len börda och Don Pedros och Jose Bonifaci lle I PAndradess röst lät vågen sjunka åt den sj 82 I dan, dit afståndet från moderlandet och Bra 84 siliens betungande drogo henne. Den nye kej ON lsaren och aBrasiliens beständige försvarare, eI hvilken åtagit sig det uppdrag, som den all männa och energiska nationalviljan anförtrot honom, lät, så snart landets sjelfständighet va proklamerad, företaga val till en konstituerande församling, som skulle bringa statens grundla. gar i öfverenstämmelse med Portugisiska kon. stitutionens former samt landets behof och önskningar. Som denna församlings arbeten icke vunno Don Pedros bifall, så förordnade han år 4823 dess upplösning och lofvade folket, att förelägga det ett nytt, liberalare konstitutionsprojekt, än det af dess representanter föreslagna. Denna handling upptogs icke med allmänt bifall. De ofantliga nordliga provinserna Pernambuco, Alagoas, Parahiba, Ceara, Maranhao och Para, som deri trodde sig finna blett angrepp mot national-suveräniteten, förklah rade, att de ej mer ville hafva någon gemenskap med de provinser, som förblifvit Don t Pedro trogna. Imedlertid lyckades honom utan I svårighet att kufva de insurgerade, med unl dantag af Pernambucos och Cearas, hvilkas besegrande kostade mycket penningar och blod. Straxt vid uppresningens första ögonblick, hade dessa provinser gjort ett utkast till bilI dandet af en republik, under namn af Eqvatorns federation; de ville föregå tiden och I blefvo derföre besegrade. Denna stora rörelse Iblef likväl icke utan följder; om man uppI märksamt betraktar henne, så skall man deri Tfinna nyckeln till de sednare uppresningarne i TPara, Bahia och Rio Grande, till provinsernas I monarkiska federation och slutligen till söndringen mellan de norra och södra provinserIna, som man förgäfves söker förekomma. Man skall alltid deri upptäcka revolutionens logik. Don Pedro höll sitt löfte; han uppsatte sjelf ett konstitutionsprojekt, som skulle diskuteras af en, med serskilda fullmakter utrustad församling; men alla kommunalautoriteter i Brasilien, som deri funno den vidsträcktaste garanti för sina politiska, medborgerliga och sociala rättigheter, begärde enbälligt dess ofördröjliga publicerande som statens grundlag, hvilket äfven skedde och alla kejsardömets provinser besvuro den nya författningen. Nordliga delen af riket, som ännu befann sig i insurrektionstillstånd, förtärde likväl landets tillgångar; de beskyllningar, som af illasinnade och afundsjuke utspriddes om Don Pedro, rörande hans partiskhet för Portugiserne, hans utfärdande af lagar, som hotade att inkräkta på friheten, klubbarnes hemliga bemödanden, understödda af några ärelystnes planer och flera andra omständigheter, föranledde hans resignation den 7 April 18531 och tillsättandet af ett provisoriskt regentskap. Oppositionen kom till makten genom sin chef Feijo. Den tillfredsställda ärelystnaden och behofvet af stabilitet modifierade då i betydlig mån vissa meningars öfverdrilt, och det demokratiska lägret förlorade många; af sina pålitligaste kämpar. Sjelfva den Feijoska ministeren bröt med de principer, som fört henne till makten, derigenom att hon upplöste den revolutionära armåen, ändrade strafflagarna och afslog folkets fordringar. et Å ( j s j Å C 1 1 j I 1 6 Härvid får man ej förbise tillvaron af ettlö rikt och mäktigt parti, som ifrigt önskade Don t Pedros återkomst. Detta parti, som i landet! kallades Caramuru, uppdrog åt Antonio Carlos 1 dAndrade, bror till den store Jose Bonifzcio, 3 att fara till Europa och erbjuda kejsaren åter-t taga den krona, han afsagt sig. Don Pedro vwä-ä grade, antingen af ledsnad vid det oroliga Bra-. 4 silianska väldet, eller emedan han då var sysselsatt med andra planer, och ville ej låna sitt!s namn åt en kombination, som kunde föra till blodig utveckling; men då detta partis tillvaro N och planer redan voro bekanta, så blefvo dess medlemmar i Brasilien offer för de häftigaste förföljelser. Den dygdige Jose Bonifacio (An-)h drade, som af kejsaren var förordnad till dess)t späde sons förmyndare, såg sig utpekad somh chef för det Pedroitiska partiet och beröfvaic des det honom anförtrodda embetet. Konsti-!, tutionen hade, genom generalkonseljers organiserande, erkänt det federala elementet, liv al N utan NN gifva det någon märklig utve ling; l detta e ement måste oundvikligen 8e omtränga den Brasilianeka kanectitutionens Ko . ES T