är en frukt af skråväsendet? I städerna ha
skråväsendet, med thy åtföljande privilegier
verkat samma förakt för landtmannen, som ho
landtmannen för städerna. Att cpurra en bon.
de är ännu bland många i städerna en lof.
värd handling och, såsom en rest af den gaml:
stadsdespotismen, hör man ännu ej sällan ge-
mene man i städerna yttra, att landtmanner
ej må äga rätt höja priset på sin vara, frår
ena torgdagen till den andra m. m. Att ar-
betsskicklighetens utveckling blifvit genom sy-
stemet nedtryckt och bunden, är så naturligt,
att om denna verkan icke funnes i erfarenhe-
ten, skulle man nödgas söka serskilda skäl till
dess uteblifvande. Ty den, som mottzger lär-
domen om en viss form, en viss method, så-
som en trosartikel, som endoktrineras i den
tron, att hvarje annan än en sålunda skråmes-
sigt inöfvad person, är fogeifri inom handtver-
kens gebiet, samt att man med trälandet un-
der lärlings-åren — och hur hårdt detta är
känner en och hvar — Tförvärfvar uteslutande
rätt framför skickligheten och arbetsamheten;
hvad annat skall han blifva än stationär, eller
kan någon påstå, att ett sådant endoktrineran-
de leder till utveckling? Två erfarenheter äga
vi dessutom i denna sak: den ena, att Svenska
handtverken blifvit efter, gvarstående på sin
gamla forntyska ståndpunkt, under det de fria
ländernas tagit ett ofantligt försprång; den an-
dra, att deras först i sednare tider försporda
rörelse daterar sig från en början till tillämp-
ning af friare ider, och från fruktan för pro-
hibitionernas upphörande, en fruktan, som vi-
sat sig synnerligen helsosam för fabrikerna.
Fosterlandssinnet har icke ringa lidit genom
skråväsendet. Vi tala ej om den stora allmän-
heten, som af, man måste medgifra det, ganska re-
ella skäl, blifvit höjd alt gifva företräde åt ut-
ländsk vara, vi tala om den sanningen, att lär-
lingar och gesäller blifvit vande att anse ut-
landet, förnämligast Tyskland, med samma vörd-
nad, som skolpilten egnar Greklands och Ita-
liens klassieka jord, hvilket, utom den in-
skränkthet sådane fixa idcter medföra, hindrat
all uppkomrast af, ja sjelfva tarken på en natur-
lig fosterländsk industri. Förakt för vetenskap-
lig bildning är äfven en nödvändig följd af ett
system, som säger: du blir fullkomlig och ber-
gad karl genom Gewohnheiten, och detta förakt
har åter verkat liknöjdhet hos vetanskapsman-
nen — ty hvem vill egna sin möda åt spekula-
tioner, som icke gifva ens den belöningen, att
man ser ett godt råd följdt? Men vi vilja
icke uppehålla oss vid verkningar, som ligga i
öppen dag, för hvar och en, som känner våra
slöjder, eller, hvilket kommer på ett ut, sy-
stemet för deras underhållande. (Forts.)
dn RAT LV RAR