och derjemte haft ordres att gifva akt på Stadshuset, hvarest Underlöjtuauten Gustafsköld varit kommenderad mad en serskild trupp. Omkring kl. 9 på aftonen förmärkte Grefven, att en betydlig mängd folk samlats om-. kring Stadshuset och småningsom uppfyllt de derintill gränsande gator ända fram till torget. I anledning deraf och då Underlöjtnanten Gustafsköld, genom en till vakten afsänd Underofficer, begärt förstärkning, hade Grefven af det under hans omedelbara befäl stående manskap till Stadshuset afsändt 6 man, hvarefter den återstående styrkan i vakten endast utgjort 16 man. Kort derefter börjades hurrningar bland folksamlingen, hvilket Grefven, med en ordonnans af Svea Artilleriregemente, som i detsamma anländt till vakten, hade rapporterat till Kommendanten. Grefven hade sedan ämnat gå fram till Stadsbuset, men ej hunnit fram, emedan en af manskapet skyndat efter och underrättat Grefven, att folket framträngt ända till vakten. Detta hade föranledt Grefven att genast vända om till vakten. Dit anländ, hade Grefven erfarit, att en äldre qvinsperson, som uppgifvits vara enka efter aflidne aktören Widerberg, genom skrikande och osammanhängande tal, förorsakat folkskockningen, hvilken minskats, sedan Widerberg, på egen begäran, fått ingå i corps de gardet. Då Grefven derefter hört, att rutor i Stadshuset inslogos, hade han derom afsändt rapport till Kommendanten, med anhållan om förstärkning. Då stenkastningen mot Stadshusets fönster derefter allt m2r och mer tilltagit, hade Grefven, jemte. ånyo afsändt rapport, (som således var den tredje i ordningen) förnyat sin berörde anhållan om förstärkning. Flere välklädde personer hade tillika närmat sig Grefven och synts högligen ogilla den oroliga hopens tygellösa framfart samt uppmanat Grefven att rycka fram för att skydda Stadshuset och den der stationerade kommendering; men emedan Grefven ej velat blottställa den ringa trupp han haft till sin disposition och dessutom oupphörligt väntade förstärkning, hade han trott sig böra i det längsta undvika att framrycka. Grefven hade likväl låtit någre man i sender inne i corps de gardet ladda skarpt, för att i alla händelser vara beredd till försvar. Då ingen förstärkning imedlertid afhörts och Grefven, i följd af sine ordres, icke trott sig kunna längre uppskjuta att marchera fram till Stadshuset, som af folkhopen, under skriande och 0oupphörlig stenkastning, omgafs, hade Grefven slutligen gifvit ordres att rycka fram; hvarefter truppen, för hvilken det på torget församlade folket lemnat plats, marcherat fram till Göthgatan. Ankommen till Peter Myndes backe, hade truppen af folkhopen blifvit öfverfallen med stenkastning, hvaraf flere man mer eller mindre skadats. Grefven hade dock ansett truppen vara för liten att gå anfallsvis tillväga och äfven befarat att blifva afskuren från corps de gardes af dem, som blifvit lemnade bakom, hvarföre Grefven hade heslutat retirera, som ock skett, under en fortfarande stenkastning från hopens sida. Manskapet, af hvilket allt flere träffades af stenar, hade då af Grefven begärt att få begagna sina vapen, emedan de eljest trodde sig ej kunna undgå att belt och hållet massakreras. Grefven, som likväl ville förekomma olodsutgjutelse, hade derföre gjort halt midtför: Stadshuset, framgått några steg emot den efterföljande folkmassan och uppmanat dem, att afstå från stenkastningen, under tillsågelse, att han eljest vore nödsakad att låta skjuta på dem. Derpå hade endast följt hurrarop och en ny salfva af stenar. Grefven hade då två gånger upprepat hotelsen att skjuta, utan att anfallet mot truppen likväl upphört. Grefven hade derföre, då manskapet ej kunnat begagna bajonetterna emot folket, emedan det alltid höll sig på något afstånd, låtit en man aflossa sitt gevär i luften. Derefter hade Grefven hört röster bland folket ropa: adet tog inte, adet är inte farligt,, och stenkastningen fortsattes som förut. Greven hade imedlertid ånyo dragit sig ytterligare tillbaka med truppen, utan att skjuta, för att lemna rådrum att undkomma åt dem, som, utan att deltaga i våldsamheterna, endast åskådat uppträdet; och sedermera låtit aflossa två eller tre skott, utan att Grefven kände om någon deraf träffats. Folket hade sedermera skingrat sig åt sidorna af gatan. En ensam person hade likväl framkommit midt på gatan och, oaktadt Grefven ranat till hanam att vå UNT Väsen kas