anmärka, att säkert icke någon här i landet,
som har minsta politiska förstånd, ett enda ö-
gonblick föreställt sig möjligheten, att Stor-
thinget, i strid med alla antecedentia och all
sund statslära, skulle kunna öfvertala sig att
släppa ur händerna den garanti för folkets
besittning af den lagstiftande makten, hvilken
propositionen om det absoluta veto åsyftar
att tillintetgöra. Man behöfde således icke ens
af ofvanstående debatt öfvertygas om den anda,
som lifvar Storthinget, för att vara förvissad
om dess handlingssätt i denna fråga, som hand-
lar om ingenting mindre, än en af lifsprinci-
perna i den Norska konstitutionen.
Det skall till och med blifva intressant att
se, buruvida nu, mer än tillförene, någon enda
stämma i Storthinget höjer sig till förmån för
den Kongl. propositionen.
— Al tidningarna märkes i öfrigt, att i Stor-
thingets session d. 14, då val till president och
embetsmän för de följande sju dagarne skulle
verkställas, förklarade den hittills varande pre-
sidenten Sörensen, att han icke önskade blifva
återvald, och till president i hans ställe utsågs
derefter, med 74 röster, pastor Riddervold.
Den eminenta position, Hr Sörensen innehaft,
såväl i sednaste Storthinget som i det nu försam-
lade, har gjort, att detta hans tillbakaträdande
väckt mycken uppvrärksamhet. Det är icke u-
tan, att ju detta steg kombineras med hans
bekanta skrifvelse i Norska tidningarne om för-
loppet af den audiens, han för någon tid sedan
hade hos H. M. Konungen, och om hvilken
audiens förut varit berättadt i detta blad. Mån-
gen tror, att Hr Sörensens förklaring, att icke
mera vilja komma i fråga såsom kandidat till
presidentskapet i Storthinget, tyder på någon
på förhand anad förändring i Storthingets plu-
ralitet i frågan om presidentsplatsen.
— Såsom något kuriöst i de sednaste nor-
ska tidningarna må nämnas en liten skriftvex-
ling, som uppkommit, angående det förut här
berättade faktum, att vid H. M. Konungens
hemresa från balen på frimurarelogen den 28,
folket på gatan velat spänna hästarna från vag-
nen, men blifvit hindradt derifrån. Morgen-
bladet för den 46 dennes yttrar nemligen, att
denna händelse alldeles varit obekant i Chri-
stiania, ända till dess derom stod att läsa i sven-
ska -Statstidningen. T anledning häraf har Stifts-
amtmannen Petersen så väl i Morgenbladet som
den Constitutionelle låtit införa en artikel, deri
han berättar, att polismästeren på balen den
28 för honom anmält, att den utanför huset
församlade folkmängden allt mer och mer lju-
deligt hörts yttra, att den ville spänna hä-
starna ifrån Kungens vagn, när Hans Maj:t
lemmade högtiden, och ämnade draga vagnen
till palatset. Hr Petersen hade ansett för en
pligt att underrätta Konungen härom, och mot-
tog då det svaret, att högstdensamme tackade
för den tilltänkta hedersbevisningen, men ,all-
varligen undanbad sig densammaa Efter Hr P:s
anmodan hade då Polismästaren tillkännagifvit
detta åt folkmängden, som också afstod från
sin föresats och inskränkte sig till att ledsaga
Konungens vagn, i så tätt slutna massor, ati
vagnen endast med stor vansklighet kunde röra
sig framåt.
Statstidningen lärer utan tvifvel komma att
upptaga detta beriktigande, hvaraf man finner,
att inga propositioner om hästarnes frånspän-
nande gjorts i Konungen närvaro, eller sedan
Hans Maj:t nedkommit i vagnen, såsom man
bär trott, och att hela saken icke ens varit i
Christiania allmännare bekant, förr än underrät-
telsen derom spriddes genom de svenska tid-
ningarna, emedan norska bladen annars omöj-
ligen kunnat utgifva den för okänd,
DEER
— I förmiddags vid elfvatiden yppades elds-
våda i det s. k. De Br uhnska huset vid Blasii-
mo mr a