uppträden, sem den 29 vUM tURVYSISMT a oo en 3 tonen ägt rum vid Stadshuset å Södermalm, här i staden och åtskilliga gator i samma trakt, blifvit hållen inför ÖfverståthållareEmbetet för polisärender, först den 4 och 8 sistl. Augusti, då målet till Kongl. SlottsRätten öfver Stockholms Slott och Stad öfverlemnades, samt derefter fortsatt den 48 och 24 September, för hvilka sistnämnde dagar protokollet den 24 i denna månad kommit JustitiekanslersEmbetet tillhanda, så har jag af den förrättade undersökningen tagit kännedom och dervid anmärkt: att ransaknings-protokollen icke upptaga om och hvilka polisbetjenter vid ifrågavarande uppträden varit tillstädes, om de, sin pligt likmätigt, angående händelserna aflemnat rapporter och hvad dessa innehållit, likasom ej heller antecknadt är, om dervid varit närvarande andra polis-tjenstemän, hvilkas berättelser om förloppet, i sådant fall, bordt inhemtas; att, ehuru den underofficer och de gardister, som vid tillfället åtföljt Löjtnanten Grefye Sandels, otvifvelaktigt bordt kunna meddela upplysningar i målet, hafva de, med undantag af gardisten Osterman, likväl icke blifvit hörda och ej heller till namnen uppgifna: att de personer icke äro antecknade, som blifvit dödade, än mindre upplysning inhemtad om deras lefnadsförhållanden och anledningen till deras vistande vid Stadshuset. omförmälde afton, hvilket möjligtvis kunnat utredas genom hörande af de personer, som hyst dem eller annorledes med dem stått i beröring: att det ej är vordet efterfrågadt, hvarken om flera personer, än de å Kongl. SerafimerLasarettet intagne, Skepparen Lars Olsson, Drängen F. O. Bergman och KommissionsLandtmätaren Nyström, blifvit vid tillfället sårade, eller hvilka de gardister voro, som träffades af de från folkhopen kastade stenar och i hyad mån sår deraf uppkommit: att, sedan Grefve Sandels och gardisten Österman berättat, hurusom en person i sjömanskläder, bvilken anfört folkhopen och rusat emot grefven, samt flere gånger hotat honom med en i handen upplyftad stor sten, dervid blifvit träffad i bröstet af ett utaf Österman aflossadt skott, har ej blifvit efterforskadt, hvilken denne person varit, hvilket lätteligen bordt kunna utredas, i händelse, hvad sannolikt synes, samma person på stället död nedfallit, då hans lik bör hafva funnits och blifvit igenkändt: att den af Grefyve Sandels till Kommendanten afgifna rapport om händelsen väl är i undersöknings-protokollet åberopad, men ej till innehållet intagen, hvilket likväl, för ransakningens fullständighet, synes vara så mycket mer maktpåliggande, som samma rapport icke heller på annat sätt lärer kommit SlottsRätten tillhanda: att vaktmästaren Appelholm, som bott i Stadshuset, ej blifvit tillhållen aflemna fullständig berättelse om förloppet af uppträdet, och att hans hustru och tjenstefolk, fångknektarne i Stadshus-häktet, eller de personer, som bott i närheten af Stadskuset och sannolikt till större och mindre del åsett våldsamheterna, ej äro hörda: att efter det gesällen Wessman uppgifvit, att sjömannen Backman skall deltagit i oväsendet, har vid polisbetjeningens anmärlan, att Backman tagit hyra å cnågot fartyg, fått bero, fastän närmare besked i denna omständighet kunnat erhållas från Sjömanshuset: att de personer, som i målet äro hörda, och medgiftvit sig hafva varit närvarande vid Stadshuset meranämnde afton, med få undantag, icke blifvit tillsagde uppgifva, i hvilket ändamål de infunnit sig på stället, eller om och hvilka de igenkänt af de öfriga tillstädesvarande personer, som i sådant fall äfven kunnat i målet inkallas och höras: att, oaktadt förre gardisten Fritzberg, som är misstänkt för verksamt deltagande i de utöfvade våldsamheterna, samt, efter sjömannen Hassels utsago, vid tillfället hurrat och fört annat oljud, skall, enligt polisgevaldigern Kjellbergs berättelse, samma dag uppträdet skedde, varit försedd med mycket pengar och, på sätt Fritzberg äfven till en del erkänt, gifvit traktering åt sjömansklädda personer på åtskilliga näringsställen, har Poliskammaren ej genom fråga till Kjeilberg och Fritzberg eller annorledes sökt utröna, huru mycket penningar den sistnåmnde innehaft, eller hos hvilka krögare och till hvilka personer trakteringar utdelades, så att genom dessa personers hörande möjligen tillgänglige upplysningar i saken kunnat vinnas: att hyarken Fritzberg blifvit antydd lemna närmare besked om sin föregifna broder, af hvilken han skulle hafva bekommit omförmälde penningar, eller, i anledning af Fritzbergs uppgift, att han, förenänende afton, skall förfogat sig hem klockan 9, upplysning biifvit sökt, uti hvilket hus på Ladugårdslandet Fritzberg haft sitt hemvist, likasom af der möjligen boende personer eller af dem, som der sig uppehållit, icke, i afseende på tiden då Fritzberg hemkommit, någon annan blifvit hörd än artilleristen Lindgren, som väl besannat Fritzbergs nyssberörda uppgift, men utan att närmare tillfråga, om någon annan dervid varit tillstädes, och af hvilken anledning Lindgren uti Fritzbergs hemvist sig befunnit; samt att, då gesällen Wessman berättat, hurusom till hans kunskap kommit, att ä ett vid Clevegränden beläget näringsställe åtskilliga sjömän blifvit af en okänd person undfägnade med mat och bränvin, har Wessman ej blifvit tillfrågad, huru han derom fått kännedom; i sammanhang hvarmed förekommer, att den vid nämnde gränd boende krögerska, Anna Gustafva Norlin, bestridt Wessmans berörda uppgift, utan att Norlin och Wessman derefter blifvit ställda till förhör mot: hvarandra, och utan att Norlins tjenstehjon äro i denna omständighet hörda. Då jag nu till Herr Häradshöfdingen, såsom tillfärardnad Actar uti ifrågavarande mål vid Konel.