I det kallas, denna mystirka smnesstämning, son icke fann rum i det närvarande och derför ville drifva historien tillbaka, eftersom der icke kände hos sig kraft att drifva henne fram. åt; då blef konsten en helgondyrkan, en sekt Jen kontemplatif munkorden. Allt skulle tiliba. ka till medeltiden, likasom Winkelmann på viss sätt ville tillbaka till den grekiska hedendomen Konsten måste blifva ckristelig,c sade man, och så förkastades åter en hel hop af den renhe och naturlighet, som de nyare konstnärerne eröfrat genom antikens studium. Visserligen bar en reaktion äfven härutinnarn ägt rum, och den stränga observans, som a skolan föreskrefs i början, har blifvit något förslappad. Men detta vill på sin hörd säga, att klostret är asekulariseradt,k och att de fordna klosterbröderne till stor del blifvit alay-bröder.u Utom den kristligac grunden hade det tyska konstvurmeriet äfven en annan, som Heine nöjaktigt visat i fråga om poesien (se hans aTysklands nyare sköna litteraturk anmäld i vårt blad för den 49 sistl. December), och som är enahanda äfven i fråga om de bildande konsterna: i systemet låg såsom princip, att bildningen icke fick vända sig åt offentliga ämnen, åt menniskans angelägenheter såsom statsborgare. Personer med liberal uppfostran, men i synnerhet sådana, som voro i lyckliga omständigheter :och icke behöfde använda kunskaperna till förvärfvande af dagligt bröd, slogo sig derföre hoptals på dilettantismen. Från Tyskland kom denna hit, i sällskap med allt det både dåliga och goda, som den s. k. romantiska skolan hade med sig. Den rätta svenska dilettantgenerationen är nu mellan 40 och 50 år gammal och ger icke stort hopp om racens fortplantande (vi tala naturligtvis i figurlig mening, ty den naturliga i detta afseende hörer icke under publiciteten). Dessa masculina chlåstrumpora anse sig icke kunna få mästarebref annorstädes än i Rom; och derföre ser man årligen en eller annan valfärda till den aeviga staden. Färden går antingen öfver Berlin, Dresden, Mäönchen och Venedig, för att inventera galerier, glyptotheker, pinakotheker och byggnader, eller ock öfver Dässeldorff, Cölln, Paris och Genua, för att anställa mönstring med konstverken derstädes, men hufvudsakligen för att få ge Fransmännen en sidospark. Detta sednare behofvet kunde väl uppfyllas utan en särskild resa, ty hvad man bör säga mot Frankrikes politiska lif och bildning, det vet man nog på förhand; men från ett åsyna villne bi-. ter sparken bättre. I förbigående besökas några tyska unniversiteter likasom små-kors vid vägen, och Tieck, Schelling och en eller annan stor man uppvaktas. I öfrigt finnes någon variation i bisaker, allt efter pilgrimens särskilda stånd och yrke, men hufvudsaken är dock och blifver densamma, om än den ena wmmera slår sig på det litterära, den andre mera på det artistiska. Sålunda vore Atterboms, Kernells och Nicanders håg mest vänd åt det poetiska. Den som med allvar begynte galeri-inventeringarna, såsom ett oundgängligt rese-tarf, var Hr. von Beskow. Efter honom kommo två, som till lyn2 och sätt äro så olika, som det är möjlgt, men ändock båda troget sammanstämt i iakttagande af inventeringsoch konstnjutnings-åliggandet. Båda gjorde sin bikt till sistl. JuL Om den enes förtjenster hafva vi redan yttrat vår tanka; och det är vårt åliggande att nu anmäla den andres arbete. Hr N. Arfvidsson är en mycket ifrig man, snart sagdt häftig, med en stark subjektivitet och susceptibilitet. Det vore obilligt att kalla honom excentrisk, då hans hela sträfvande och ordande så bestämdt svänger sig omkring ett centrum, nemligen hans jag; men för den, som icke desto närmare studerat hans skrifter, vill han synas något excentrisk och flammande. Derigenom förstör han, eller rättare gör osmakigt, mycket verkligen godt och lärorikt, som ans skrifter innehålla. Hr Rydqvist är nära notsatsen: -han är så litet flammande som möjigt, och excentriciteten är aldrig hans egen, itan instuderad, eller rättare, som det synes, nsupen med modersmjölken. Hans belägenhet ch hans skriftställaretalent (så vidt denna gerom öfning och exempel kan uppdrifvas) är vida öfver kamratens. Modesti och savoir faire ramträda i hans skriftställeri; och detta har ;enom klassisk bildning blifvit renadt, så att . 4