SA VLrg SER ARD OD uppsatser till försvar för det royala godtycke skulle hufvudsakligen berott af någon viss le dande vilja, från hvars inflytelse Statstidninger för ögonblicket skulle vara något emanciperad det är ännu alltjemt samma inspiration elle; samma hos Redaktionen inneboende hjertelag som fortfarande gifver sig tillkänna. Huru härmed än må vara, så anse vi dett: likväl icke böra utgöra ett hinder att lemn; rättvisa åt det goda när och hvar helst de uppenbarar sig, äfven om det sker blott till. fälligtvis och såsom undantag, och vi återkom. ma derföre till en korf exposå af artikeln om skolorna. Artikeln börjar med öppet tillkännagifvande af den vackra grundsatsen, att cen al de förcnämsta regeringspligter är, att befordra der callmänna undervisningen, och att i detta vigatiga ämne uppgöra en, på lokala förhållander coch möjliga tillgångar grundad plan, hvilker asedan med ihärdighet och kraft genomföres coch att det är lika mycket Regeringens pligi aatt befordra allmän som högre upplysning. cemedan den sednare först då kan fullkomlig! chära frukt, när den mognar i bredd med den aförras. Man läser vidare deri följande be. grundansvärda åsigter: aFolkskolans ändamål är att utbilda hyarje samhällsmedlem till Kristen och menniska i högre me. ning. Den, som kan läsa och skrifva, samt erhållit undervisning i religionen, och några grundbegrepp om sitt fosterlands historia och geografi. förstår redan bättre att uppfylla sina pligter såsom menniska och medborgare, än den, som ej återhålles af annat än fruktan för straff, eller blot! af starka drycker kan väckas ur hvardaglighetens slummer. c Att befordra Folk-undervisningen är hvarje medborgares pligt; det bör vara en national-angelägenhet, ej en ståndsfråga; bildningen bör förblifva religiös, men derjemte antaga en mera nationel karakter och anda. Med uttrycket religiös menas icke blott en nödtorftig inoch utanläsning i katechesen, utan uppväekandet af menniskans högre anlag; ty huru litet det förra uträttar, i moraliskt hänseende, bevisas, bland annat, af Justitie StatsMinisterns brottmåls-tabeller, deri man tinner, att bland det olyckligtvis stigande antalet af brottslingar, högst få saknat hvad man i betygsväg kallar Kristendoms-kunskap., Härefter följer en kalkyl öfver de probabla kostnaderna för samtliga folkskolorna i Sverge, efter ledning och jemförelse med några, om vi ej bedrage oss, ur Tocqueville hemtade uppgifier om förhållandet med skolorna i staten NewYork, äfvensom dylika i Frankrike. Resultatet häraf blir till förmån för Sverge, i det fall, att summan af det erforderliga statsanslaget för en skola i hvarje församling här skulle biifva mindre, och endast 163,533 R:dr banko eller ungefär hvad ett värfvadt regemente nu kostar; och om hvarje barn, för att vidkännas någon uppoffring för ändamålet, hvilket vore biligt, då betalade t. ex. 4 skillingar rglds i veckan, fingo likväl lärarne, vid en skola med 400 barn 494 Rdr 32 sk., men med 4 sk. ko afgift, 254 Rdr bko om året. I afseende på hindren mot förslaget yttrar författaren följande: cDet, som måhända utgör ett större hinder, än kostnaderna, mot ett allmänt införande af Folkskolor, är den, hos en del af de bildade, rådande fördomen, att det vore vådligt för lugnet och den allmänna ordningen att befordra upplysningen ibland de lägre klasserna. Det är besynnerligt nog, att, om man skall antaga någon i sin tjenst, företrädet lemnas åt den sökande, som har bästa betyget i sin Kristendom, samt kan läsa och skrifva, men att man på samma gång är rädd, att dessa kunskaper må blifva allmänna. Man rådfråge blott härvid andra länders erfarenhet. Ar den Tyska befolkningen mindre laglydig, än den Fransyska? Och likväl äger den förra vida större bildning. I Norra Amerika anse de rikare och mera bildade, hvilka der kallas Aristokrater, att det enda sättet att trygga sina rikedomar emot massornas råa begär, är att befordra deras upplysning, och de uppoffra betydliga summor för detta ändamål. Att Amerikanarne äro lika goda beräknare, som vi, torde dock icke kunna förnekas. Dessa fördomar mot den allmänna upplysningen skola säkert för svinna vid ett närmare besinnande, och Regeringån bör i detta afseende verka medelst sitt öppet uttalade nit för Folkskolornas införande. Slutligen föreslår insändaren att efter nödiga upplysningars inhemtande genom stiften, borde en proposition framläggas vid nästa riksdag. Grunderna för densamma skulle vara: Bildande af en direktion i hvarje pastorat, al pastor samt minst 4, högst 8 i socknestämma valda ledamöter, af hvilka en hvarje år afgår. Ordföranden skulle väljas inom direkonen.