funnits rätt klokt, att bittert tadla det ihärdiga försvaret af serskild nationalitet hos det land som ficks (för att tala med de devouerade), under det man söker skrämma oss med ett dylikt (förmodadt, men aldrig bevisadt) sträfvande hos det landet, som icke ficks, och bevisa oss att vi just derföre icke borde eftersträfva det Man bör nemligen icke kunna dölja för sig, at de ifrågavarande anspråken voro mera att vän. ta ifrån ett folk, som aldrig varit med oss förenadt, utan tvärtom alltid stått mot oss som fiende, än från ett, som sedan sekler varit mec oss införlifvadt, men blott i några år från os skildt. Hos detta funnos redan Svenska sedva. nor, lagar, ekonomiska författningar, administrativa former; allt var Svenskt. Om någonsin er stat icke bordt hesitera att förena med sig er provins, så var det visserligen här. Och likvä har man drömt om faror, dem man deremot icke kunnat se i en acqvisition från ett vild: främmande, oftast fiendtligt rike! Detta är sannerligen consequence. Ailt, hvad som sker, sempre bene. Den officiella eller officiösa skarpsinnigheten får efteråt påhitta försvaret. Sålunda hafva vi ändtligen fått vidlyftiga, dialektiska arbeten, ej utar sin andel af fiction, för att bevisa, det Sveriges politik 4812 var idel vishet, då hon hjelpte att rädda och konsolidera arffendens makt; då hon släppte ur händerna det enda tillfälle, som kanske på sekler visar sig, att återvinna de gamla Svenska odalägo-väldet och trygga en framtid; då hon, som pris för sin bercdvillighet att hjelpa den nödställde fenden, betingade sig det nöjet att afträda sin sista utäga emoi en nominel vinst af en icke fartig grannes icke nominella, utan verkliga förlust; då hon sålunda försvagade den icke farlige, för att forslärka den farlige; då hon till och med glömde att betinga oss, de segrande, befrielse från bull i ett farvatten, hvars ena kust vi äga; då hon, med ett ord, gick ur striden med seger och — förluster, och ställde så till, att frågan, huruvida Rysslands och Sveriges strider äro slutade,, kan vara ett lika bittert skämt, som len frågan, om örnens och sparfvens strider äro slutade. Det hade dock kunnat vara annorlunda!