Det har ofta anmärkts, huru de s. k. thron. talen vid de lagstiftande församlingarnas öpp: nande i representativa stater med hvarje år blif va allt mer betydelselösa och inskränka sig til några allmänna talesätt, hvilka, likt det deifisk: oraktet, kunna tolkas huru man behagar. Et vackert undantag härifrån gör Konungens a Wärtemberg tal vid Landtdagens öpEnande der 4 dennes. Se här ett par utdrag deraf: Sedan Konungen förkunnat ständerna den beslutade förbindelsen mellan prinsessan Sofia och arfprinsen af Oranien, yttrade han: I enlighet med vår grundlag skall eder föreläggas ett lagförslag, rörande förbrytelsers och straffs inverkan på privaträttsliga förhållanden, jemte ett förslag till en polisstrafllag, hvilka båda biifvit nödvändiga, i följd af den nyligen fullbordade krimi nallagen. Då jag med nöje går de förra ständernas billiga önskningar till mötes, skall jag äfven låta förelägga eder ett ytterligare lagförslag, såsom bihang till vårt förvaltningsedikt och en lag, rörande eftertryck af böcker. Det är med sann tillfredsställelse jag kan anmäla för eder det lyckliga tillståndet i vår förvaltning, som tillåter oss att med bibehållande af de nuvarande serskilda grunderna för vår beskattning, äfven denna gången ytterligare nedsätta utskylderne inom hvarje olika slag i ett billigt förhållande. — — — uRörande de allmänna farvägarnas förbättring, samt stadens byggnader, skall jag genom mina ministrar låta göra eder åtskilliga förslag, af hvilka j skolen finna, att alla grenar af statsförvaltningen blifvit lika understödde., Dessa perioder utur det kungliga talet lemna tillfälle till en jemförelse med våra egna förhållanden. Sverige är i ett afseende uti en ganska lycklig belägenhet, nemligen att det eger nästan ingen statsskuld. Dessutom blef beräkningen af statsinkomsterne vid sista riksdag så starkt tillskuren, att betydliga öfverskott böra finnas till riksdagens öppnande. Det skall då blifva intressant att erfara, huruvida den faderliga styrelsen, begagnar detta lyckliga förhållande, att i likhet med den Wärtembergska föreslå en nedsättning i beskattningen för de mest tryckta af de skattdragande, såsom det skett i Bäjern, eller om de öfverflödiga statsinkomsternas inbringande endast kommer att gifva en anledning till ökade utgifter, likasom hittills. Likaså, och i ännu vida större mån än i Wärtemberg äro våra polislagar i behofaf en omfattande revision, och ständerna hafva flere gånger gjort erinran om en sådan; det blir då icke heller utan nyfikenhet allmänheten kommer att emotse, huruvida regeringen ämnar efter grundlagens anda öfverlemna denna angelägenhet till en gemensam pröfning med representationen, eller åtminstone göra afseende på de önskningar, som af den sednare yttras i detta ämne. Likaså erinrar man sig, att en ledamot af oppositionen vid förra riksdagen gjorde ett förslag till vägarnas förbättring — få se hvad Reg. har att säga ständerna härom. För öfrigt lemnar oss förhållandet med Wärtemberg ett talande och oomkullstötligt bevis på nyttan af en representation med årliga sammanträden. Wirtembergarne hafva nemligen inom icke så mån