Baden i Montfalcone. På vägen mellan Triest och Timavus, ligga dessa redan i forntiden kända och väl ackrediterade bad, som utmärka sig derigenom, att de stiga och falla med hafvet. (Virgilius omtalar dem i första boken, vers 247. De ligga ungefär en fjerdedels mil från hafvet, och mellan dem och detsamma är en stenig kulle, kallad: Monte di S. Antonio eller Monte gel Bagni vid hvars fot de framqvälla. I en gammalinskrift kallas badet: 4qva Nei cl vilt, och att dess läkedoms kraft är ännu ganska betydlig, bevisa de många, hvilka der, liksom genom ett underverk, blifvit återställda från svåra sjukdomar och bräckligheter. Det hus, hyari källan hittills begagnats till bad, var en barack, likaså oansenlig som obeqväm och ganska torftigt inredd. I dess ställe uppföres nu en stor byggnad, som skall vara färdig i slutet af Maj. Hon blir 26 famnar lång och 43 bred, och skall innehålla en mäned badeeller, en stor sal med sidorum, biljardsal, restauration m. m. För badgästerna finnas på stället inga boningrum, utan de bo i den 2 mil derifrån liggande staden Montfalcone, samt fara dit i tillslutna fyrsittsiga vagnar. Vid gräfningen till denna byggnads grund läcgning funnos fiera blyrör, en stor mängd marmorfragmenter, åtskilliga urnor, stora tegelpannor med latinska och grekiska namnteckningar och tre romerska mynt (2 af Augustus och ett af Claudius.) — Hyjortjagt i England. Morning Herald berättar: I Fredags morgon den 41 Januari, förföljde Hennes Maj:ts jagtekipage en hjort i Hounslowheats park, beledsagadt af en mängd Ladies och gentlemen, dels till häst, dels i vagnar. Jagten var så animerad, att då hjorten sprang in i jernvägslinien från Great Western, förföljdes han äfven der af flera ryttare. En af hästarne föll omkull i vägen, och som en ångvagnsfora just i detsamma passerade, blef detta arma djur sönderkrossadt och dess lemmar kastade vidt omkring. Någon annan olycka hände imedlertid icke under jagten.