat äga rum och måhända gjort ar-
abetets utförande i hela dess vidd lättare; men äfven,
cutan denna föreskrift, skulle Kommitten hafva tvekat
catt afvika från den form, Sveriges lagar från äldsta
atider bibehållit. Lagen är en bok för folket. Li-
ckasom sjelfva folkstammen, under tidernas lopp,
cvexer ut och omdanas, måste äfven lagen, hvaruti
sambhällslifvet skall, så till sägande, öfverskåda sig
asjelft från hvarje betydlig ståndpunkt på dess ut-
avecklingsbana, gång efter annan utvidgas, omar-
abetas och ur massan af de söndrade delar, som
cunder olika tiders inflytanden tillkommit, sam-
amangjutas till ett nytt helt, med ett ord: föryngras:
cmen den bör dock aldrig annorlunda omskapas,
eller i annan form framträda, än att folket städse
cigenkänner och förstår den. För Kommitten, hvars
afasta föresats det ifrån arbetets början varit, att
cicke i förut gällande stadganden tillstyrka någon
cändring, som ej, efter Kommittens öfvertygelse,
avarit påkallad af de nya förhållanden, och ombyt-
ata tänkesätt, hvilka under samhällets fortgång till
chögre utbildning, uppkommit och stadgat sig, har
cdet alltså utgjort en tillfredsställelse, att i det for-
amella få lämpa sig mera efter folkets behof än ve-
atenskapsmannens fordringar. Kommittån ville blott
cönska, att bristen af det systematiska i uppställ-
aningen funnes någorlunda ersatt genom enhet och
csammanhang i sjelfva föreskrifterne. — Nå väl!
Sedan f. d. LagKommittån sålunda sjelf fritagit sig
från avetenskapsmannens fordringar och jemväl
sjelf antydt orsaken, som cahindrat f. d. Kommitten
catt välja en mera systematisk uppställning, hvil-
cken visserligen eljest kunnat äga rum; så må man
råga: Gifves väl någonting mera orimligt, än att
af nya LagKommitten fordra redo för den saknad,
som f. d. LagKommitten så offentligen sjelf vidgått?
eller med hvad rätt skulle väl nya LagKommitten
hafva tillåtit sig, att för den förras räkning sam-
manfoga de spillror af systemer, som, ehuru sprid-
da, visserligen stå att finna i motiverna till de spe-
ciella Lagbuden, för att deraf, efter vetenskapsman-
nens fordringar, uppföra en teoretisk byggnad, som
troligen då skolat, med mera skäl, icke erkännas,
än den nu fordras? Sedan man slagit ikring sig
med de stora orden: Läror, Systemer och Schema-
tisering, torde det falla sig svårt att alldeles öfver-
gifva dem; och måhända torde man förklara, att
dermed blott menas de åsigter, som blifvit fram-
ställde såsom motiver till de hufvudsakligaste af-
vikelser ifrån gamla Lagen, såsom t. ex. i frågan
om könens olika giftorätt, om den ogifta qvinnans
myndighet, med flere sådane, 1 sådant fall är fö-
rebråelsen lika ohemul, och Friherre Boije behöf-
ver, till vederläggning deraf, icke mera än en of-
entlig uppmaning till anmärkaren, eller hvar man,
som läst hans tablåer, att uppgifva något enda stäl-
je, der någon sådan åsigt icke är ärligt, om också
. sammandrag, framställd.
Förebråelsen. att hafva söndersplittrat Lacförsla-
-
n