kretsen af europeisk civilisation, dit de i många
sekler hört. Det moln, som håller på att uppstiga
öfver deras horisont, bör icke afskräcka oss från
en återförening, utan tvärtom uppmana oss att,
medan ännu är tid, söka henne; hon skall skingra
molnet genom strålarna af Svensk odling
Svensk lagbundenhet, Svensk offentlighet. Om
inom Finland ett litet parti funnes, som vore af-
vogt mot återföreningen, så skulle dock detta
ingenting förmå mot nationens böjelse, hvilken
bestämdt önskar, ifrigt önskar den, och det till
stor del just för att utgöra en del af en stat,
hvars tendens och grundlagar motarbeta: dylika
amoln,, i ställt för en, som just fostrar dem.
Hr Geijer stämplar med namn af fördomar
och passioner, den grund, bvarpå vi och mil.
lioner med oss byggt tron på möjligheten af en
återförening, och påstår, att de clernat vapen
åt en hätskhet, för hvilken hvarje förevändning
synes välkommen., Detta otäcka utfall mot
hvar och en, som vågar tänka olika med den
lärde mannen, borde beröfva honom allt skydd
mot insinuationer om bevekelsegrunder; men
hans motståndare hafva verkligen bättre vett,
än att betala sådant med lika mått, äfven då
det är så väl förtjent, som i frågan om möjlig-
heten af Finlands återvinnande, deri han är ve-
derlagd af så minga och med så goda skäl.
Förmodligen blifver hans dom lika hård öfver
alla, som våga bysa olika tankar med honom
äfven i den sist ventilerade frågan, eller om de
nya förhållanden, hvari han inbillar sig att Sve-
rige skulle hafva kommit genom försöket att
återknyta de gamla. Men detta skall icke af-
skräcka oss från att yttra vårt omdöme äfven
deröfver.
Nu skulle dessa förhållanden möjligen blifva
genanta, fast ingalunda farliga; men då, år 1842,
efter tre års alsöndring, hade såkert inga hin-
der eller svårigheter uppstått, åtminstone icke
från Finnarnes sida, utom möjligen frånjde s.k.
amolnenn, d. v. s. magnat-intresset. På den
korta tiden hade väl detta dock icke hunnit
synnerligen tillväxa eller förändra sig, utan var
säkert icke värre, än då det spökade 4789. Vo-
re en dylik anledning nog att förkasta en del af
riket, så hade vi ju bordt redan då afträda Fin-
land och borde än i dag skilja från oss hvarje
annan provins, der magnat-intresset öfverväger
och är skadligt. Vi hafva annars icke sett nå-
gon magt, minst Ryssland, sky att i ett freds-
slut hålla till godo en provins derföre, att dess
inre institutioner och intressen äro så eller så
heskaffade. Om, såsom Hr G. säger, askenbara
verkligheter, finnas, få vi säkert dit räkna de
olägenheter, som för Sverige skulle hafva upp-
stått af Finlands återvinnande år 18192; och far-
hågorna derför spökade också icke då, utan ä-
ro en uppfinning af sednare datum. Man hade
ännu icke utfunderat den sofismen, att Finland
skulle kunna vilja mot Sverige yrka en sjelf-
ständighet, som det icke någonsin påtänkt att
yrka mot Ryssland, och att Sverige måst för-
svara Finland både mot Finland sjelft och emot
Ryssland, som aldrig kunnat öfvergifva planen
att återeröfra Finland. Om ordet åter eröfra
här skall äga någon sorts bindande kraft, så bör
den väl ligga deruti, att Ryssland icke haft lust
till Finland förr, än det en gång varit i besitt-
ning deraf, hvilket strider mot erfarenheten.
Europa torde snart med förskräckelse finna, att
den östra kolossen icke mindre ifrigt åtrår län-
der, dem han förr ej ägt, än dem han redan
en gång tillegnat sig. Att Finland specielt skul-!
le mera behöft försvaras mot Ryssland, än Sve- 1
rige hehöfver det, skall ingen inbilla Svenskar-
na, ej heller att försvaret blifvit svårare. med
än utan en förmur, som mottagit och utmat-
tat första choquen, innan den hunnit till rikets
medelpunkt.
Att man velat vidröra de svårigheter, som
skulle kunnat uppkomma af anspråk på egen na-
tionalitet, dem man pådiktat Finnarna, förefal-
ler ganska besynnerligt i samma stund, då för-
-eningen med Norrige framställes såsom det lyck-
ligare alternativet, såsom en mer än tillräcklig
ersättning för Finland. De douverade publici-
sterne hafva ganska illa betänkt sig, när de ut-!.
farit mot Norrmännens anspråk: de hafva icke
besinnat, huru mycket terrain de beröfvat
sig sjelfva, när en gång striden skulle uppstå
om den större eller mindre fördelen af det ve-
stra surrogatet framför den östra förlusten.
Men förmodligen föreställde man sig icke, att
a Rh -. 2 ss