For ministrar, som gägcnom Stralpat CIteiBlt) vil het eller blind egensinnighet besvuro upp sådan: faror, uppoffrades tvenne kamrar under loppet a 45 månader. För att bibehålla sådana rådgifvare inlåter sig kronan i en betänklig strid, uppskräm. mas sinnena, sättas de största intressen i fara, störes förvaltningen, bränmärkas bepröfvade anhängare, utan aktning för valmannens och deputeradens oberoende; de mest ansedda, i går nödvändiga, i morgon måhända oundgängliga, män utpekas inför hela nationen såsom nedriga ränksmidare, säsom uppviglare till krig och uppror. Men landets vishet skall afvända den grufliga fara, som en verklig strid med kronan måste framkalla; det skall blott se kabinettet af den 43 April, der man visar detsamma kronan. — Och hvartill tjenar denna obetänksamma strid? Kan man väl på allvar hoppas, att valmännen skola skicka en kammare a! ännu mera återhållsamhet, ännu mindre sjelfförtroende, än den af 4838, som uttömt hela sin förmåga, för att understödja ett kabinett, som hvarken ägde dess förtroende eller dess aktning? Och om alla ministerens kreatur blifva invalda i kamrarne, om alla oppositionens kandidater blifva tillbakavisade, om grundsatsen: aKonungen herrskar och regerar,, hvilken redan födt af sig en revolution, segrar? Ja, då finnes icke mera någon konflikt med parlamentet, icke mera något motstånd emot hofvets tilltag, men också icke längre nägot förtroende för Juli-revolutionen, ingen mäktig stödjepunkt för kronan i den svåra pröfningens dagar. Eder egen framgång skulle blifva edert förderf. Varen öfvertygade derom : hvarken jag eller mina vänner vilja nedbryta denna konstitutionella monarki, som är den enda önskvärda styrelseform för Frankrike, ja, den enda möjliga. Men våra motståndare vilja, uvan verkliga och kraftiga medlare, bringa henne i omedelbar beröring med de politiska stormarne och passionerna; vi vilja försätta henne i en högre region, göra henne främmande för våra politiska debatter, åt henne bevara det öfversta skiljedomare-kallet. Genom institutionernas förnedring tro de sig lyfta thronen; i kamrarne vilja de blott se verktygen för en enda vilja; och vi deremot, vi vilja höja institutionerna och gifva dem kraft, för att befäs:a tkronen; ty vi skulle tro densamma satt i fara, i samma stund den blott vore omgifven af förderfyade och föraktade män, af förfalskade och förnedrade institutioner. Och nu, väljen! icke mera i frihetens namn talar jag i dag till eder, utan i bibehållandets och den allmänna fredens intresse, för att bringa till slut en förvirring, som jag beklagar, för att afvända katastrofer, dem jag fruktar. SCH WEITZ. Den bekante theologen, doktor Strauss, blef för någon tid sedan af uppfostringsrådet i kanton Ziörich kallad till en theologisk profession vid universitetet i Zöriech. Denna utnämning synes hafva spridt oro i många sinnen, och för att lugna dem, har styrelsen i kantonen utfärdat en lång proklamation. Men icke nog härmed; sedan doktor Strauss nu förklarat, att han emottager anbudet, har uppfostringsrådet beslutit att under närvarande omständigheter uppskjuta bestämmandet af tidepunkten, då doktor Strauss skulle kallas att inträda i tjenstgöring. TYSKLAND. Under närvarande ställning i Belgien och Frankrike torde nedanstående, i en hittills ganska ovanlig ton affattade, korrespondensartikel i Augsburgs Allgemeine Zeitung, daterad Preussen den 20 Februari, i hög grad förtjena uppmärksamhet. cAtt Konung Leopold vågade ett högt spel, om han stod fast vid beslutet att göra motstånd, lider intet tvifvel; men att han: äfven i sitt eget land utsår missnöjets frön, om han handlar annorlunda, är lika säkert. Teopolds belägenhet är svår, och han skall blott med möda kunna reda sig derur. Annu har han Belgernes sympathier för sig, längre fram skulle han också kunna .förlora dem, och då kunde han mingen gång komma att beklaga, att han ej föredragit att qvarstanna i England såsom en ansedd, med alla lyckans håfvor utrustad, privatman. Liksom sin svärfader skall Leopold skåda tillbaka och förbanna det ögonblick, då han lät förleda sig till antagande af en krona, under hvars tyngd han nästan dignar. Med denna anmärkning vilja vi icke hafva sagt, att man önskar Leopold eller Ludvig Filip något ondt. Man ville fastmera se dem starka, ty Europas lugn är förknippadt med deras bibehållande; men man börjar inse, att Ludvig Filip icke erbjuder de garantier, dem han lofvade, för den lugna utvecklingen af de intellektuella och politiska sträfvanderne, och att han antingen måste våga ett stort språng tillbaka, eller med bundna händer låta sig föras bort i strömmen af den revolution, som åter våldsamt brusar kring hans thron. De förbindelser med Ludvig Filip, som äga rum seI msmtLLlffannKnAg 02 AH oo AA fö llAaA Af da mANnAsg