lighet äger sina serskilda, icke förkastliga grunder, och redaktionerne af våra ekonomiska författningar i allmänhet ej läta sig bindas af föreskrifterna rörande proportionen mellan förbrytelser och straff, torde det vara säkrast, att enhvar tager författningen efter dess bokstafslydelse, och inmurar pannorne så, att stämpeln alltid är synlig, en försigtighet, som en och annan, med nyssnämnde 149 obekant person, måhända förbisett.