NV SA - ol
måste ej på detta sätt öfvergifyva sina vackra gods,
joch huru betydlig är icke den summa, som häri-
genom går ur landet i forim af en beskaltnivg ge-
nom spanmäåls-lagarne.
En Hr Villiers yttrade, i afseende på SPau-
j måls-lagarnes skadlighet för Englands handei:
aJag har sjelf rest i länder, der manufaktu:er
gjort de största framsteg; och jag påstår, att om
någon skulle bjuda till att draga detta faktum i
tvifvelsmäl, så måste han förneka sina egna ögons
; vittnesbörd. Jag menar här isynnerhet de stater,
hvilka utgöra Tyska tullföreningen, och hvad man
också må tänka om den klokhet, de statsmän ida-
I galagt, som formerat denna förening, så tyekar jag
dock icke att yttra, att praktiska verkan af uen-
samma är den, att en stor fabrik blifvit upprest
midt i Europa för 27 millioner menniskor, hvilka
fordom togo sina varor från England, men nu hota
att blifva vår mest fruktansvärda medtäflare. Jag
vågar påstå, att de tullafgifter, våra varor äro un-
derkastade, endast och allenast härröra deraf, att
vi lagt restriktif tull på deras produkter. Detta
skulle icke hafva fortfarit på det sättet, om vi ic-
ke hållit i med vår spanmåls-tull, och jag vågar
påstå, att om vi fortfara dermed, så skola vi icke
blott hafva skapa1 en tariff emot oss, utam äfven
drifvit till tullföreningen alla de goda kunder, som
ännu återstå för oss. Om detta faktum icke kan
förnekas, så äro possessionaterna stricte ansvarige
för alla de olyckor, som följa af denna förlust;
emedan de framtvingat manufaktur-anläggningar i
främmande länder, så beror det nu på oss, huru-
vida de skola florera. Vi hafva satt de utländske
fabrikaterne i stånd att besegra hvarje hinder, äf-
ven bristen på kapital, och vi hafva drifvit handt-
verkare och artister ifrån våra stränder. Hvad
som gör, att de med fördel kunna täfla med oss, är
det låga priset på födoämnen; och om man frågar
dem, hvad de tro skulle blifva verkan af spanmå!s-
lagarnes upphäfvande, så erkänna de, att priserna
på födoämnen derigenom skulle stiga, och efterfrå-
san af arbete ökas. Men dessa tvenne saker äro
ust de, som skulle blifva allra farligast för deras
välstånd. Tyskar tillstodo helt uppriktigt för mig,
utt deras arbeiare icke voro så skickliga som våra,
och att om de blefvo nödsakade att betala dem
vögre arbetslön, än de nu göra, så skulle de icke
ängre kunna täfla med oss, utan måste draga sina
capitaler från manufakturerne. Det var interes-
ant att finna, huru väl de förstodo frågan om
panmålslagarne, vida bättre än mången här ilan-
let. De framställde många spörjsmål rörande den
äsning i sinnena, som tycktes uppkomma i afse-
nde på detta ämne. De syntes hafva gjort sig ett
lart begrepp om verkningarne af en fix tull och
n fullkomlig tullfrihet; och bland de offentliga per-
oner, med hvilka jag talade, var det en, som ytt-
ade till mig: En fix tull af 10 sh. är just hvad
om skulle vara fördelaktigt för oss; mon ett upp-
äfvande af spanmålslagarne skulle vara olyck-
yt för våra utsigter.e De sade, att stort missnö-
rådde i de norra provinserna i Tyskland; att en
x tull skulle stilla det missnöjet, men att upphäf-
andet af spanmålslagarne skulle blifva ruinerande
erigenom, att priserne på lifsmedel stego. Dessa
sigter yttrades icke endast af en, utan af tjugo
ersoner, som jag talade med, och hvilka voro gan-
ca angelägna om att få reda på huru vi gingo tiil-
iga i denna kritiska period.