beas-skrift, men alt kan, mazistratspersonen, icke
hade makt att hjelpa honom i denna angelägenhet.
Grefve Real mäste nu aflägsna sig, men yttrade
sin förvåning öfver, att den Engelska lagskipnin-
gen icke kunde mot katholska presterskapets in-
triger erbjuda ett biträde, som polisen i det ka-
tholska Frankrike ej skulle vägra.a
— ÅAnekdot. Uti ett angenämt och mun-
tert sällskap på Norrmalm uppstod här om dagen
ett lifligt samtal i åtskilliga litterära ämnen, hvar-
vid man ibiand annat kom att resonnera om den
bekante romanförfattaren Florian och hans arbeten.
Ett fruntimmer, som just icke egentligen är hem-
ma i fransyska språket, men gerna ville passera
för dilettante i romanlitteraturen, åtminstone såsom
läsare, yttrade, att hon bland alla Florians skrif-
ter tyckte mest om Numa Pompilius. Härvid in-
föll någon annan af sällskapet: Jag må bekänna,
att jag aldrig läst denna roman; hurudan är slutet ?
acAha svarade den nyssnämnda damen, den slutar
likasom ide flesta romaner, dermed, att Numa gif-
ter sig med Pompilius.
— -Tvenne arbetskarlar stodo häromdagen
och språkade på gatan, hvarvid den ene skröt öf-
ver att han kunde fransyska. Åh strunt kan duc,
svarade den andre; jag slår vad, att du inte
en gång vet hvad Bonaparte heter på franska
Jasåw, sade den förstnämnde, du tror väl, du har
en skolpojke för dig, du; menar du inte jag vet
att detyheter Napolon.a
— Ett Saltomortale. Ena skomakare i Mar-
seille, som nyligen återkom hem, något väl be-
skänkt, trodde sig säkrast undvika de sparlakans-
lexor, som väntade honom, derigenom att han gjor-
de ett slut på sitt lif. Han ville först skära upp
magen med sin skoknif, men hans hustru Hejdade
honom i tid. Sålunda afväpnad, var han likvälic-
ke rådlös, utan kastade sig omkull på golfvet, rul-
lade sig fram och tillbaka, och slog hufvudet i
väggen; derefter tog han sitt barn i famn och hop-
pade derpå oförmodadt ut genom fönstret. Den
förskräckta hustrun skyndade till polisen och freds-
domaren begaf sig till stället, för att uppsätta ett
protokoll öfver förloppet. Men huru stor blef icke
hans och de till stället ilande grannarnes förvä-
ning, då de på gården funno den förmente sjelf-
mördaren sittande förskansad bakom fyra vinbutel-
jer, hvaraf två voro redan tömda, och tröstande
sig öfver sitt fall med ett ifrigt bemödande att
snart tömma de båda andra! Den hotande trage-
dien lemnade således rum åt farcen och de nu
mera öfverflödiga vittnena gingo skrattande sin
väg, öfverlemnande åt de båda äkta makarne att
sins emellan uppgöra affären.
oe AT RR RR FRA RA RA JT 2 EA RR RA AA a ERA Ra RR