I det kallas, denna mystirka smnesstämning, son
icke fann rum i det närvarande och derför
ville drifva historien tillbaka, eftersom der
icke kände hos sig kraft att drifva henne fram.
åt; då blef konsten en helgondyrkan, en sekt
Jen kontemplatif munkorden. Allt skulle tiliba.
ka till medeltiden, likasom Winkelmann på viss
sätt ville tillbaka till den grekiska hedendomen
Konsten måste blifva ckristelig,c sade man, och
så förkastades åter en hel hop af den renhe
och naturlighet, som de nyare konstnärerne
eröfrat genom antikens studium.
Visserligen bar en reaktion äfven härutinnarn
ägt rum, och den stränga observans, som a
skolan föreskrefs i början, har blifvit något för-
slappad. Men detta vill på sin hörd säga, att
klostret är asekulariseradt,k och att de fordna
klosterbröderne till stor del blifvit alay-brö-
der.u
Utom den kristligac grunden hade det ty-
ska konstvurmeriet äfven en annan, som Heine
nöjaktigt visat i fråga om poesien (se hans
aTysklands nyare sköna litteraturk anmäld i
vårt blad för den 49 sistl. December), och som
är enahanda äfven i fråga om de bildande kon-
sterna: i systemet låg såsom princip, att bild-
ningen icke fick vända sig åt offentliga ämnen,
åt menniskans angelägenheter såsom statsborga-
re. Personer med liberal uppfostran, men i
synnerhet sådana, som voro i lyckliga omstän-
digheter :och icke behöfde använda kunskaper-
na till förvärfvande af dagligt bröd, slogo sig
derföre hoptals på dilettantismen. Från Tysk-
land kom denna hit, i sällskap med allt det
både dåliga och goda, som den s. k. romanti-
ska skolan hade med sig. Den rätta svenska
dilettantgenerationen är nu mellan 40 och 50
år gammal och ger icke stort hopp om racens
fortplantande (vi tala naturligtvis i figurlig me-
ning, ty den naturliga i detta afseende hörer
icke under publiciteten). Dessa masculina chlå-
strumpora anse sig icke kunna få mästarebref
annorstädes än i Rom; och derföre ser man
årligen en eller annan valfärda till den aeviga
staden. Färden går antingen öfver Berlin,
Dresden, Mäönchen och Venedig, för att inven-
tera galerier, glyptotheker, pinakotheker och
byggnader, eller ock öfver Dässeldorff, Cölln,
Paris och Genua, för att anställa mönstring med
konstverken derstädes, men hufvudsakligen för
att få ge Fransmännen en sidospark. Detta
sednare behofvet kunde väl uppfyllas utan en
särskild resa, ty hvad man bör säga mot Frank-
rikes politiska lif och bildning, det vet man
nog på förhand; men från ett åsyna villne bi-.
ter sparken bättre. I förbigående besökas nå-
gra tyska unniversiteter likasom små-kors vid
vägen, och Tieck, Schelling och en eller annan
stor man uppvaktas. I öfrigt finnes någon va-
riation i bisaker, allt efter pilgrimens särskilda
stånd och yrke, men hufvudsaken är dock och
blifver densamma, om än den ena wmmera slår sig
på det litterära, den andre mera på det arti-
stiska. Sålunda vore Atterboms, Kernells och
Nicanders håg mest vänd åt det poetiska. Den
som med allvar begynte galeri-inventeringarna,
såsom ett oundgängligt rese-tarf, var Hr. von
Beskow. Efter honom kommo två, som till lyn-
2 och sätt äro så olika, som det är möjlgt,
men ändock båda troget sammanstämt i iaktta-
gande af inventerings- och konstnjutnings-å-
liggandet. Båda gjorde sin bikt till sistl. JuL
Om den enes förtjenster hafva vi redan yttrat
vår tanka; och det är vårt åliggande att nu
anmäla den andres arbete.
Hr N. Arfvidsson är en mycket ifrig man,
snart sagdt häftig, med en stark subjektivitet
och susceptibilitet. Det vore obilligt att kalla
honom excentrisk, då hans hela sträfvande och
ordande så bestämdt svänger sig omkring ett
centrum, nemligen hans jag; men för den, som
icke desto närmare studerat hans skrifter, vill
han synas något excentrisk och flammande.
Derigenom förstör han, eller rättare gör osmak-
igt, mycket verkligen godt och lärorikt, som
ans skrifter innehålla. Hr Rydqvist är nära
notsatsen: -han är så litet flammande som möj-
igt, och excentriciteten är aldrig hans egen,
itan instuderad, eller rättare, som det synes,
nsupen med modersmjölken. Hans belägenhet
ch hans skriftställaretalent (så vidt denna ge-
rom öfning och exempel kan uppdrifvas) är
vida öfver kamratens. Modesti och savoir faire
ramträda i hans skriftställeri; och detta har
;enom klassisk bildning blifvit renadt, så att
. 4