Mig är det visserligen icke obekant, att de af
omständigheterne beroende domskäl stundom af
domstolarne uteslutas ur utslaget. Sådant kan lik-
väl icke lagligen ske, så framt icke skälen ligga
tydliga och klara uti handlingarne, i hvilket fall
domen i sjelfva verket cär fästad på skäl och lag,
och ej på godtycke; samt någon anmärkning der-
vid skäligen ej kan göras. Det bör deremot vara
ingen, åtminstone äldre, domare obekant, att hän-
delser gifvits, då uraktlåtenhet i berörde afseende
blifvit med fog öfverklagade, och att den eller de,
som blottställt sig för en sådan klagan, varc sig af
enskild part eller af allmän åklagare, merändels
med tillfyedsställelse ansett och begagnat tillfället
att afbjelpa denna, tilläfventyrs obetänkta, uraktlå-
tenhet och ådagalägga grunderna för det klandrade
beslutet, ofta på ett sätt, som undanröjt alla tvif-
velsmål om dess laglighet. En sådan af domaren
sjelf gifven ledning för omdömet saknas imedlertid
ännu, hvad angår Hofrättens ifrågavasande utslag,
och den skarpsinnigaste forskare torde svårligen i
den tryekta skriften, i hvad der åtaladt blifvit, el-
ler af handlingarne i öfrigt, upptäcka de skäl och
omständigheter, som vägledt domstolen vid sakens
pröfning och afdömande på sätt som skett.
I sakens så beskaffade skick och enär domsto-
ien, som med dess åsigt om brottets svårare art,
jemlikt 24 Cap. 3 8. Rättegångsbalken bordt an
gifva de hufvudskäl, hvarå utslaget sig grundar, så-
dant underlåtit och än vidare sig undandragit, får
jag, med fortsatt anmärkning emot denni under-
lätenhet och enligt derom förut gjordt förbehåll i
underdånighet framställa den ytterligare, på de å
min sida nu anförda skäl och omständigheter grun-
dade anmärkning, att domstolen, som, efter det
nämnden förklarat åtalade skriften brottslig och
anvisat de lagrum, hvarefter brottet borde bedö-
mas, ägt bestämma det straff, hvartill Assessoren
Crusenstolpe såsom skriftens författare, gjort sig
skyldig, härvid i så måtto sig misstagit, som dom-
stolen, med åsidosättandet af behörig uppmärksam-
het ej mindre å brottets beskaffenhet, än å den i
allmän lag och grundlag erkända grundsats, atti
tvifvelaktiga fall häldre fria än fälla, dömt Cru-
senstolpe att straffas med tre års fängelse å fäst-
ning. i stället för den af lägre bestraffning af två
års fängelse hvartill han, för den af honom begång-
na, enligt nämndens beslut, såsom majestätsbrott
charakteriserade handling, kuunat och bordt an-
ses förfallen; hvilken anmärkning likaledes till E-
ders Kongl. Maj t underdånigst hemställes, med an-
hållan, att Eder Kongl. Maj:t efter granskning och
öfvervägande af hvad handlingarne upplysa, i nå-
der värdes taga densamma under pröfning och dess
nådiga utlåtande deröfver meddela.
Att sjelfva ansvarspåståendet, hvilket härefter
följer, icke innefattar något påstående om nul-
lifikation af den rättegång, som ytterst hvilar
på en af åklagaren, såsom olaglig ansedd hand-
ding, har förundrat en och annan samt torde
icxe komma att sakna kommentarier.
aFör mig återstår nu mera endast att afgifva ytt-
rande angående den påföljd, som för vederbörande
må kunna ifrågakomma. Om härvid å ena sidan
bör afses beskaffenheten af vederbörandes förfaran-
de i ofvananmärkta delar af d tta mål, kan likväl
icke, å andra sidan, utan uppmärksamhet lemnas,
att af den anklagade och dömde personen sjelf be-
rodt, att, derest han för sig aktat nödigt, söka den
-ändring och rättelse i målets behandling, hvartill
lag och sakens beskaffenhet kunnat föranleda, hvil-
ket han, oaktadt förmåga att inse och värja sin
rätt, likväl icke iaktagit. Vid betraktande häraf
och då den af mig förda embetstalan, som, enligt
den för allmänna åklagaremakten utstakade gräns
och behörighet, icke bordt anställas förr ån doma-
rens handläggning af målet slutat och sig visat,
huruvida ändring i domen söktes, hufvudsakligen
åsyftar, att de för tryckfriheten i allmänhet vigti-
ga frågor, hvilka i detta mål förekommit och ut-
göra ämnen för mina anmärkningar, varda Högste
domaremaktens pröfning underställda;) föranlåtes
jag, å embetets vägnar underdånigst yrka, det E-
ders Kong!. Maj:t i nåder täcktes pröfvya och för-
klara, att de ledamöter af Eders Kongl. Maj:ts och
Rikets Svea HofRätt, hvilka bidragit till ofvanom-
Törmälda, dels i rättegången och dels i sjelfva sa-
ken fattade beslut, i sina berörde domareåtgärder
orätt förfarit; hemställande jag fördenskull derjem-
te i underdånighet, hvad ansvar för dessa HofRät-
tens ledamöter, en hvar i mån af dess deltagande
antingen i begge åtalade åtgärderna, eller blott uti
endera af dem, må, i anledning af 4 Cap. 42 G.
Rättegångsbalken och med afseende å hvardera frå-
zans beskaffenhet, lagligen äga rum.
Stockholm den 9 Februari 1839.
C. LI. Landin.
Uti Svenska Minerva för i dag förekommer
ef märklig uppgift angående en anmälan, som