befria sig från beskyllningen, att hafva trädt
Kongl, Maj:ts prerogativ förnära, är vederlagdt i
J. O:s anmärkningsmemorial, och tarfvar blott
det tillägg, att, om hvarken Hofkansleren eller
Justitiekansleren, som äro förpligtade att hos
Kongl. Maj:t göra förutgående anmälan om tryck-
frihetsåtal, kunna misstänkas hafva öfverträdt
Kongl. prerogativet, så är Hofrätten ej derige-
nom befriad från samma tillvitelse; att det cder-
emot visserligen är ganska riktigt invändt, att
underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t an-
gående majestätsbrott kan föranleda till cvådax
för tryckfriheten, i fall de edsvurne af Ede
Kongl. Maj:ts, medelst svaret på berörde förfrå-
gan, yppade åsigt, att en skrift vore brottslig
låta förleda sig att frångå sin egen deremot stri-
dande öfvertygelse. Så beskaffade vådor inträf
fa alltid då juryn viker från sin ed och fälle
den oskyldige. Förhållandet är alldeles enahan-
da med domaren. Mened är lika ctänkbara hos
den ena som hos andra. Men hittills har, mig
veterligen, klagan ej försports, att, då Ede
Kongl. Maj:t anbefallt fortsättning af åtal för la-
steliga yttranden i tal eller skrift, om Edei
Kongl. Maj:ts höga person eller gerningar, elle
att då Eders Kongl. Maj:ts höga tanka angåend:
andra vid domstolarne förehafda mål varit känd
sådant fått inverka på besluten. Billigtvis bö)
man tänka lika högt om jurymannen, som on
den ständige domaren. Under förutsättning här
af måste ock ostridigt underlåtenheten af denn
hemställningsåtgärd anses, i vigtig mån, inskrän
ka hvad till skyddande af tryckfriheten är stad
gadt. (Det öfriga följer i morgon.)