beas-skrift, men alt kan, mazistratspersonen, icke hade makt att hjelpa honom i denna angelägenhet. Grefve Real mäste nu aflägsna sig, men yttrade sin förvåning öfver, att den Engelska lagskipningen icke kunde mot katholska presterskapets intriger erbjuda ett biträde, som polisen i det katholska Frankrike ej skulle vägra.a — ÅAnekdot. Uti ett angenämt och muntert sällskap på Norrmalm uppstod här om dagen ett lifligt samtal i åtskilliga litterära ämnen, hvarvid man ibiand annat kom att resonnera om den bekante romanförfattaren Florian och hans arbeten. Ett fruntimmer, som just icke egentligen är hemma i fransyska språket, men gerna ville passera för dilettante i romanlitteraturen, åtminstone såsom läsare, yttrade, att hon bland alla Florians skrifter tyckte mest om Numa Pompilius. Härvid inföll någon annan af sällskapet: Jag må bekänna, att jag aldrig läst denna roman; hurudan är slutet ? acAha svarade den nyssnämnda damen, den slutar likasom ide flesta romaner, dermed, att Numa gifter sig med Pompilius. — -Tvenne arbetskarlar stodo häromdagen och språkade på gatan, hvarvid den ene skröt öfver att han kunde fransyska. Åh strunt kan duc, svarade den andre; jag slår vad, att du inte en gång vet hvad Bonaparte heter på franska Jasåw, sade den förstnämnde, du tror väl, du har en skolpojke för dig, du; menar du inte jag vet att detyheter Napolon.a — Ett Saltomortale. Ena skomakare i Marseille, som nyligen återkom hem, något väl beskänkt, trodde sig säkrast undvika de sparlakanslexor, som väntade honom, derigenom att han gjorde ett slut på sitt lif. Han ville först skära upp magen med sin skoknif, men hans hustru Hejdade honom i tid. Sålunda afväpnad, var han likvälicke rådlös, utan kastade sig omkull på golfvet, rullade sig fram och tillbaka, och slog hufvudet i väggen; derefter tog han sitt barn i famn och hoppade derpå oförmodadt ut genom fönstret. Den förskräckta hustrun skyndade till polisen och fredsdomaren begaf sig till stället, för att uppsätta ett protokoll öfver förloppet. Men huru stor blef icke hans och de till stället ilande grannarnes förväning, då de på gården funno den förmente sjelfmördaren sittande förskansad bakom fyra vinbuteljer, hvaraf två voro redan tömda, och tröstande sig öfver sitt fall med ett ifrigt bemödande att snart tömma de båda andra! Den hotande tragedien lemnade således rum åt farcen och de nu mera öfverflödiga vittnena gingo skrattande sin väg, öfverlemnande åt de båda äkta makarne att sins emellan uppgöra affären. oe AT RR RR FRA RA RA JT 2 EA RR RA AA a ERA Ra RR