Detta intresse tillintetgöres likväl, i vår tanka, till det mesta af ett hufvudfel. Boken kallas nemligen Gustaf den Tredje och hans hofc; den ger sig ut för en karaktersoch sedemålninga af hans tid; Författaren säger sig halva samiat någorlunda rikhaltiga materialier,c angående Gustaf III och hans hof; han har inför sitt samvetes domstol strängt ransakat sina omdömen öfver denna furstex, och resultatet har varit den öfvertygelse, att han ,icke framställt honom bättre eller sämre, än han förtjent. Han kallar sitt försök i viss mån historiskt, säger sig hafva sökt bibehålla historiens färger, i hvad som angår de historiska karakterernek o. s. v. Arbetet är följaktligen till sin syftning och, enligt Författarens eget påstående, en historisk karaktersskildring af en svensk konung och hans omgifningar. Författaren har sjelf gifvit läsaren anspråk att bedöma det under denna synpunkt. Det rörer dertill en konung, om hvilken meningarna varit mer delade, än om de fleste andre svenske konungar, och om hvilken följaktligen en sanningsälskande och sjelfständig skribent borde vara ytterst nogräknad, att ej framställa något, som strider emot sträng sanning. Rec. har hört mycket talas om Gustaf III:s fel, om hans förderf, hans slöseri, de olyckor, han bragte öfver landet; huru han var rå i sina nöjen, trolös i sitt handlingssätt, gudlös och lättsinnig; huru han började kriget, för att betäcka sina enskilda, ofantliga skulder; huru han sjelf tillställt Anjala-förbundet, för att få en förevändning att utvidga sin makt; huru han gjort allt möjligt ondt och föröfvat alla möjliga brott. Af andra ganska aktningsvärda personer åter har Rec. hört raka motsatsen till dessa uppgifter. Otvifvelaktigt är det också, att något af det förra är sanning och att fläckar verkligen finnas på denna konungs minne. En sådan blir det t. ex. alltid, att Gustaf III införde kronobrännerierna, hvilket onekligen var ett stort misstag; att han år 41772 öfverändakastade de då rådande partierna; att han verkställde 4789 års statskupp, som emot ådeln uppreste de ofrälse stånden, att han derigenom förstörde den plan, hvilken yttrade sig år 4786 och kom till utbrott i Anjala, planen, att äterföra 1720 års regeringsform; att de, hvilkas ansträngningar härigenom tillinietgjordes, hatade och förkättrade sin segrande fiende: att han genom tryckfribetens bämmande sjelf hindrade sanningens spridande, men gaf en ökad fart åt lögnen, som äfven derföre öfver horom utkräfde sin rätt, samt dessutom fick plikta med lifvet. Men just när man; erinrar sig allt detta, torde man lätt finna, med hvilken varsamhet den, som vill lära känna Gustaf IIT, måste lyssna till hvad som blifvit sagdt om honom. Låtom oss då se, huru det blifvit följdt af författaren till närvarande arbete. Han talar oupphörligt om Gustafs sedeslöshet och lättsinnighet, kallar honom den kungliga vällustingen, den gamla vällustingen, insinuerar om hans kärleksäfventyr, låter honom oupphörligt drieka Champagne, bli berusad deraf, beskrifver bans supter säsom verkligt sardanapaliska, ordar om de höga trymåerna i konungens smårum, den bländande ekläreringen derstädes, den cutmanande prakten; en Grekisk staty der hade kostat Sverige ett nederlag, en alabasterurna en af de vid Svensksund förlorade fregatterna; för en fransk leksak hade en Svensk krigare förblödt 0. s. v. Vi vilja försöka att analytisera dessa påståenden. Gustaf HI var år 41794 — epoken då arbe-. tet börjar — 45 år, och således icke gammal. Han hade aldrig någon mätress, någon älskarinna — om han. sisom det sades, stått i något förtrolig! förhållande till Grefvinnan Ribbing, tillhörde denna förvillelse hans första ungdom, och intet spår af någon amurett kan sedan uppletas undar hans mannaår. — Han var glad och! älskade skämtet. Sådana menniskor pläga, efter en vanlig naturregel. aldrig 1 hjertats djup! gömma någon ondska eller i sederna något förderf. Till sitt lefnadssätt var han måttlis, bodge i några smårum, som voro ingenting mindre än praktfulla, och hans dagliga hushållning kunde ej jemföras med en rik privatmans. Grefve Sköldebrand, Som ej var af Lans vänner, har till Rec. yttrat, att ett sådant bord, som JF oo LK f olAÄAttat alla dauaossnsn LA FANA rann es