derigenom, att det vid riksdagarna kommer til
allmänhetens kunskap, att de ofta reserverat sig
men likväl äro lika ogenerade på sina platser
om detta vidunderliga och inkonstitutionella för
hållande slutligen gör det klart för allmänhe.
ten, att man vill göra allenastyrandet till der
första trosartikeln i vår politiska kateches: hvil
kens skuld är det väl då, absolutisternas eger
eiler de anmärkandes, om all opposition, äfver
ställd endast mot sak, och utan att nämna nå.
gons person, slutligen kommer att af en inrt
nödvändighet mer eller mindre öppet träff
den, som man bemödat sig att få betrakta så-
som allenastyrande. Vär Svenska grundlag be.
faller vördnad för öfverhetens bud, och fria
konungens majestät ifrån allt åtal, likasom ifrår
allt direkt lastande; men denna grundlag, som
gifver konungen oantastlighet inför lagen, kar
icke kommendera samma oantastlighet i opinio.
nen, som består af inre känslor och tänkesätt
i fall de, som borde hafva sig angeläget att när-
mast vårda vidmakthållandet af aktningen för
majestätet, sjelfve genom sina läror underminerg
grunden för denna aktning, då de idkeligen bort-
arbeta den enda möjligheten att förlika den på-
bjudna vördnaden med rättigheten att klandra
sådana offentliga handlingar, som äro skadliga
och egnade att väcka missnöje.
Om Minerva läst det sista århundradets hi-
storia, så torde hon tilläfventyrs ihågkomma,
att man i början af Georg III:s regering i Eng-
land på 1760-talet — vi vilja minnas, att det
var under favoriten Lord Butes minister —
för-ökte drifva samma spel, som det vi nu omta-
lat, och till hvilket Minerva blandat korten, neml.
att tillintetgöra den fria diskussionen medelst
rubricerande af klander mot regeringsåtgärder-
na såsom majestätsbrott. Jemförelsen visar en
träffande likhet i många punkter. Det är icke
obekant, hvilken jäsning i sinnena och hvilka
lifliga konflikter dessa absolutismens ohöljda be-
mödanden då förorsakade bland Engelska fol-
ket, och den som tilläfventyrs icke äger kun-
skap derom, kan erhålla en sådan både intres-
sant och lärorik uti inledningen till de sedna-
re upplagorna af de bekanta Letters of Junius;
hvaraf det måhända icke kunde vara olämpligt,
att vid ett annat lägligare tillfälle meddela en
resumå.
Det är således frukten af Minervas egen lo-
gik samt några blinda devouerades svaghet att
ropa amen till densamma, som visat sig uti
den bjertare form och mera skärpta ton, op-
positionen på det sista året antagit; och hvad
den förmenta reaktionen beträffar, så utgör Mi-
nervas eget medgifvande, att den icke rörer
opinionen om styrelseåtgärderna eller syste-
met, det bästa beviset på huru mycket hon
sjelf räknar på densamma.
—