är en frukt af skråväsendet? I städerna ha skråväsendet, med thy åtföljande privilegier verkat samma förakt för landtmannen, som ho landtmannen för städerna. Att cpurra en bon. de är ännu bland många i städerna en lof. värd handling och, såsom en rest af den gaml: stadsdespotismen, hör man ännu ej sällan gemene man i städerna yttra, att landtmanner ej må äga rätt höja priset på sin vara, frår ena torgdagen till den andra m. m. Att arbetsskicklighetens utveckling blifvit genom systemet nedtryckt och bunden, är så naturligt, att om denna verkan icke funnes i erfarenheten, skulle man nödgas söka serskilda skäl till dess uteblifvande. Ty den, som mottzger lärdomen om en viss form, en viss method, såsom en trosartikel, som endoktrineras i den tron, att hvarje annan än en sålunda skråmessigt inöfvad person, är fogeifri inom handtverkens gebiet, samt att man med trälandet under lärlings-åren — och hur hårdt detta är känner en och hvar — Tförvärfvar uteslutande rätt framför skickligheten och arbetsamheten; hvad annat skall han blifva än stationär, eller kan någon påstå, att ett sådant endoktrinerande leder till utveckling? Två erfarenheter äga vi dessutom i denna sak: den ena, att Svenska handtverken blifvit efter, gvarstående på sin gamla forntyska ståndpunkt, under det de fria ländernas tagit ett ofantligt försprång; den andra, att deras först i sednare tider försporda rörelse daterar sig från en början till tillämpning af friare ider, och från fruktan för prohibitionernas upphörande, en fruktan, som visat sig synnerligen helsosam för fabrikerna. Fosterlandssinnet har icke ringa lidit genom skråväsendet. Vi tala ej om den stora allmänheten, som af, man måste medgifra det, ganska reella skäl, blifvit höjd alt gifva företräde åt utländsk vara, vi tala om den sanningen, att lärlingar och gesäller blifvit vande att anse utlandet, förnämligast Tyskland, med samma vördnad, som skolpilten egnar Greklands och Italiens klassieka jord, hvilket, utom den inskränkthet sådane fixa idcter medföra, hindrat all uppkomrast af, ja sjelfva tarken på en naturlig fosterländsk industri. Förakt för vetenskaplig bildning är äfven en nödvändig följd af ett system, som säger: du blir fullkomlig och bergad karl genom Gewohnheiten, och detta förakt har åter verkat liknöjdhet hos vetanskapsmannen — ty hvem vill egna sin möda åt spekulationer, som icke gifva ens den belöningen, att man ser ett godt råd följdt? Men vi vilja icke uppehålla oss vid verkningar, som ligga i öppen dag, för hvar och en, som känner våra slöjder, eller, hvilket kommer på ett ut, systemet för deras underhållande. (Forts.) dn RAT LV RAR