andet härmed hos oss, skola blifva särdeles inter-
essanta; det kan man redan sluta deraf, alt han,
efter hvad som tros, gjort det till en oföränderlig
regel för sig, att alltid studera skolväsendet på sin
egen kammare, för att icke blifva störd af yttre
intryck. Redan hafva vi ju — såsom ett prof på
hans inspirerade uppfattning af facta — sett huru
han i Revue de Paris berättat, att ledamöterna af
den Fransyska expeditionen på hela den väg de
tillryggalade i Norge, Sverge och ända till Nord
Cap, träffade fiskare och bönder, som apratadea
med dem sannolikt på Fransyska? om den unge
fursten (Ludvig Filip,) den de fordom kännt, hvars
anspråkslösa väsen de berömde, och hvars historia
de berättade för sina barn, och huruledes detven-:
ne konungars namn, hvilka besökt dessa nordliga
trakter (Christian IV af Danmark och Ludvig Fi-
lip) genom folksagan, ablifvit kända i alla Norges
halmtäckta hyddor. Skulle äfven sanningen af
hvad sålunda blifvit berättadt icke så noga kunna.
dokumenteras — hvem har väl frågat derefter?
Men det är icke Hr Marmier ensam, som fått
denna sköna fantasiens och inspirationens gåfva.
Hon synes vara gemensam för många af dem, som
på ett eller aanat sätt kommit i beröring med den
Fransyska vetenskapliga expeditionen. Ett bevis
d erpå innehåller Journal des Debats för d.15 Novem-
ber, hvari en skrifvelse förekommer från Fransyka
ministern i Stockholm till ministern för allmänna un-
dervisningen i Paris rörande några böcker, dem expe-
ditionen medförde till utdelning på åtskilliga ställen.
I detta bref försäkras, att de lärde på Skandinaviska
halfön askreko af glädje öfver denna liberalitet),
Det der är nu visserligen något väl starkt; men en
sanning är det, att nämnde expeditlions närvaro be-
tecknade en ny epok för Norges upplysning, aåtmin-
stone upplysningen om de Fransyska ställningarne
och förhållanderne, och väsendet i Frankrike. I
synnerhet framträdde på det mest lysande sätt den-
na rika fantasi i en föregående artikel i samma
jurnal, i hvilken förekom en berättelse om expedi-
tionens vistande i Trondbjem. Bland mycket an-
nat talades der äfven om en vacker transparent, som
var anbragt på stadshuset i den goda staden Trond-
hjem, och föreställde de trenne konungarne Carl
Johan, Fredrik VI af Danmark och Ludvig Filip,
räckande hvarandra händerna. Det är skada att
det vackra i denna berättelse till en del förstördes
derigenom, att Fransyska Konsuln i Christiania,
som för tillfället äfven var närvarande i Trond-
hjem, skickade en skrifvelse till Journal des DÅ
bats, hvari ban försäkrade, att i hela denna berät-
telse icke fanns ett enda sannt ord. Dock så mYC-
ket äro vi sanningen skyldige att tillstå: det är gan-
ska möjligt, att konsulns, utomdess icke starka, ö-
gon kunna hafva blifvit något bländade genom glan-
sen af den likaledes i samma tidning omtalta (vis-
serligen under en dagsljus sommarnatt) Fransmän-
nen till ära anställda präktiga illuminationen af he-
1a staden Trondhjem.
) T nämnde skrifvelse heter det: de toutes rotes
de la Presque-ile:Scandinave selevent des cris de
reconnaissanee, adresses par les savants å notre
souverain et å son gouvernemont.
EO
