karl och hänvisar med fasa till sjette bude till 53 kapitlet missgerningbalken, och, skul man tro det? till sunda förnuftet! Att våg tänka sig en amourette, i förening med dyg och ridderlighet, anser han stämpla en perso till Gustavian, och det är honom en styggels Att han likväl om desse har ett helt annat be grepp, än det man vanligen hyser om hofmär inhemtas deraf, att han förklarar dem för ick vittnesgilda, f fråga om Gustaf III och han hof. Att hofmän kunna vara jäfvige att be döma det hof, i hvars solsken de dväljas, ve hvar och en; men att bedöma ett hof, 350 å sedan det upphört, dertill har man väl kunna tro dem äga någon kompetens. Smickret fö den lefvande afguden känner man temligen til sin halt och misstror det; smickret åt den fö ett halft sekel sedan döde, och hvars thror icke innehafves af hans ättlingar och vänner anser man deremot icke så farligt. Skulle, genom en oväntad händelse, den nuvarande dynastien råka utgå, och några af dess hofmän, 50 år derefter, vilja tala om, hvad de sett och hört, kan det möjligtvis hända, att deras samtid ej förklarar dem jäfvige. Lika sträng emot den offentliga mannen, som mot den enskildte, fordrar Hr K—g af den förre, att han skall beherrska tingen. Emedan detta icke lärer varit Gustaf III gifvit mer, än någon annan dödlig, så kan han naturligtvis ej finna nåd för Författarens ögon, helst han har det oförlåtliga felet, att icke allenast vara död, utan ock att icke hafva efterlemnat någon, som kan betala hans skuld. Men vi hafva åter från arbetet förvillat oss till Författarens förklaring i M 44af Freja; vi återgå nu till boken, som vi likväl, af ofvanförda skäl, ej våga underkasta någon granskning i dess helhet; inskränkande oss derför till att relevera en och annan liten småsak, som i detalj lärer gifva kommentarier till de åsigser i stort, Författaren framställt om Gustaf III, och som torde visa den trohet, sakkunskap och djupa studium af sitt ämne, som boken öfverallt röjer. Der konungan först visar sig, är det tillsammans med Armfelt, der han tlar med en fröken, som förklarar, att Leopolds Virginia var sömngifvande, att Appius håller så vackra tal, att det vore omenskligt att icke somna vid demx 0. sv. År 1791 var Virginia ännu icke påtänkt, än mindre skrifven. I Gustaf III:s tid och vid hans hof fann man ej Leopolds verser sömngifvande, och en hofdam, som möjligtvis funnit dem så, skulle åtminstone icke varit nog tölpaktig att säga det till skaldens beskyddare och vän. Denna strof hör således icke till historien; hon tillhör ej eller karaktersoch semålningen, hon tillhör ensam Författaren, och qvadrerar förträffligt med hans första debut på författarebanan, hvilken skedde år 4830, då han af Svenska Akademien belöntes för ett poem, hvars ämne var — en apolheos öfver just denne samme Leopolå! Fortsättande promenaden med Armfelt, säger Konungen till denne: aMina affärer äro förtviflade. Jag måste ha penningar. Men en riksdag fruktar jag som döden. Oppositionen är mig der för öfvermäktig. Detta yttrades l. om hösten 4794. I Januari 4792 samlade Gustaf Ständerna i Gefle; han hvarken begärde eller fick af dem några penningar, och opposi tionen försökte icke ens mot honom något motstånd. Det är en verklig talang att i en historisk karaktersmålning kunna skrifva tre sådana vader. Gustaf öfverlägger äfven med A., om ej commendörsbandet af Wasa-orden skulle kunna verka på Frietzky. Vid Gefle riksdag erbjöd Lonungen detta band åt Frietzky, men ej för ti verka på honom vid dess hörjan eller unler dess lopp, utan sedan den var afblåst, såom ett tecken af Konungens aktning för hans arakter och insigter. F. undanbad sig då denia utmärkelse. Straxt derpå råkar Gustaf IH parken sin bror Carl, som af honom vill ha ;enningar, men får det rådet att göra som han ch ej betala sina skulder, emedan Konungen jelf ej ägde några tillgångar. Du ser sjelf), äger han, amin slottsbyg ggnad ligger nere i brist f resursser. Ändringen vid Gripsholmsteatern ar slukat immensa summor., Slottsbyggnaden å Haga nedlades likväl först efter konungens öd. Gripsholmsteatern inreddes icke 4794 uan 4781, och hvar och en, som ser den, kan ngefär öfvertyga sig om, hvilka cimmensa sumNork den kan hafva kostat. Gustafj III betalte fledd 6 NA mm -— — AM mA AA MM pj— r— MM rr FA PR Km 4 MN