aSundet, är, heter det slutligen, så mycket amindre rimligt, som denna tull är i beständigt stigande, så att dess belopp, som för 100 cår sedan utgjorde 200,000 R. kurant årligen, esäkert för år 4838, då ett större antal skepp cän någonsin förut passerade Sundet, väl utagör sexdubbla beloppet. Förestående uppsats visar, att Kieler korrespondenten agerna må vara en oförliknelig korrespondent, men icke är synnerligen hemma i Logikan. Först säger han, att tullen i Sundet icke beror på traktater med de öfriga staterna, utan på territorialrätten. Nu kan det väl icke bestridas, att Sverge för närvarande verkligen är ägare af ena stranden och således efter hans egen slutsats, lika väl som Danmark, skulle hafva så vidsträckt ägorätt öfver det mellanlöpande vattnet, som en kanonkula från strandbrädden kan räcka. Följaktligen skulle, efter samma slutkonst, tvistens afgörande egentligen komma att bero derpå, hvilkerfdera makten kunde skicka sina kanonkulor längst emot den andres stränder, ett utan tvifvel lika sinnrikt som radikalt sätt att underhandlia. Sedermera medgifver han likväl, att Sverge en gång tillkämpat sig tullfrihet i Sundet, fastän det efter ett påföljande krig ånyo afträdt densamma., Här måste han således i alla fall taga sin tillflykt till traktaterna. — Att Danmark nu icke borde inlåta sig i några underhandlingar om tuilfrihet, ens för Sverge, mot erläggandet af en rund summa, derföre, att Sundska tullens belopp på de sista 400 åren uppstigit till sexdubbelt mot hvad den förut var, är en slutsats, som hänger lika litet tillhopa. Först och främst kunde väl nemligen frågan icke blifva, att uträkna kapitalet efter hvad uppgiften uppgick till för 400 år sedan, utan efter ett medeltal af hvad den utgjort, t. ex. efter sista fredsslutet i Kiel, och för det andra äro vi öfvertygade, att hela fördelen af en sådan förvandlig komme att stanna på Danmarks sida, som då, en gång för alla, visste hvad det hade och i den i rund summa gifna ersättningen ägde ett vackert bidrag till afbetalning på sin stora statsskuld eller till disposition på annat sätt, för hvilket utvägar utan tvifvel icke skulle saknas; hvaremot det kar vara, om icke bestämdt troligt, åtminstone all. deles icke omöjligt, att i händelse ännu en gång — det vi äro långt ifrån att profetera elle önska, — någon krisis skulle uppstå, hvilke satte de båda grannarne i mindre vänligt för hållande till hvarandra, Sverge då kunde vilj göra det i början af Kieler korrespondenten artikel omtalade, på den naturlige eller terri toritalrätten grundade anspråket, gällande uta ersättning.