ARVESSR BRRVÄAR VE MM 000000 2 NN
gjort. Det var en fördom, men det är dock
tillåtet att fråga, om skråväsendet med dess
buffonnerier, dess omenskliga lärlingsskap, om
industriens representation i det offentliga lifvet,
med dess egennyttiga pockande på materiella
fördelar och förnedrande kryperi, för att åt
fortynen tigga de utmärkelser, som, de jure åt-
minstone, voro bestämda åt förtjensten, om allt
detta varit särdeles egnadt att utrota fördomen,
och skaffa borgerliga näringarne aktning af ri-
kets mest infiytelserika stånd? Adeln har der-
före vidhållit sin fördom mot slöjderna, och,
der denna något vwikit, åtminstone mot deras
idkare. Den, som hvarken sugit bördens amma
eller Gevwohnheitens dihorn, förvånas mindre
deröfver, men båda fördomarne äro likväl hin-
derliga för spridandet af ett rent begrepp om
all arbetsamhets gagn och värde.
På bonden har skråverket, stadsmannaväsen-
det och restriktionerna öfvat ett så mycket
skadligare inflytande, som han nödgats till en
omedelbar beröring med båda. Tvånget å hans
dispositionsrätt till sin egendom och arbetsför-
måga måste naturligtvis hos honom föda hat
och böjelse att eludera de för detta tvångs
upprätthållande stadgade ordningar; omgänget
med tullare, med städernas fiskaler, beslags-
karlar och polis har förträffligt utvecklat denna
böjelse. Och lika som han ansett rättvist, att
öfva list mot nyssnämnde tvångets verktyg,
lika rättvist bar han merendels funnit det att
utsträcka denna list till sin handel och vandel
med städernas borgare. Den, som äger nå-
gon säker bekantskap med svenska allmogen
närmare städerna, måste nödvändigt hafva hört
någon af dessa så mycket gängse berättelser om
upptåg, för att narra accisen och beslagskarlar,
måste nödvändigt hafva bemärkt, huruledes
mången man, som, hemma 1 stugan och städse
i sitt lefverne, iakttager all rättskaffeshet, har
sin alldeles egna moral för stadsresorne, en
moral, som fortplantas äfven till barnen, såsom
ett nödvändigt savoir faire: hvar månne han
från början fått denna? Bonden är ännu öf-
verallt afvigt sinnad mot stadsbon och mot skråvä-
sendet, och attten bondson gifvit sig ilära hos
en skråmästare, var i fordna tidar högst säll-
syet, och hör ännu till undantagen, ehuru lan-
det ännu alltjemt lemnar de flesta rekryterna
för verkstäderna. En annan verkan på allmo-
gen af skrå och prohibitiv-väsendet har varit
håglöshet och en vidskeplig fruktan för syssel-
sättning med slöjd, en verkan, som sträcker sig
äfven till städernas oskråade invånare. De ve-
ta, att mycket, ganska mycket slöjdarbete är
lagdt under skråna, eller, som det heter, för-
budet, men icke hvad som är tiiåtet, och fin-
na derföre, äfven under det mest trängande be-
hof af sysselsättning för förtjenst, säkrast att
sysselsätta sig med — ingenting. — de komma
då ej i händerna på fiskalen ). En tredje ver-
kan, uppkommen genom bristen på verktyg
och beqvämligheter för landtmannen med der-
af följande försakelser, är saknaden af riktiga
begrepp om hushållning, om nyttan af arbetets
fördelning, och nödvändigheten att drifva sitt
hufvudyrke med besked; men detta är ett långt
kapitel, det är fattigdomens och försakelsernas,
och räcker från Haparanda till Falsterbo. Vi
återfinna samma verkan vid betraktande af
skrå- och prohibitiv-systemets verkan på nä-
ringsidkarne sjelfve. Denna verkan har varit,
om man så får säga, rationell, d. v. s. den har
precist infallit med hvad man genom räsonne-
mang kunnat sluta. Är det icke sannt, att sy-
stemet verkat till egennytta, och lusten att lef-
va på prohihitioner och ajaga bönhasar, nedsatt
aktningen för bide idkarne och yrket, så att
barnen, så snart de erhållit förmögenhet, ha-
stat derifrån och skämts för sin börd? Fråga
idkarne sjelfve ). Ochfjom aktningen i sednare
tider något börjat infinna sig, om cen och an-
nan idkare sjelf ändtligen kommit till den sun-
dare öfvertygelsen, alt han och hans barn, så-
som handtverks-idkare, utan band eller titlar,
eller brorskålar, må vara aktade personer; vill
då någon påstå, att denna upplystare opinion
) Exempel på vexationer mot idkare af yrken.)
dem intet skrå hyarken under något sken kun-
nat, ej heller brytt sig om att reklamera, finnas
mångfaldiga. Fele i dessa fall ligger hos rege-
ringen, men impulsen har utgått från skråväsen
det; det är detta, som ingifvit våra okunnige
IT I mL. issn dan fankban RA