got opassande i hettan, så hade hans syftning
likväl ingalunda varit, att nedsätta sin embets.
broders heder.
— Såsom tillägg till hvad i Onsdagsbladet
nämndes angående det beslag Fältsekreteraren
Thavenius; gjort å klädes- -stycken, insatta på
auktionskammaren, ; kunna vi meddela, att dessa
klädesstycken lära utgöra Svensk fabrikstillverk-
ning, och varit 43 till antalet, hvaraf 8 till-
hört fabrikören Lamms och 3 färgaren MHeden-
bergs konkursmassa. Mot auktionsverket lärer
någon anmärkning icke kunna riktas, emedan
auktionskommissarien hade haft den försigtighe-
ten, att på förhand afskilja dessa ostämplade
stycken från en mängd andra stämplade, och
tillsagt sysslomännen att afhemta de förra till
stämpling. Under tiden hade förhållandet ge-
nom någon tredje person blifvit angifvet hos
Hr Thavenius.
— Angående förhöret med Guldsmeden Lind-
berg sistlidne gårdag, innehåller Dagbladet för i
dag några ytterligare detaljer, utom dem, vi
meddelade i gårdagsbladet:
Vid den visitation, som, enligt Öfverståthållare-
Embetets befallning, anställdes förliden Onsdag hos
Guldsmeden Jonas Lindbergh, påträffades åtskilliga
saker, deribland 34 sönderbrutna bitar af en stör-
re silfvertallrick. Dessa bitar sökte Lindbergh,
vid visitationen;undandölja, och det lyckades först,
efter speciel befallning cm visitationens fortsättan-
de, med tillhjelp af vakt, att förmå Lindbergh fram-
taga berörde bitar. Vid närmare efterseende be-
fanns en Kongl. krona inslagen på en af bitarne,
jemte flere andra märken, som tydligen utvisade,
att desamma tillhört någon tallrick af det kungli-
ga silfret. Af vederbörande Polisbetjening, som i
går tillkallades, igenkändes bitarne vara af en tall-
rick, hvilken, samma dag Hans Maj:t Konungen
afreste till Norge, blifvit stulen på Kongl. Slottet,
hvarjemte Slottsbetjeningen, innan bitarne ännu
blifvit besedde, uppgaf vigten jemte nummer, som
funnos å en af bitarne, hvarigenom identiteten af
den stulna tallricken fullkomligen bekräftades. —
Guldsmeden Lindberg tillkallades, och föregaf, att
en bättre klädd, okänd qvinsperson i Lördags 8
dagar sedan hos honom sig infunnit, för att sälja
berörde silfverbitar, dem hon uppgaf sig hafva fått
från sin broder, som skulle vara Guldsmed i Öst-
hammar. — Då Lindbergh, enligt sin uppgift, for-
drat bevis derom, att silfret vore rättfånget, hade
den okända qvinspersonen framtagit flera bref,
men ej kunnat hitta det, som rörde silfret, hvar-
före hon åtagit sig med omgående post förskaffa
ett dylikt bevis från Östhammar, hvarefter Lind-
bergh förklarat, att han intill dess ville qvarhålla
silfret. — Erinrad om sin pligt att, i den händel
se han förmodat silfret vara orättfånget, sådant
tillkännagifva, äfvensom att han bort af de tecken,
som funnos å bitarne inslagna, draga den slutsats,
att de tillhörde Kongl. Hofvet, förklarade Lind-
bergh, att han ämnat tillkännagifva anhållandet af
silfret, och att han väl sett Kongl. Kronan på det-
samma, men som ej Kongl. Maj:ts vapen derå
fanns, hade han ej kunnat misstänka, att silfret
blifvit tillgripet på Kongl. Slottet.
Det berättas allmänt, att då Lindbergh in-
kom i Kastenhofs-häktet och de derstädes in-
neslutne, till större delen för tjufnad häktade,
arrestanterna fått se honom, hade de emottagit
honom med ett allmänt churra och ropat:
välkommen farbror! — Den glädje, som
bland en stor del af allmänheten yttrats öfver
Lindberghs arresterande, härleder sig troligen
icke blott derifrån, att han länge varit misstänkt
för handel med tjufgods, hvarpå mingfal-
diga halfva skäl funnits, ehuru han aldrig der-
om kunnat öfvertygas, utan äfven ifrån hans
dryga och narraktiga sätt att vara.
fet OL IRETO————