ARVESSR BRRVÄAR VE MM 000000 2 NN gjort. Det var en fördom, men det är dock tillåtet att fråga, om skråväsendet med dess buffonnerier, dess omenskliga lärlingsskap, om industriens representation i det offentliga lifvet, med dess egennyttiga pockande på materiella fördelar och förnedrande kryperi, för att åt fortynen tigga de utmärkelser, som, de jure åtminstone, voro bestämda åt förtjensten, om allt detta varit särdeles egnadt att utrota fördomen, och skaffa borgerliga näringarne aktning af rikets mest infiytelserika stånd? Adeln har derföre vidhållit sin fördom mot slöjderna, och, der denna något vwikit, åtminstone mot deras idkare. Den, som hvarken sugit bördens amma eller Gevwohnheitens dihorn, förvånas mindre deröfver, men båda fördomarne äro likväl hinderliga för spridandet af ett rent begrepp om all arbetsamhets gagn och värde. På bonden har skråverket, stadsmannaväsendet och restriktionerna öfvat ett så mycket skadligare inflytande, som han nödgats till en omedelbar beröring med båda. Tvånget å hans dispositionsrätt till sin egendom och arbetsförmåga måste naturligtvis hos honom föda hat och böjelse att eludera de för detta tvångs upprätthållande stadgade ordningar; omgänget med tullare, med städernas fiskaler, beslagskarlar och polis har förträffligt utvecklat denna böjelse. Och lika som han ansett rättvist, att öfva list mot nyssnämnde tvångets verktyg, lika rättvist bar han merendels funnit det att utsträcka denna list till sin handel och vandel med städernas borgare. Den, som äger någon säker bekantskap med svenska allmogen närmare städerna, måste nödvändigt hafva hört någon af dessa så mycket gängse berättelser om upptåg, för att narra accisen och beslagskarlar, måste nödvändigt hafva bemärkt, huruledes mången man, som, hemma 1 stugan och städse i sitt lefverne, iakttager all rättskaffeshet, har sin alldeles egna moral för stadsresorne, en moral, som fortplantas äfven till barnen, såsom ett nödvändigt savoir faire: hvar månne han från början fått denna? Bonden är ännu öfverallt afvigt sinnad mot stadsbon och mot skråväsendet, och attten bondson gifvit sig ilära hos en skråmästare, var i fordna tidar högst sällsyet, och hör ännu till undantagen, ehuru landet ännu alltjemt lemnar de flesta rekryterna för verkstäderna. En annan verkan på allmogen af skrå och prohibitiv-väsendet har varit håglöshet och en vidskeplig fruktan för sysselsättning med slöjd, en verkan, som sträcker sig äfven till städernas oskråade invånare. De veta, att mycket, ganska mycket slöjdarbete är lagdt under skråna, eller, som det heter, förbudet, men icke hvad som är tiiåtet, och finna derföre, äfven under det mest trängande behof af sysselsättning för förtjenst, säkrast att sysselsätta sig med — ingenting. — de komma då ej i händerna på fiskalen ). En tredje verkan, uppkommen genom bristen på verktyg och beqvämligheter för landtmannen med deraf följande försakelser, är saknaden af riktiga begrepp om hushållning, om nyttan af arbetets fördelning, och nödvändigheten att drifva sitt hufvudyrke med besked; men detta är ett långt kapitel, det är fattigdomens och försakelsernas, och räcker från Haparanda till Falsterbo. Vi återfinna samma verkan vid betraktande af skråoch prohibitiv-systemets verkan på näringsidkarne sjelfve. Denna verkan har varit, om man så får säga, rationell, d. v. s. den har precist infallit med hvad man genom räsonnemang kunnat sluta. Är det icke sannt, att systemet verkat till egennytta, och lusten att lefva på prohihitioner och ajaga bönhasar, nedsatt aktningen för bide idkarne och yrket, så att barnen, så snart de erhållit förmögenhet, hastat derifrån och skämts för sin börd? Fråga idkarne sjelfve ). Ochfjom aktningen i sednare tider något börjat infinna sig, om cen och annan idkare sjelf ändtligen kommit till den sundare öfvertygelsen, alt han och hans barn, såsom handtverks-idkare, utan band eller titlar, eller brorskålar, må vara aktade personer; vill då någon påstå, att denna upplystare opinion ) Exempel på vexationer mot idkare af yrken.) dem intet skrå hyarken under något sken kunnat, ej heller brytt sig om att reklamera, finnas mångfaldiga. Fele i dessa fall ligger hos regeringen, men impulsen har utgått från skråväsen det; det är detta, som ingifvit våra okunnige IT I mL. issn dan fankban RA