Baden i Montfalcone. På vägen mellan Triest
och Timavus, ligga dessa redan i forntiden
kända och väl ackrediterade bad, som utmärka sig
derigenom, att de stiga och falla med hafvet.
(Virgilius omtalar dem i första boken, vers 247.
De ligga ungefär en fjerdedels mil från hafvet, och
mellan dem och detsamma är en stenig kulle, kal-
lad: Monte di S. Antonio eller Monte gel Bagni
vid hvars fot de framqvälla. I en gammalinskrift
kallas badet: 4qva Nei cl vilt, och att dess läke-
doms kraft är ännu ganska betydlig, bevisa de mån-
ga, hvilka der, liksom genom ett underverk, blifvit
återställda från svåra sjukdomar och bräckligheter.
Det hus, hyari källan hittills begagnats till bad, var
en barack, likaså oansenlig som obeqväm och ganska
torftigt inredd. I dess ställe uppföres nu en stor
byggnad, som skall vara färdig i slutet af Maj. Hon
blir 26 famnar lång och 43 bred, och skall inne-
hålla en mäned badeeller, en stor sal med sido-
rum, biljardsal, restauration m. m. För badgä-
sterna finnas på stället inga boningrum, utan de
bo i den 2 mil derifrån liggande staden Montfal-
cone, samt fara dit i tillslutna fyrsittsiga
vagnar. Vid gräfningen till denna byggnads grund
läcgning funnos fiera blyrör, en stor mängd mar-
morfragmenter, åtskilliga urnor, stora tegelpannor
med latinska och grekiska namnteckningar och tre
romerska mynt (2 af Augustus och ett af Claudius.)
— Hyjortjagt i England. Morning Herald
berättar: I Fredags morgon den 41 Januari, förfölj-
de Hennes Maj:ts jagtekipage en hjort i Houns-
lowheats park, beledsagadt af en mängd Ladies och
gentlemen, dels till häst, dels i vagnar. Jagten
var så animerad, att då hjorten sprang in i jern-
vägslinien från Great Western, förföljdes han äf-
ven der af flera ryttare. En af hästarne föll om-
kull i vägen, och som en ångvagnsfora just i det-
samma passerade, blef detta arma djur sönderkros-
sadt och dess lemmar kastade vidt omkring. Nå-
gon annan olycka hände imedlertid icke under
jagten.