For ministrar, som gägcnom Stralpat CIteiBlt) vil
het eller blind egensinnighet besvuro upp sådan:
faror, uppoffrades tvenne kamrar under loppet a
45 månader. För att bibehålla sådana rådgifvare
inlåter sig kronan i en betänklig strid, uppskräm.
mas sinnena, sättas de största intressen i fara, stö-
res förvaltningen, bränmärkas bepröfvade anhän-
gare, utan aktning för valmannens och deputera-
dens oberoende; de mest ansedda, i går nödvändi-
ga, i morgon måhända oundgängliga, män utpekas
inför hela nationen såsom nedriga ränksmidare, sä-
som uppviglare till krig och uppror. Men landets
vishet skall afvända den grufliga fara, som en verk-
lig strid med kronan måste framkalla; det skall
blott se kabinettet af den 43 April, der man visar
detsamma kronan. — Och hvartill tjenar denna o-
betänksamma strid? Kan man väl på allvar hop-
pas, att valmännen skola skicka en kammare a!
ännu mera återhållsamhet, ännu mindre sjelfförtro-
ende, än den af 4838, som uttömt hela sin förmå-
ga, för att understödja ett kabinett, som hvarken
ägde dess förtroende eller dess aktning? Och om
alla ministerens kreatur blifva invalda i kamrarne,
om alla oppositionens kandidater blifva tillbakavi-
sade, om grundsatsen: aKonungen herrskar och
regerar,, hvilken redan födt af sig en revolution,
segrar? Ja, då finnes icke mera någon konflikt
med parlamentet, icke mera något motstånd emot
hofvets tilltag, men också icke längre nägot för-
troende för Juli-revolutionen, ingen mäktig stödje-
punkt för kronan i den svåra pröfningens dagar.
Eder egen framgång skulle blifva edert förderf.
Varen öfvertygade derom : hvarken jag eller mina
vänner vilja nedbryta denna konstitutionella mo-
narki, som är den enda önskvärda styrelseform för
Frankrike, ja, den enda möjliga. Men våra mot-
ståndare vilja, uvan verkliga och kraftiga medlare,
bringa henne i omedelbar beröring med de politi-
ska stormarne och passionerna; vi vilja försätta
henne i en högre region, göra henne främmande
för våra politiska debatter, åt henne bevara det öf-
versta skiljedomare-kallet. Genom institutionernas
förnedring tro de sig lyfta thronen; i kamrarne
vilja de blott se verktygen för en enda vilja; och vi
deremot, vi vilja höja institutionerna och gifva dem
kraft, för att befäs:a tkronen; ty vi skulle tro den-
samma satt i fara, i samma stund den blott vore
omgifven af förderfyade och föraktade män, af för-
falskade och förnedrade institutioner.
Och nu, väljen! icke mera i frihetens namn talar
jag i dag till eder, utan i bibehållandets och den
allmänna fredens intresse, för att bringa till slut
en förvirring, som jag beklagar, för att afvända
katastrofer, dem jag fruktar.
SCH WEITZ.
Den bekante theologen, doktor Strauss, blef
för någon tid sedan af uppfostringsrådet i kan-
ton Ziörich kallad till en theologisk profession
vid universitetet i Zöriech. Denna utnämning
synes hafva spridt oro i många sinnen, och för
att lugna dem, har styrelsen i kantonen utfär-
dat en lång proklamation. Men icke nog här-
med; sedan doktor Strauss nu förklarat, att han
emottager anbudet, har uppfostringsrådet beslu-
tit att under närvarande omständigheter upp-
skjuta bestämmandet af tidepunkten, då doktor
Strauss skulle kallas att inträda i tjenstgöring.
TYSKLAND.
Under närvarande ställning i Belgien och
Frankrike torde nedanstående, i en hittills gan-
ska ovanlig ton affattade, korrespondensartikel
i Augsburgs Allgemeine Zeitung, daterad Preus-
sen den 20 Februari, i hög grad förtjena upp-
märksamhet.
cAtt Konung Leopold vågade ett högt spel,
om han stod fast vid beslutet att göra mot-
stånd, lider intet tvifvel; men att han: äf-
ven i sitt eget land utsår missnöjets frön, om
han handlar annorlunda, är lika säkert. Teo-
polds belägenhet är svår, och han skall blott
med möda kunna reda sig derur. Annu har
han Belgernes sympathier för sig, längre fram
skulle han också kunna .förlora dem, och då
kunde han mingen gång komma att beklaga,
att han ej föredragit att qvarstanna i England
såsom en ansedd, med alla lyckans håfvor ut-
rustad, privatman. Liksom sin svärfader skall
Leopold skåda tillbaka och förbanna det ögon-
blick, då han lät förleda sig till antagande af
en krona, under hvars tyngd han nästan dig-
nar. Med denna anmärkning vilja vi icke haf-
va sagt, att man önskar Leopold eller Ludvig
Filip något ondt. Man ville fastmera se dem
starka, ty Europas lugn är förknippadt med
deras bibehållande; men man börjar inse, att
Ludvig Filip icke erbjuder de garantier, dem
han lofvade, för den lugna utvecklingen af de
intellektuella och politiska sträfvanderne, och
att han antingen måste våga ett stort språng
tillbaka, eller med bundna händer låta sig fö-
ras bort i strömmen af den revolution, som
åter våldsamt brusar kring hans thron. De för-
bindelser med Ludvig Filip, som äga rum se-
I msmtLLlffannKnAg 02 AH oo AA fö llAaA Af da mANnAsg